|
Look at this Instagram (Nickelback Parody) -
NYHET! Flytta din blogg till Nattstad - nu kan du importera din gamla blogg -
klicka här!
|
Varför ska man ändras bara för att bli accepterad, va den du är. va dig själv, för det är isåfall bara du som kommer komma längst i livet. Man säger att alla är unika, ah visst. Men i slutet så är personen som går sin egna väg, mest unik.
You used to say that I was special
Everything was right
But now you think I'm wearing too much make-up
That my dress is too tight
You got no reasons to be jealous
I've never been untrue
So does it really matter if they're looking
I'm only looking at you
You should never try to change me
I can be nobody else
And I like the way I am
|
Om jag är tvungen att ägna all min tid åt det, resten av livet så kommer jag inte sluta. Jag vill inte sluta, jag vill hjälpa dig. Jag vill hjälpa er. Komma ifrån ett helvete, jag lider med er. Jag delar eran rädsla, oro och hat mer er. Jag lovar att jag ska göra någonting här i livet som kommer hjälpa er. Förlåt att jag inte kan göra något mer, förlåt att jag inte bara kan åka och ta er därifrån. Krama om er och försöka spola tillbaka allting så jag kan ändra det från början. Förlåt, men jag stannar kvar och jag försöker än. Jag vet vad som händer, jag vet. och jag ser det framför mig, jag ser allting i repris. Förlåt för att ni får uppleva det.
Myndigheterna som ska hjälpa liv, hjälpa familjer och barn. Vad gör dom istället? Vill spara en massa pengar, slippa ta så mycket ansvar själva. Istället låter ni hundratals barn fara illa, ni tänker bara på er själva. Hur kan ni sova om nätterna när ni vet vad som pågår och ni gör ingenting. När man försöker vända sig till er för att få hjälp så vänder ni huvuderna bort och ser bara på den ekonomiska och bekvämaste sidan. Ni borde skämas, varför jobbar ni med det ni gör? Ni låter, mitt blod, o delar av min familj råka illa ut och ni säger att det är deras egna mammas fel. Jag lovar, att jag en dag ska göra skillnad ,det har jag lovat mig själv ända sen jag klev ut ur det där huset. Jag kom därifrån och jag svär på mitt liv, att ni ska göra det också.
|
sitter åter igen i skolan oh har samhällskunskap. och det gör mig fortfarande så arg så jag vill inte göra det. vi går in på frågor som endast handlar om pengar, klass och makt! och det är bara en stor hög av egoistiska hemska beslut. förra veckan va de nån fråga sol gjorde mig så arg, kommer inte riktigt ihåg va de va men just nu är de nån fråga om läxhjälp i skolan där dom påstår att den ska kosta 2000 kr i månaden, och att barn till föräldrar som inte har råd inte ska få nån hjälp i skolan, så det är ju bra. barn som verkligen behöver hjälp, måste ha en bra utbildning kan inte få det för deras föräldrar har inte råd, och på det hela så har en undersökning visat att barn till "rika" föräldrar går de bättre i för skolan än barn till "fattiga" föräldrar. gör ju saken mycket bättre eller? att barn som de går bra för dom ska ha tillgång till hjälp. alltså vad är det för land vi lever i. gör skiten gratis för alla och lägg ner pengarna ist så att alla kan få en bra utbildning!! man lägger ju miljoner på konst o skit, lägg nån miljon då så att dom som vill jobba med läxhjälp kan få nån krona.
|
|
|
Vad är det för fel på vissa människor här i världen? Jag står emot jävligt mycket skit och tål jävligt mycket, och brukar inte bry mig men när det kommer till punkter då det gäller personer jag tycker om och när människor ska kommentera saker dom absolut inte har en aning om vad är eller handlar om. Jag börjar tröttna på dessa eviga kommentarer och tjat. Ni som ska börja gå på dom människor jag tycker om kan ju dra åt helvete! Människor är odjur, elaka och egoistiska. Kränker ner alla och shit.och det är ingen jäkla kvinno/man shit utan det gäller ALLA. nått jävla virus som spridit sig till vissa.
och dra åt helvete er som vill kalla sig för mina vänner, hur kan ni sitta till mig och säga att när jag verkligen lyckats och är lycklig och kär ska få höra att han kommer vara otrogen, det går aldrig, han kommer bara svika dig, lita inte på han och lita verkligen inte på dig själv. du kommer ju aldrig klara det, och verkligen itne orka. "säger bara lycka till det kommer aldrig funka" osvosvosv
Men gå o dränk er nånstans, mina VÄNNER! Tack och hej!
Först så är jag less på det vanliga, tjatet om idealet jag orkar inte ens kommentera något utan ska bara säga att jag är väldigt less på detta snack om smal, tjock, fet osv. NI ÄR FIN SOM NI ÄR!
Sen på tjejer som beter sig jag vet inte vad. Varför är ni så fittiga?! Bete er förfan och visa och stå upp för vad vi ska representera! Dessa bilder på fb om hur killar ska behandla sina tjejer och vad dom ska göra. Fuck er, inte ett dugg bättre själv. Bara klagar och gnäller på hur fittiga alla är när det är vi som håller på precis lika mycket. Och hur tjejer håller på emot varandra, så elaka och spydiga kommentarer. Den här jävla mobbingen och allt som ska pågå hela tiden.
och sen börjar jag tröttna på er killar som håller på och tror att ni kan öppna era munnar o säga vad som helst och anta väldigt mycket saker.Se alla med bröst och rumpa som sexobjekt. Ibland undrar jag helt ärligt vad den som skapade människan stoppade in i era hjärnor. Att bara ta förgivet att vi tjejer ska gå med på allt och lyssna på er och nu vill jag inte ha massa kommentarer på att jag bara tar ut det på killar då jag vet att tjejer kan va totalt lika dum i huvudet och måste väl också tillägga att jag inte menar ALLA utan er som rör mig just nu och det är er killar. Att få för er att skicka massa sex meddelanden, o kommentarer om mig för att jag äntligen är kär och kan få känna mig trygg med någon. Ni beter er som patetiska äckliga råttor. Att få höra att man är en person som särar på benen för vem som helst och att jag bara ska gå o va otrogen och hålla på. Vad fan vet ni om det? Och kalla mig fittig, taskig och att jag bara leker med andras känslor. Endast jag känner mig själv. Jag vill inte ens ha någon alls kontakt med er människor som endast kommer klaga och gnälla på mig. Om nu ni så gärna ville ha mig som ni vägrade visa, varför antsrängde ni er inte lite mer innan då? Svartsjuka äckliga saker.
förlåt mig om denna text är full med mycket fula ord, men är så less på hur alla ska behandla o bete sig mot varann.
|
6 år gammal, längtande efter sin mamma,sitt skydd.
"Slog upp ögonen, det var knäppt tyst i rummet..nästan lite för tyst tycker jag. kunde verkligen inte sova.. Vart är alla, vart är mamma? Mamma kommer ju aldrig hem...undra hur mycket klockan är.. okej jag tassar upp och skjuter upp dörren..Där sitter han, usch.. blir rädd och springer tillbaka men han såg mig , kom efter mig och frågade varför i helvete jag inte sov.
Gud, vad ska jag svara...
" Vart är mamma?"
" Mamma tycker inte om dig, mamma kommer aldrig komma tillbaka. Sov ungjävel"
"Vart är mamma!!!???"
Tårarna började rinna, ville bara till mamma.Han skrämmer mig så..
"SOV! Och sluta skrik förfan"
aj..det donade till i huvudet, värmen och den stickande känslan spred sig över min högra sida av ansiktet.. slaget var hårt. Svartnade för ögonen, varför gjorde han så.. ville bara att någon skulle stoppa om mig, älska mig.
"SOV"
kryper ner i sängen igen.. han går ut ur rummet och stänger dörren.. Grinar mer nu, är så rädd och vill bara till mamma... vart är hon. Varför kom hon inte hem, vart är mamma..hör några prata i hallen, MAMMA KOM HEM!
skriker efter mamma, vart är mamma! Vill ha henne nu!
han kommer in igen, den här gången ännu argare..
Åh nej, varför öppnade jag munnen, men ville verkligen veta vart mamma var... Min mamma.
Det andra slaget träffade samma ställe som första, gjorde ondrare nu och ännu mer tårar kom...
Varför kom inte mamma hem bara och stoppade det här..
Han gick ut igen, så kryper under täcket, jag väntar här till mamma kommer hem..somnar, somnar ifrån allt i hopp på att när jag vaknar så är mamma hemma.För hon kommer hem, vet bara inte när."
|
något som stör mig är människor som förvrider allt man gör. I.flera år gick jag runt o var livrädd över att möta dig, o under varje dag som gick så visste jag att du vann. Du var inte nära mig men ändå hade du kontrollen och vinsten. Jag vågade inte stå på mig i rättegångar så jag fick aldrig rättvisan på min sida, det förstörde mig. Så jag bestämde mig en dag för att inte vara rädd, du skulle inte styra mitt liv eller förstöra något för mig. Jag gick på Ica o mötte din blick, jag sprang inte ifrån dig eller visade rädsla. Jag bestämde över mig själv nu. Men vet ni vad som hände, det slog tillbaka på mig. "hon är ju inte rädd för honom, då kan han ju inte ha gjort något" "han kan ju inte va så farlig om hon inte är rädd" jag blev inte trovärdig för att jag stod på mig själv. Han var ju inge farlig för mig. Det är så här myndigheterna styr sitt land, oh fortfarande efter 5-6 år står jag på mig o får höra att jag inte är rädd o har inget o va rädd för. Tack Sverige, för ert stöd!
|
När man är 4 år, då är man väldigt väldigt liten. Man ska springa och leka och döda massa myror och älska att komma hem från dagis. Jag var glad..., att få komma till dagis och jag var livrädd att komma hem för jag visste ju vad som väntade. Problemet var att jag såg inte problemet, vad ska man tro som en 4 åring, ens föräldrar ska ju uppfostra sitt barn och det gjorde dom ju, tyckte jag.
Jag bodde i Valbo i en lägenhet på skolgatan tror jag det hette. Lägenheterna med röda tak och jag minns exakt hur lägenheten såg ut. Minns hur allt såg ut i den därför att i varenda rum så hände det något varje dag som skulle sätta sig som berg i min hjärna och nu när jag tänker tillbaka så inser jag hur bra jag minns allt. Jag minns saker som är 14 år gammalt.
Det jag minns först, är hur jag ligger i min säng och grinar och skriker efter mamma. Vart är mamma? "Du" skriker åt mig att hålla käften och att mamma aldrig mer kommer att komma tillbaka. Ligger helt tyst, lyssnar om någon skulle komma. Helt tyst men så tillslut så är det någon vid dörren och jag smyger upp ur sängen för att tjuvtitta vem det är men det var inte mamma. Men det som kommer upp framför mig var "Du", den där stora läskiga i mina ögon. Du drar mig i håret och kallar mig olydig och drar med mig i armen till sängen igen. Kastar ner mig i sängen och säger åt mig igen att mamma stuckit, hon lämnade oss för hon ville inte ha mig.
Jag kommer ihåg hur jag grät nästan hela natten efter mamma, inlåst på rummet.
Mamma kom såklart tillbaka och denna händelse uppspelade sig vid väldigt många tillfällen. Du älskade att göra mig rädd och ledsen.
Vid senare tillfällen, kanske vid 5-6 års ålder då jag skulle vara barnvakt till min kanske 1 åriga lillasyster, vi satt i den dära vattensängen. Jag älskade den, vi satt där och jag släppte taget om dig, en gång. en enda gång och du föll ner till golvet. In i rummet kommer "du", arg och frågar va jag håller på mig. Försöker förtvivlat få upp min syster i famnen för att trösta men det fick jag inte, du går fram till mig och lägger min syster på sängen. Slår mig i huvudet så att jag kastas in i väggen och slår i huvudet ännu en gång. Vid detta tillfälle är det svart för mina ögon, ser ingenting utan det enda jag hör är ljuden som strömmar ut för din mun. Hat orden du skriker åt mig är det enda jag hör och det enda jag känner vid andra slaget är hur något varmt sakta rinner ner för mina ben när jag försöker stå kvar på mina ben efter att ha rest mig igen.
Detta är mina första minnen starkaste minnen som kommer upp i mitt huvud. Det finns såklart flera minnen men dessa har ärrat mig länge. Skuldkänslorna du har gett mig, ångesten och rädslan att misslyckas som jag fortfarande idag är ärrad av. Rädslan för vad som ska hända om jag skulle göra något fel, rädslan om jag misslyckas. Då jag för 2 år sen kanske tappade ett glas i golvet så det gick sönder och jag fick en panikångest och tankarna på att jag gjort något fel dök upp.
" Nu kommer något dåligt hända"
Jag hatar dig för att du får mig att skämmas över saker jag inte gjort något fel för. Men jag är glad, för att du fått mig att inse att jag idag är så mycket bättre och starkare.
|