När jag kom hem igår, så låg detta på mitt nattduksbord. Tack pappa. Du är världens bästa pappa, hade inte kunnat önskat mig en bättre.

Hahaha pappa och jag är för roliga, vi springer runt och kallar varandra för bästisar. Älskar honom så mycket!!

Har lagt upp denna bild innan på bloggen och måste bara ta upp en sak. Har denna bild som bakgrundsbild på mobilen, för tillfället, och då såg pappa den. Han ba: vem är den där killen? Då svarade jag att det var en modell. Pappa bara, han var snygg han.
Hhaha! Kul att pappa skulle acceptera en sådan kille om jag skulle ta hem honom då, hehe. Skämt åsido. Jag tror personligheten, karaktären och vad han sysslar med skulle vara mer relevant för honom än utseendet, men klart de inte kan se ut hursomhelst, eller?

Håller på att plugga lite matte en fredag, trist jag vet, men om man har slappat hela veckan och har andra planer i helgen, så får man ta det. Dock går det inte så bra, för att våra grannar har så hög technomusik, så att hela golvet skakar!! Japp, hej huvudvärk.

Men det var inte det jag ville blogga om, utan jag ville bara dela med mig av att jag har nog världens bästa pappa. Han har gjort mig arg och irriterad många gånger och gjort en del misstag, men jag vet ändå att han lever för sina barn och gör allt för dem. Han har gett mig så mycket styrka och alltid stöttat mig. När jag har gjort min pappa besviken, då har jag mått som sämst.
Han ringde iallafall mig nyligen och jag klagade på det jag skrev i början av inlägget och han sade, "jag ville bara ringa och säga att du är den bästa i världen, du kan bli allt du vill. ta ett sabbatsår efter skolan och sedan kan du visa vad du går för till alla. "
Dessa ord rör mig, för jag vet att de är äkta. Så mycket stöd han har gett mig gällande skolan när jag har mått dåligt av all stress och press som denna skolan har utsatt mig för. Skolan har inskränkt mig på så mycket som jag har velat göra och jag tror de flesta som går i den skolan håller med mig om det. Man tar i princip med sig skolan överallt. Sådan är min skola. Men nu spårar inlägget ut lite, men ville bara skriva av mig lite och jag är så tacksam att jag har en pappa som verkligen tror på en. Han vet att jag kan och han har gett mig mycket kämparglöd.
Min mamma likaså. Saknar dig så mycket. Jag älskar er mina fina. Och ska jag vara extra kärleksfull när jag ändå är på g, mina syskon, vad vore jag utan er? Ni är mitt allt. Och min bästa vän, Ebba, är en person som räknas in i min familj. Tänk er att ha hittat en bästa vän som man litar på till 100% och jag har svårt att lita på folk...
BIG LOVE till er <3

Inte hela skaran, men alla ni är bäst. Jag älskar er så otroligt mycket.

Idag fyller min älskade tvilling år, hehe okej, vi är inte tvillingar men de flesta tror det och vi är som tvillingar ändå. Men grattis grattis min älskling! Idag är det din dag. :)
Nu ska jag gå upp, fixa mig osv och sen skriver jag kemiprov 3 timmar. Ett av mina fördjupningsämne, så detta är otroligt viktigt för mitt tyska betyg. Är lite nervös men nu får det gå som det går och jag ska göra mitt bästa. Ska försöka titta igenom det innan jag rör mig mot skolan. Senare idag ska Alex firas!

Ha en bra dag bloggers!

Tack för igår och allt. Tack för ärligheten också. Du är utan tvekan världens bästa syster. Jag älskar dig mest över allt annat. Kommer sakna dig så när du åker tillbaka till Danmark. Men snart är du klar läkare och jag är så stolt lillasyster. Bästa du!

Jag vet att min blogg inte är den roligaste på sistonde. Men jag lägger verkligen inte ner tid på den, dessvärre. Jag har liksom ingen tid eller lust. Nu har jag sommarlov och nu vill jag njuta av det. Dock uppdaterar jag er då och då, men då blir det kassa mobilinlägg. Jag känner ett sug att ta bort bloggen och jag är obekväm i denna situation att ALLA kan läsa den och hålla koll på det jag skriver. Men å andra sidan vill jag inte radera det jag har bloggat om och bilderna jag har lagt upp. Det har skett ett antal gånger att bilder har gått bort från kamera/mobil eller data men de som läggs upp här försvinner ej. Så det är en av fördelarna med bloggen och att man kan skriva av sig när man känner för det. Då publiceras det dock inte, utan hamnar i utkast.

Jag skulle dock tycka att det var kul att ha en stilren blogg med bilder och citat och inspirationsbilder.
Åååh ibland har jag det jobbigt, för jag vill så mycket i mitt liv men jag vet inte vart jag ska börja och hur jag ska kombinera allt och vad som ska prioriteras. Samtidigt är life too short to wait, men samtidigt måste jag ägna mig åt en sak och inte flera halvdant. You feel me? Önska att jag bara kunde fånga dagen och njuta av den som om den vore den sista. Men det funkar inte så. Det funkar väl bara så när man typ är pensionär, haha. Nej men då skulle man vara värsta lallaren om man hade en sådan livsstil. Den livsstilen passar inte mig. Mål, planer och drömmar är viktiga för mig. Men samtidigt uppskatta det du har. Viktigt.

Jag blir så djup ibland. Speciellt på kvällskvisten. Jag skulle inget annat hellre än att sitta i en slänggunga(?) och bara titta ut mot himlen och kolla på stjärnorna. Älskar natthimlen. Så harmonisk och magisk.

vi må bråka och tjafsa men vi kommer ändå ALLTID hålla ihop och alltid vara där förvarandra, no matter what. Idag när vi blev skrämda i tvättstugan, vi trodde att vi skulle dö (vår ena syster skrämde oss, hon släckte lampan och lät som en ilsken hund och man på samma gång) så höll jag och alex varandra stenhårt i handen ändå och lämnade inte varandra. Jag kände kärleken och tryggheten att ändå kunna hålla varandra i handen i situationen där vi trodde att vi skulle dö typ, haha.
Det kommer alltid vara Alle&Anne.

 

Som jag har nämnt tidigare så gjorde jag igår min första tatuering.
Jag har länge velat göra en tatuering och har tänkt på detta ord jag valde att placera på vänster handled ett bra tag nu. Det blev ett ord som betyder så otroligt mycket för mig. Jag valde att tatuera in mod på grekiska, tharros.
Jag lever efter modet och att övervinna min rädsla. Med det menar jag inte att jag ska simma med hajar, hoppa bungy jump eller vad tusan det heter, utan möta vardagliga rädslor och att helt enkelt ha mod.
För att ta dig någonstans i livet, måste man ha det. Man måste ha mod för att utföra vissa saker. Man måste ha mod, för att vara lycklig. Jag är en otroligt målinriktad tjej med massa drömmar och mål och om jag ska lyckas uppnå dem, så måste jag ha mod. Jag måste våga följa dessa drömmar. Detta är otroligt djupt och jag kan prata om detta i timmar, men kortfattat. Mod är en av de viktigaste "sakerna" här i livet. "The best quality here in life is courage"-Aristoteles
Vi kommer möta motgångar och svårigheter i livet. För att nå lyckan i livet, måste man ha mod. Min syster Alexia är ett bra exempel. Hon har i flera års tid velat åka till Grekland efter studenten för att plugga grekiska och leva livet. Hon åkte dit själv som 18åring och följde sin dröm. Hon testade sina vingar och vågade ta chansen. Att leva ett liv med ånger är det värsta som finns. Ånger för mig är chanserna man aldrig tog. För om man ångrar saker man har gjort, så fanns det ändå något som ville att man skulle ta den chansen, om det sedan gick shit, so what, du vågade iallafall ta chansen när den var tillgänglig. Det värsta är när man tänker, "fan att jag inte gjorde det...osv." Man vill väl hellre ligga på dödsbädden med en leendet på läpparna och tänka tillbaka på sitt liv. Inte vara missnöjd och tänka och grubbla varför man inte gjorde ditt och datt.
Livet är för kort och man lever bara en gång(vad vi vet). Ta vara på det. Och jag menar som sagt inte att du ska ta chanser som skadar dig och använda modet till helt sjuka saker, utan det som gynnar det goda så att säga. Om ni förstår vad jag menar med det...