Jag har varit vaken i ca 30 min nu och på den halv timman har jag sett minst 10 inlägg på folks bloggar som handlar om droger, där dem skriver ''man ska inte tycka synd om knarkare'', ''dem har valt det själva'', ''varför börja med det? Man förstör ju sitt utseende'' osv.  Förlåt men är ni helt körda?!
1. Känner ni någon som har hamnat så fel att han/hon är i drogernas värld?
2. Känner du någon som isåfall hamnade där för att han/hon ville det?
3. Känner du någon som tar droger och sedan bryr sig om sitt utseende?

Jag blir så fruktansvärt förbannad när jag läser sådant, då jag har folk i min närhet som har hållt på med droger och vissa gör det en idag. Jag har varit med genom hela deras resa och det är ingen rolig resa, varken som den som tar droger eller en närstående. Ni som skriver om det på era bloggar som om det vore alvedon, jag har en fråga till er. Vad tänkter ni med?
Dem som tar droger kan lika gärna må dåligt av de, men det är en pina att sluta och tänk då att läsa era bloggar där det står ''dem får skylla sig själva, man ska inte tycka synd om dem''. Jag tror inte bara att det är jag som reagerar på det här, för det är sådant man inte skriver ut. Jag vill ha en riktigt bra anledning till varför man inte ska tycka synd om dem, till varför dem får skylla sig själva!

Det finns människor som tar droger för att livet en gång rasade, dem fick det i sitt glad på en fest och fortsatt, dem vågade inte säga nej, dem kände att livet gick uppför med droger. Får dessa personer skylla sig själva? Ska vi inte hjälpa dem om dem vill bli fria från detta? Om dem vill blir hela, ska vi bara låta dem ligga på marken och ruttna då eller ska vi hjälpa dem innanför dörren på sjukhuset? Jag själv hade gärna hjälpt till!

Det finns säkert några få som tog droger för att hon/han ville men det var liksom inte meningen att fastna vid dem dyra drogerna resten av deras liv, dem skulle ju ''bara'' testa. Men jag tror inte det var någon som testade droger första gången och innan dem tog drogerna tänkte: ''detta vill jag hålla på med resten av mitt liv''. Dem flesta kanske har försökt sluta men dem kanske inte får någon hjälp, för att samhället ser ner på dem. När abstinensen kommer så måste dem ha mer och då är det ingen där som håller om henne/honom. Men ni ska veta en sak: Att dessa människor är precis lika mycket värda som oss andra! Dem finns bland er, även om ni inte vet det. Kanske har den personen du sitter bredvid just nu tagit droger, eller din bästa vän kanske just nu sitter på toa med en spruta i handen? Det kan liksom vara din bästa vän fast du inte vet något. Om de är en du inte känner så säger du ''dem får skylla sig själva'', ''tyck inte synd om dem'' osv. Men om någon i din närhet faller dit? Vad kommer du att säga då? Då kommer du att tycka synd om honom/henne, hon/han kommer inte få skylla sig själv. Du kommer att finnas där för din vän.
Den dagen då förstår ni vad jag skriver om nu.

Nu är det så att det finns ett flertal personer som fortfarande inte förstår vad som har hänt i vårat kära Göteborg, men jag skulle bara vara glad om jag var ni. För jag önska att jag inte visste detta, för de är helt sjukt, det är kaos.
Här kan ni läsa lite och även se en video:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15951154.ab

Det är videon och själva händelsen detta inlägget kommer att handla om, så kolla videon innan osv.
Mina åsikter:
För det första håller jag med alla andra, att det är väldigt onödigt och fult att hänga ut andra på internet så som denna/några personer har gjort, för för det första går det inte bara ut över den personen som är uthängd utan det går ut över dennes familj, vänner, släktingar mm. Det går ut över hela samhället. Att man kan sjunka så lågt bara för att man hör lite rykten om vissa personer? Men rykten är något som alltid kommer att stanna, tyvärr. Men även om denna/dessa personer har hängt ut någon så betyder inte det att man ska misshandla någon, det har jag lärt mig under mitt liv. Har man gjort ett m isstag så får man sitt straff, men en jävla misshandel? Så grov att man kan få skador för livet? Detta är fan inte okej. Visst att man kan bli arg och så det förstår jag till 100% absolut, men varför misshandla en person bara så där. Och dessutom fel person? TÄnk er själva i hennes situation, bli jagad, nerslagen, slagen när hon ligger maktlös, allt. Tänk att inte våga gå utanfäör dörren, att inte våga lämna sitt rum, att bara sitta inne i sina egna tankar, för att man inte vill se verkligheten som den faktiskt är? Är det så ni vill leva? Nej, jag antog nästan detta! Så varför utsätter ni en annan stackars flicka för detta? Jag förstår mig inte på dagens samhälle/ungdomar även fast jag själv är en. Ni som misshandlade den här tjejen, tänk nu på att det var fel person, ni förstörde en stackars oskyldig tjejs liv och hon kommer aldrig att vara som vanligt igen. Tänk på de! Ni är patetiska!

Och ni som bara sprang och kolla på när tjejen låg ner och fick ta slag efter slag, spark efter spark. Vad tänkte ni med? Var det roligt att kolla på? Var det roligt att höra flickan skrika efter hjälp? Var det roligt när ni såg hennes tårar av smärta och rädsla falla? Tyckte ni att det var kul eller har ni någon annan anledning till att ni inte ryckte in och hjälpte tjejen? Isåfall vill jag veta det. För att se en tjejs liv förstöras på några minuter det kan fan inte ha varit roligt! Kanske var ni rädda men ni måste vara modiga också, visst dem kanske hade hoppat på er med, men ni hade kommit därifrån med stolthet över att ni faktiskt räddade henne, att ni faktiskt hjälpte henne från alla skador. Och så brukar det vara så att när en tar första klivet så kommer andra efteråt, så kanske hade det funnits modiga personer där vid din sida om du hade tagit första klivet? Förstår ni att denna tjejen kommer att minnas era ansikten bättre än förövarens? Ni kanske säger ''jag gjorde ju inget, det var inte jag!''. Det är det som är problemet ni gjorde inget, ni hjälpte henne inte. Tänk på det!

Och till dig/er som har hängt ut en massa personer efter rykten du/ni har hört. Kan du förklara för mig varför du/ni gjorde det? Var det roligt att se andras liv falla samman? Tyckte ni/du att det var roligt? Tänk dig själv om någon skulle lägga ut en bild på dig och skriva ditt namn och typ slampa, hora, mm. Hade det varit kul? Eller kanske är det hämnd av något slag? Men det straffar bara er/dig själv. För detta är så patetiskt att man skrattar åt dig, har du inget bättre för dig än att hänga ut personer? Det du/ni har lagt ut på internet kommer föralltid att ligga kvar. Ni/du har förstört flera människors framtid. Idiot!


Människan/Människorna som hängde ut personerna har gjort fel, dem som misshandlade tjejen har gjort fel, ni som bara stod och titta på har gjort fel. Så skyll inte bara på personen/personerna som hängde ut alla dessa ungdomar, skyll inte bara på dem som misshandlade tjejen, tänk också på dem som bara stod och tittade på och stod och skratta medans hon led något så fruktansvärt.

vilka minnen vi har, du är bäst älskade vän!

Min älskade pojkvän!

Jag vill lyckas med livet utan att falla till botten igen, visst faller alla någon gång, men jag har fallit allt för mycket. Jag vill lyckas, jag vill ha ett jobb jag trivs med och tjänar hyffsat bra på, en familj som alltid kommer att finnas där, en dag vill jag kunna klara mig själv, utan världens bästa föräldrar. En dag ska jag göra er stolta.

Som dem flesta vet så har min syster en del diagnoser, vilket hon blir och kommer att bli mobbad för, då hon går i en s.k ''sär'' klass. Jag skulle göra vad som helst för att vara i hennes skor en dag och se hur det är, hur det känns, hur man känenr sig liksom. Det hade varit en upplevelse.
Min prinsessa är inte som alla andra, hon är bättre än alla andra!

Lego house - ed sheeran.
Written in the stars - westlife.
Sticks and stones - ulrik munther.
Själen av en vän - ken ring.
What make you beautiful - J Rice.
Why - Avril Lavigne.
Skyscraper - Taylor Ward.
Soldater och krigare - Jr Eric.
Glad igen - Rasmus Seebach.
When i held ya - Moa Lignell.

 

Ja, varför började jag att blogga?
Jag började för några år sedan, då hade jag 2 bloggar på samma gång, men inte på denna bloggportalen, då hade jag det på bloggplatsen. Då hade jag en blogg där jag skrev om min vardag och på den andra så skrev jag texter, då hade jag fantasi för att skriva men den har ju försvunnit någonstans. Så det var väl därför jag började blogga från första början, det var liksom mitt sätt att berätta vad jag har gått igenom, jag kunde skriva om mig.