sannanordiin
Sanna Nordin, 19 år, Gävle

 

Elefanten I Rummet - Dokumentärfilm

Jaa, då är film nummer 2 ute på youtube. Som med filmen En Annan Vardag så är det jag och mina två vänner Daniel och Victor som gjort den här filmen vi kallar Elefanten I Rummet som är en dokumentärfilm om att växa upp i ett hem där man dagligen blir utsatt för våld och övergrepp. I filmen berättar en ung tjej om de 12 år hon bodde med sin styvpappa och om rädslan och förnedringen hon levde med varje dag. Filmen berättar om de saker många ser men väljer att blunda för, om personer som blir utsatta för våld, övergrepp och kränkningar och om människor som väljer att inte se och prata det som är uppenbart.

Titta gärna på den, och kommentera vad ni tycker om filmen och era åsikter! 

 

Flytta din blogg till Nattstad - nu kan du importera din gamla blogg - klicka här!

Ordning och reda!

Det är ganska chill att ha sitt tillfälliga kontor i ett kök hos the boss. Blir väldigt mycket te drickande och fika, men helt okej!Sitter här med Jimmy och Joseph och fixar lite med datorerna. Äntligen börjar man få ordning på allting. 👍
Sitter och väntar in ett möte om nån timme, så lite research och mojs innan. Shit, det här börjar komma igång nu!! Har varit ute i kylan hela morgonen, fyfan vad kallt det är ute nu. Det gjorde ont i hela jäkla ansiktet!
Blir en lång dag idag och imorgon bär det av till Stockholm för en träff med nya säljare, spännande!😄





 

Nya tag imorgon

Jaaa, möte och besökning av Gävles gym stod på dagens schema, även fortsättning av vår dokumentärfilm som det faktiskt inte är så mycket kvar på. Det är måndag och är redan trött.
Men nu är det läggdags, jag har gjort iordning en lista på nummer som jag ska ringa och trakassera imorgon. Ska även in på möte om att bli kontaktperson, det ska bli intressant! Men nu när jag har samlat på mig lite nummer till ställen så ska jag få iväg lite produkter! Blir till att lägga mig för att kolla på lite Dexter, inleder med första avsnittet på säsong 6! spännande!! 




 

Presentation av Agnes

Måste presentera min lilla bäbis som kommer få vara med ett tag nu fram över.
Mitt impuls köp av en bästa kompis. 🐭 
Agnes heter hon och är min lilla diamant. 😄❤💎 







 

2013/2014

Jaa, ett år har gått igen. Nu är det 2014 och det här året kommer mycket förändras tror jag. 
Jag kan ju börja med att jag har införskaffat mig en dator nu, 😄 vilket gör att jag tänkte börja blogga igen och så fint låta er följa med mig in i vuxenlivet. huhu, 
För att låta er komma ikapp mitt liv så det som hänt sen senast är att jag har tagit studenten, varit arbetslös, jobbat och sen blivit arbetslös igen. Mina stora planer på att plugga vidare liksom, dog. 
Under 2013 fick jag ändå göra väldigt mycket roliga saker. Studenten, balen, studentkryssningen och hela sjuka studentveckan som slutade i halsfluss på studentdagen så blev inget fira för mig. Jag har varit i Göteborg, trollhättan, och tillbringat väldigt mycket tid i Stockholm. Jag har varit på spaweekend med min fina pojkvän och ja, det har varit ett helt okej år. 

Men nu då till 2014, vad händer 2014. Det är mitt år att bli vuxen. Jag hade turen att få ett jobb första veckan in i januari, så nu är jag anställd som säljare. fruktansvärt roligt jobb. Jag säljer hjärtstartare till företag. Så nu ska jag gå all in för det. Jag är dock fortfarande på jakt efter ett kvällsjobb/nattjobb som deltid för att komma igång lite med ekonomin så att jag under 2014 kan uppfylla mina mål. 
* Flytta hemifrån 🏩
*Åka utomlands ☀
*Ta körkort 🚙

Det ser faktiskt ganska lovade ut, men jag fortsätter kämpa. Men nu när jag fick tag i en dator så kommer det ramla in massa inlägg här. Såklart är det bara att läsa och kommentera. Det kommer uppskattas otroligt mycket. Jag och två vänner håller även på med ännu en dokumentärfilm, som den här gången ska handla om mig. Ska bli väldigt intressant. 

 

Händerna runt halsen och kämpar för livet

Då var man här igen, mitt bland kaoset. jag kämpar vad jag kan för att ni ska få ett bra lov. allting, alla minnen och stunder av rädsla kommer upp igen men jag gör det för er. jag älskar er och kommer aldrig sluta kämpa för er. jag satt idag och funderade samtidigt som jag lyssnade på allt. vilken tur jag har, men hur mycket hat och elände jag får ta och ge. hur mycket jag hatar att få se dessa hemska bilder frsnför mig, fast klistrade innan för min panna , hur mycket jag glömt bort som nu kommer upp framför mig. gråt, skrik och allt. rädslan att mista personen som ska va ens trygga punkt. hur kunde jag va säker om du inte var det. blåmärkena och skadorna som inte syntes, inre skador! de inre skadorna kommer man aldrig ifrån. rädslan att gå hem från skolan varje dag. ingen person kan förstå denna känslan ett barn har som blir utsatt av denna smärta. bara vi som varit utsatta. jag gör allt för attcta ifrån er den hemska känslan. då man måste le utåt och vara som de andra barnen, det är inte vårt fel att vi beter oss som vi gör. vi är dom där konstiga barnen, konstig, annorlunda och knäpp. jag vill att hela världen ska få veta allas historia, den är inget att skämmas över.

just nu sitter bilden av dig framför mig, med de där stora händerna om din hals och hur du kämpar för att ta dig loss, känna att luften kommer ner i dina lungor. ser hur benen sparkar och dina händer förtvivlat försöker dra bort händerna runt halsen.
Jag hör hur ni skriker, skriker av rädsla . under 10 år, mina älsklingar. jag kan inte göra något annat än att hålla för era öron, försöka låta er slippa ha dessa minnen om några år. jag tycker så synd om er, det är snart över. det blir snart bra är de enda jag sagt till er. att det blir bra, men nu ska det snart bli bra. jag lovar!

att växa upp i ett ställe där slag och tårar tar över, gör oss till konstiga. det är vi som kastas åt sidan men vilka är det som är konstiga om resten bara står och ser på när man ber om hjälp?
 

Socialtjänsten, vad håller ni på med?

vad säger man om dagens system? är det rätt att barn far illa och att man ignoerar deras rop på hjälp? tydligen tycker socialtjänsten det när dom går över till den ena personens sida oh inte vill lyssna på barnen. ni kan flytta barn hur som helst men ni kan inte hjälpa tre små barn ifrån ett liv i kaos. jag lovar att över 100 anmälningar har gjorts, när barnen tar mod till sig äntligen och berättar i förtroende att de ska få hjälp så direkt efter blir de hemskickade och soc blundar o låter de bara rinna ut. flera gånger har de bett om hjälp och varje gång har de sagt "men vadå, det är väl bara att åka hem"
det här handlar om sexuella övergrepp på barn, fysisk oh psykisk misshandel men alla bara blundar och låter det fortsätta. och nu börjar jag lessna på hur det här ska gå till. barnen skickas till personens närmsta vänner och blir pressade till tusen, det är förhör hemma vid köksbordet av personens närmsta kontakter och att vara bekant med de uppsatta, det är väl en självklarhet att barnen inte kommer därifrån. men ska det alltså vara såhär? ska man strunta i barn för att de vuxna har någon sorts sjuk kontakt. jag har hållt mej i bakgrunden för det finns inget jag kan göra, men nu äre nog. jag gick upp i rättegång mrd material ingen sett förut, BEVIS på hur dåligt barnen mår. bildbevis och allt men det var ingen som ville se, ingen som brydde sig. så åter igen åker barnet hem och får stå upp mot en arg förälder. en förälder som slår, och berättar dagligen hur värdelös och oälskad de är. en sån förälder tillåter soc barn o vara hos. vet ni varför? jo för den här personen säger ju till dom att det inte är så. det är ju självklart att h*n inte berättar sanningen. men när vi andra kommer med riktiga bevis och barn som är livrädd så lyssnar de inte på någon förutom på personen som berättar att h*n är världens bästa förälder.
ett annat exempel är 2 månader innan jag blev 18, då man klassas som vuxen och myndig så blev jag kallad barn, och inte trovärdig när jag la fram min historia med denna person. allting jag sa och berättade fick de till att den andra förälden hade tvingat mig o säga. att det var påhitt och att personen jag flytt ifrån var underbar. men sen så var det andra föräldens fel att jag fått uppleva det jag fått upplevt. så då helt plötsligt menade de att personen utsatt mej för allt pga dens respektive. men när jag konfronterade så byttes samtalsämnet. men ändå så låter de barnen bo kvar. är det här rätt?
alla nekar och alla ljuger, de som talar sanning får ryggen vänd. ska man låta barn uppleva sånt här? att växa upp i ett liv med bråk, rättegångar, förhör, och vuxna människor som sviker. inte konstigt att dagens barn blir så som de blir, vems fel är det då? barnen lr vuxna som sviker, slår o får barn känna sig bortglömd. jag tycker inte det är okej, att socialtjänsten får begå tjänstefel gång på gång. det är omöjligt att hjälpa. och vad är de för system som finns? säga till barnet att bevis måste finnas. 1. knäpper man kort, är de inte lagligt för man får inte använda de eftersom personen inte vet det. 2. precis samma sak med att filma. 3. har du blåmärken är de självgjorda.
hur ska man få fram bevis då? hur ska ett barn kunna få hjälp när ord är de enda som finns.
när ena barnet de här handlar om, kom till mig och va hysterisk och rädd. ville inte hem och är rädd för att bli slagen ringer vi soc för det är de som ska HJÄLPA istället får man först höra att de ska ringa personen som utför de och sen skicka hem barnet. sen ändras de och barnet får sova borta EN natt för o få ett "brejk" så blev de min o barnets uppgift att hitta en sovplats att få va på. barnet är psykiskt förstörd oh borttagen alla vänner så hon får inte vara någonstans och inte heller hos mig. så då blev de min uppgift att skjutsa barnet till föräldens närmsta kompis. får sedan höra att hon blir pressad på frågor och livrädd att förälden ska komma när som helst. bra val socialtjänsten. förmodligen blir barnet hemskickat igen eftersom även den här gången har ni lyssnat på personen som manipulerar och ljuger. nu, ja, okej. det känns tryggt att ringa er och be om hjälp. när ni är för lat och ointresserade i svåra fall att ni väljer o skicka hem barnet.
vad ska vi göra tycker ni? låta det fortsätta såhär? jag läser dagligen artiklar och grejer om hur ni missköter erat jobb och hur barn far illa. dags för en förändring tycker jag.
 

Förnyade mig !




 

Göteborg - 1000 bilder



















































































 

Man får hata andra människor