Det finns så många meningar som slutar med ett frågetecken (?). Det finns däremot inte lika många meningar som blir svaret som frågetecknet kräver. 

En fråga behöver inte vara bra, glad eller positiv, den behöver heller inte vara dålig, negativ eller tråkig. 

Genom livets gång stöter vi på många frågor från alla håll och kanter. Det var vara en enkel fråga som: Hur mår du? Men svaret kan vara svårt. Det som gör en fråga som detta svår att svara på är att vi döljer det dåliga hos oss själva, vi vågar inte säga sanningen eller litar inte på personen frågade nog till att låta personen veta sanningen. 

Det kan vara en svår fråga som: Hur känns det att vara kär? Att förklara det för en som inte har upplevt kärleken eller som tvivlar på att det är kärlek som känns så är det en svår fråga & svar för den delen. Hur förklarar du det? Känslan man ska beskriva gör att du själv måste känna efter, du måste få frågeställaren att leva sig in i det du säger, det är inte det lättaste. 

Så en fråga är inte alltid lätt, glad positiv eller bra. 

En fråga som: Vad vill du? Beroende på i vilket sammanhang så ställer man sig frågan: Vågar jag säga min ärliga mening? Har personen behörighet att veta? 

Med en fråga så födds en ny fråga. 

?=?=??

Jag kan säga att detta är mina tankar och inget som behöver kommentar om att det är fel. Det är så jag känner och upplever en frågeställning! 

Jag grät innan & jag gråter nu efteråt :'( När ska tårarna ta slut? Gjorde vi rätt? Det kommer jag väl aldrig få svar på. Så många frågar som saknar svar. Det är kämpigt med allt som händer nu, men jag gör så gått jag kan för att hålla tillbaka tårarna och tänka positivt. Det är svårt att hålla tillbaka när vissa minnen kommer fram och man tittar på vissa ställen :( Det är smärtsamt.. 

Med tiden så kommer det bli bättre, men det kommer nog ta tid :'( Jag vill må bra & det kommer bli bra så länge jag har något annat att göra! 

Det här med vänskap än ett svårt ämne. Det är lätt att säga, jag är din vän, men det är svårare att leva upp till orden. Hur kan det då vara så svårt att leva upp till de 4 simpla ord? Jo för vissa är så envetna subbor som säger en jävla massa saker, men det blir fan ingen verkstad av det. Hur kommer det sig? Jo dom är självupptagna svin. Jag säger hellre än ÄKTA vän än 100 vänner som är falska som mynten tryckta med kungen på! 

Fan vad jag känner mig positiv idag! :) Men jag har fått höra en massa gånger att jag ska vara mig själv & vara ärlig, men de personerna kanske ångrar sig snart och önskar att jag var lite mer oärlig och lite mindre av mitt riktiga jag. Ska jag verkligen vara mig själv så blir det jävligt ärligt som inte många klarar av. Men är det så folk vill ha det så är det helt okej för mig men då ska man inte komma till mig sen och klaga på att jag alltid är så jävla negativ. Om vissa människor så finns det bara negativa saker att säga om man ska hitta det positiva saker så får man verkligen sitta ner och tänka och vem har tid med det? Det är väl det första man tänker på som är huvudsaken eller? 

Nej nu ska jag sluta vara så jävla negativ :) Nästa inlägg lovar jag ska vara positivt :) 

Det finns plus och minus med allt, enligt MIN mening. Här kommer lite av vad jag tycker om X-factor och Idol :) 

Det som är bra med X-factor är ju att man kan söka i grupp & att du kan vara under 16 år (Bra?). Det som jag även tycker är dåligt är att dom under 16 kan söka, varför? Och kanske också varför tycker jag det är bra också då? Jag tycker det är bra för att även de som är under 16 år kan sjunga och ska få lov att visa att dom kan. Varför jag då tycker det är dåligt är att när man är 16 år så får man fortfarande i skolan och jag tycker det är viktigt att man ska ha en utbildning. Visst, man kan ta det senare, men det blir jobbigare. Så jag därför då så tycker jag både och.

Sen är det ju faktiskt och som så att X-factor inte är kul att titta på ens! Jag såg fram emot i måndags när jag skulle titta på första avsnittet och jag blev rent besviken (som många andra?). Jag hade förväntat mig något mer i Idol-stilen. Men ack vad fel jag hade. Lite mer auditions hade inte suttit fel! 

Idol, Idol, Idol! 

Vad ska man göra nu är det inte går längre? Inga roliga auditions att titta på längre där folk gör bort sig för att dom verkligen tror att dom kan sjunga när dom inte kan det. 

Ja frågan är då, vad var bra med Idol? Jo det var självklart alla auditions, det tyckte jag personligen var det roligaste i hela programmet :) Jag var den som såg på början, men när de börjar lida mot fredagsfinaler så BRUKAR jag inte titta om det inte finns någon som jag har fastnat för som jag tycker sjunger bra för då tittar jag på hela säsongen igenom :) 

Det som var dåligt var ju i så fall att man inte kan söka som grupp & inte vara under 16 (både negativt och positivt!). Men att inte kunna vara grupp var ju lite tråkigt för det finns de grupper som är sjukt bra & som förtjänar att få gå den vägen som alla som sjunger ensamna får göra. Rätt ska vara rätt, eller? 

Men sammanlagt av allt detta så tycker jag att X-factor suger & jag vill ha tillbaka Idol! 

Som rubriken säger så behöver jag nu hjälp av er som läser detta.

Det är som så att jag undrar om ni som nu läser detta vet skillnaden på orden DU och NI? 

Så här kort blir detta inlägget och jag hoppas att jag kan få svar på frågan så kan ni kanske sedan få veta varför jag ställt denna frågan! 

EN UPPMANING INNAN NI BÖRJAR LÄSA, DETTA HANDLAR INTE OM NÅGON SÄRSKILT, BARA ALLMÄNT!

Jag är själv inte smal och har inte varit det på 6 år. Men för 6 år sedan var jag sjukt smal, när jag ser bilder på det nu så tycker jag att jag ser sjuk ut. Visst det kanske faller vissa i smaken, men inte mig. Visst jag är inte nöjd med hur jag ser ut nu, men inte fan vill jag bli hur jävla smal som helst, jag vill inte bli smal över huvudtaget, jag vill bara inte vara så som jag är nu. Och dels så går jag inte runt och klagar över det som vissa gör.

Fine att man inte är nöjd med sin vikt, men går du ner i vikt av att klaga på det? Det verkar inte som det. Sen finns det de som jämför kroppar, men du är si och så mycket större än mig och jag är mindre och bla bla bla bla, WHO CARES?! Är man inte nöjd, håll käften om det och gör någonting åt saken. Sitt inte och klaga över det för det kommer inte hjälpa. 

Tycker du att du är för smal? Ät 10 lass fett! Tycker du att du är för tjock? Men sluta då att äta dessa lassen med fett och gå ut och rör på fläsket!! Svårare än så kan det väl inte vara, eller? Orkar du inte ut och röra på dig så betala dig smal då! 

Jag har tröttnat som fan på folk som klagar! Läser man på Aftonbladet eller någon annan tidning för den delen så finns det alltid någon artikel om vikt: Bli smal på 10 dgr. Vem går på det? Om du väger 140 kg, inte fan blir du då smal på 10 dgr då, eller? Lögner, lögner och åter lögner! 

Här är en bild på mig som är tagen 2005

Denna bilden är tagen i december 2011.

Viktskillnaden på bilderna syns (kom inte och säg något annat!). Jag är ändå stolt över den jag är idag! Ibland kan jag tröttna på att vissa kläder inte passar eller sitter som jag vill att dom ska göra. 

Men jag är STOLT!! Kan du säga desamma?

Jag kan säga att jag är en liten fotbollsfantast, MEN inte fan skulle det falla mig in att hata en annan människa för att den inte hejar på samma lag som jag. Jag skulle inte heller behandla någon sämre för det. 

Sen kan jag inte heller förstå dessa människor så slåss med andra för sitt "eget" fötbollslag.. Det är inte acceptabelt enligt mig. Men det förekommer och det gillas inte. 

Jag hejar på AIK i både fotboll & hockey, det är ingenting jag sticker under stolen med. Jag vill inte heller bli behandlad sämre för det. Jag är Malmöit som hejar på ett 08:a lag, ska jag få skit för det? Eller är det menat att man ska heja på laget som spelar där du bor? Så fall så flyttar jag omedelbart. 

Sen att vissa sitter och klankar ner på folk för att man förlorade en match hit och en dit, men handlar inte fotboll i detta fallet om upp och nedgångar? Inte fan är ett lag alltid på topp. Kolla bara på Elfsborg som ligger i toppen av tabellen i Allsvenskan som förlorade en match förra veckan, men det blev inga stora skriverier om det. Dom ligger fortfarande i toppen. 

I måndags spelade AIK mot MFF på bortaplan och vi förlorade tyvärr med 0-4, men det är sånt som händer. AIK har inte vunnit mot MFF på många år på MFF:s hemmaplan, men man kan ju också vända på det att MFF har inte vunnit mot AIK på AIK:s hemmaplan på några år :) Så det kan väl räta ut sig :)

Men tillbaka till det jag skulle säga om matchen i måndags. Jag och min sambo gick i Malmö, vi skulle någonstans och jag säger lite högt att jag hoppas AIK vinner. Och jag kände hur blickarna brände i nacken. Ska man inte ens få uttala sig om vilket lag man hejar på utan att få skumma blickar och kanske ännu värre, bli nerslagen? 

Jag hatar att det ska vara så här, men det kommer väl alltid att vara det. Men en sak är säkert att en skrytpelle ska inte komma in i min umgängeskrets och tro att jag inte ska få tala gott om mitt lag utan att bli nedvärderad för det!

Jag är inte den bästa på att visa min uppskattning om saker och ting, men jag gör så gott jag kan :) Man kan inte vara bäst på allt och detta är en sak jag inte är bäst på. Men jag har tagit ett stort steg och det är att kunna säga att jag inte alltid ger uppskattning till saker jag borde. Jag försöker och gör så gott jag kan men ibland ser jag ingen anledning eller orken. 

Jag kan säga så mycket och det är att jag kan försöka att bättra mig. Men ha detta i åtanken om ni inte får uppskattning för det ni gör eller säger osv till mig.