Det kanske känns tidigt, men det är faktiskt inte lång tid kvar tills det är jul. 

Jag tycker att julen är den stressigaste tiden på året med alla julklappar som ska köpas och innan man kan köpa julklappar ska man ju veta vad man ska köpa också, det är inte det lättaste :( Jag är den som ALDRIG vet vad jag önskar mig, varken i födelsedagspresent eller julklapp. 

Snart är det dags att pynta och sätta upp julstakar mm :) Jag ska till och med se om jag kan sätta upp min julstjärna på något viss :) (Vi får inte spika i väggarna!)

I år blir det jul hemma hos mamma, tyvärr utan älsklingen detta året också för han ska till sin mamma. När jag var hos mamma idag så blev det planerat vad som ska köpas i matväg och så, jag ska få äran att göra köttbullarna detta året :) Ska bli en mysig jul :) Synd bara att jag inte är med älsklingen men jag har morgonen och kvällen med honom så lite får jag vara med honom iaf :) 

Det närmar sig med stora steg och planeringen är i full gång, men jag har INGEN aning om vad jag ska köpa till alla :( Får se vad jag hittar på för knasigt :) Får begära önskelistor snart :) 

Efter mitt förra inlägg så kollade jag på mina andra inlägg och kom då på att jag missade Ensam mamma söker i måndags :( Ibland undrar jag vad jag har en kalender till när jag ändå inte skriver upp saker som jag måste komma ihåg och inte vill missa. Även om jag skriver upp de så glömmer jag titta i den :( 

Någon som har förslag på förbättring? :) 

Hittade denna bilden i en app på mobilen :) 

Riktig höstbild :)

Det finns så många meningar som slutar med ett frågetecken (?). Det finns däremot inte lika många meningar som blir svaret som frågetecknet kräver. 

En fråga behöver inte vara bra, glad eller positiv, den behöver heller inte vara dålig, negativ eller tråkig. 

Genom livets gång stöter vi på många frågor från alla håll och kanter. Det var vara en enkel fråga som: Hur mår du? Men svaret kan vara svårt. Det som gör en fråga som detta svår att svara på är att vi döljer det dåliga hos oss själva, vi vågar inte säga sanningen eller litar inte på personen frågade nog till att låta personen veta sanningen. 

Det kan vara en svår fråga som: Hur känns det att vara kär? Att förklara det för en som inte har upplevt kärleken eller som tvivlar på att det är kärlek som känns så är det en svår fråga & svar för den delen. Hur förklarar du det? Känslan man ska beskriva gör att du själv måste känna efter, du måste få frågeställaren att leva sig in i det du säger, det är inte det lättaste. 

Så en fråga är inte alltid lätt, glad positiv eller bra. 

En fråga som: Vad vill du? Beroende på i vilket sammanhang så ställer man sig frågan: Vågar jag säga min ärliga mening? Har personen behörighet att veta? 

Med en fråga så födds en ny fråga. 

?=?=??

Jag kan säga att detta är mina tankar och inget som behöver kommentar om att det är fel. Det är så jag känner och upplever en frågeställning! 

Jag har faktikst fungeringar på att skapa en ny blogg där jag kan leka mer med designen än vad jag kan här. Jag är ju webbdesigner så det är klart att jag vill leka och bygga lite :) Det var länge sedan jag fick i uppdrag att göra någon annans bloggdesign så jag ska nog sätta igång och göra mina egna :) 

Så jag ska fortsätta fungera sen återkommer jag med ett slutgiltligt svar :) 

Det här med vänskap än ett svårt ämne. Det är lätt att säga, jag är din vän, men det är svårare att leva upp till orden. Hur kan det då vara så svårt att leva upp till de 4 simpla ord? Jo för vissa är så envetna subbor som säger en jävla massa saker, men det blir fan ingen verkstad av det. Hur kommer det sig? Jo dom är självupptagna svin. Jag säger hellre än ÄKTA vän än 100 vänner som är falska som mynten tryckta med kungen på! 

Fan vad jag känner mig positiv idag! :) Men jag har fått höra en massa gånger att jag ska vara mig själv & vara ärlig, men de personerna kanske ångrar sig snart och önskar att jag var lite mer oärlig och lite mindre av mitt riktiga jag. Ska jag verkligen vara mig själv så blir det jävligt ärligt som inte många klarar av. Men är det så folk vill ha det så är det helt okej för mig men då ska man inte komma till mig sen och klaga på att jag alltid är så jävla negativ. Om vissa människor så finns det bara negativa saker att säga om man ska hitta det positiva saker så får man verkligen sitta ner och tänka och vem har tid med det? Det är väl det första man tänker på som är huvudsaken eller? 

Nej nu ska jag sluta vara så jävla negativ :) Nästa inlägg lovar jag ska vara positivt :) 

Det finns plus och minus med allt, enligt MIN mening. Här kommer lite av vad jag tycker om X-factor och Idol :) 

Det som är bra med X-factor är ju att man kan söka i grupp & att du kan vara under 16 år (Bra?). Det som jag även tycker är dåligt är att dom under 16 kan söka, varför? Och kanske också varför tycker jag det är bra också då? Jag tycker det är bra för att även de som är under 16 år kan sjunga och ska få lov att visa att dom kan. Varför jag då tycker det är dåligt är att när man är 16 år så får man fortfarande i skolan och jag tycker det är viktigt att man ska ha en utbildning. Visst, man kan ta det senare, men det blir jobbigare. Så jag därför då så tycker jag både och.

Sen är det ju faktiskt och som så att X-factor inte är kul att titta på ens! Jag såg fram emot i måndags när jag skulle titta på första avsnittet och jag blev rent besviken (som många andra?). Jag hade förväntat mig något mer i Idol-stilen. Men ack vad fel jag hade. Lite mer auditions hade inte suttit fel! 

Idol, Idol, Idol! 

Vad ska man göra nu är det inte går längre? Inga roliga auditions att titta på längre där folk gör bort sig för att dom verkligen tror att dom kan sjunga när dom inte kan det. 

Ja frågan är då, vad var bra med Idol? Jo det var självklart alla auditions, det tyckte jag personligen var det roligaste i hela programmet :) Jag var den som såg på början, men när de börjar lida mot fredagsfinaler så BRUKAR jag inte titta om det inte finns någon som jag har fastnat för som jag tycker sjunger bra för då tittar jag på hela säsongen igenom :) 

Det som var dåligt var ju i så fall att man inte kan söka som grupp & inte vara under 16 (både negativt och positivt!). Men att inte kunna vara grupp var ju lite tråkigt för det finns de grupper som är sjukt bra & som förtjänar att få gå den vägen som alla som sjunger ensamna får göra. Rätt ska vara rätt, eller? 

Men sammanlagt av allt detta så tycker jag att X-factor suger & jag vill ha tillbaka Idol! 

Jag kommer prata lite i gåtor nu för att jag vill skriva av mig, men inte säga vad yrket är som jag vill jobba med. 

Det är som så att jag har haft den drömmen länge, men den har kommit fram starkare nu och nu vill jag och jag känner att jag kan. Jag SKA göra det. Det är en utbildning på 4 år som ger mig  en början på mitt drömyrke. När jag gått utbildningen så ska jag gå som aspirant i 9 månader innan jag blir assistent så ska jag genomföra teoretisk och centralt genomförd grundutbildning som innefattar 15 veckors utbildning och sen blir jag det jag vill :) Jag längtar så himla mycket :) 

Det kommer ta mig ett bra tag innan jag blir det jag vill, men jag kommer ta mig dit :) Jag ska söka in till utbildningen som börjar januari 2013 och kommer jag inte in där så söker jag till augusti 2013 :) Om jag då kommer in till hösten 2013 så är jag klar 2017, jag är då nästan 29 år gammal & sen har jag aspiranttiden på 9 månader och sen assistent tiden så när jag är runt 30 år så är jag klar med det jag vill :) 

På måndag så börjar jag ett nytt liv :) 

Igår satt jag och tänkte och planerade och jag tror jag har allting på plats nu :) Nu vet jag hur det ska gå till och jag hoppas och håller tummarna för att jag kommer lyckas! Jag behöver detta, det är bara för min skull! 

Jag vet att min älskling är lite emot det, men jag gör det för att jag ska må bra & det kommer jag att göra när jag nått mitt mål :) Jag har haft denna planeringen innan, men det blev inget vidare av det, men nu ger jag mig fan på att jag ska lyckas :) 

Min nya start är att jag ska gå ner i vikt, jag är inte nöjd med hur jag ser ut idag & därför ska jag göra något åt det nu. Jag klagar inte på hur jag ser ut offentligt, men jag känner inom mig att jag inte mår bra över det. 

Jag skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker om detta beslut jag gjort, de som inte kan acceptera har alltså valt att jag inte ska få må bra.  

Jag behöver inte höra saker som att jag inte behöver gå ner i vikt för jag är fin som jag är.. Jag kanske är fin som jag är men allting handlar om att jag ska vara nöjd och må bra! Jag tänker inte dela med mig av min vikt och vad mitt mål är, det är något jag vill hålla för mig själv. Kanske när jag nått mitt mål kan jag berätta min vikt :) Eller så får ni gissa :) Hehe! :) 

Har ni som läser några tips till mig så mottager jag de med öppna armar :) 

Nu ska jag återgå till planeringen :) Har lite kvar kom jag på nu :) 

ta tag i bloggandet på allvar nu eller lägga av helt.

Det känns ibland som att jag inte kan skriva vad jag vill utan att folk ska missuppfatta och ge sig på mig. Det är inte kul när det blir så då jag skriver det JAG tycker och tänker, har inte jag rätt till åsikter? Eller det är kanske bara alla andra som får ha åsikter utan att bli påhoppade för det. Undra hur dom gör för att få de så :( Tips någon?

Nej nu ska jag bege mig & göra något vettigare! 

EN UPPMANING INNAN NI BÖRJAR LÄSA, DETTA HANDLAR INTE OM NÅGON SÄRSKILT, BARA ALLMÄNT!

Jag är själv inte smal och har inte varit det på 6 år. Men för 6 år sedan var jag sjukt smal, när jag ser bilder på det nu så tycker jag att jag ser sjuk ut. Visst det kanske faller vissa i smaken, men inte mig. Visst jag är inte nöjd med hur jag ser ut nu, men inte fan vill jag bli hur jävla smal som helst, jag vill inte bli smal över huvudtaget, jag vill bara inte vara så som jag är nu. Och dels så går jag inte runt och klagar över det som vissa gör.

Fine att man inte är nöjd med sin vikt, men går du ner i vikt av att klaga på det? Det verkar inte som det. Sen finns det de som jämför kroppar, men du är si och så mycket större än mig och jag är mindre och bla bla bla bla, WHO CARES?! Är man inte nöjd, håll käften om det och gör någonting åt saken. Sitt inte och klaga över det för det kommer inte hjälpa. 

Tycker du att du är för smal? Ät 10 lass fett! Tycker du att du är för tjock? Men sluta då att äta dessa lassen med fett och gå ut och rör på fläsket!! Svårare än så kan det väl inte vara, eller? Orkar du inte ut och röra på dig så betala dig smal då! 

Jag har tröttnat som fan på folk som klagar! Läser man på Aftonbladet eller någon annan tidning för den delen så finns det alltid någon artikel om vikt: Bli smal på 10 dgr. Vem går på det? Om du väger 140 kg, inte fan blir du då smal på 10 dgr då, eller? Lögner, lögner och åter lögner! 

Här är en bild på mig som är tagen 2005

Denna bilden är tagen i december 2011.

Viktskillnaden på bilderna syns (kom inte och säg något annat!). Jag är ändå stolt över den jag är idag! Ibland kan jag tröttna på att vissa kläder inte passar eller sitter som jag vill att dom ska göra. 

Men jag är STOLT!! Kan du säga desamma?