Dag 3

Igår blev det inte heller som jag hade tänkt mig. Så jag tar ett steg tillbaka för ja tänker inte pressa mig själv på det o ställa för höga krav. För då vet ja att ja inte kommer lyckas. Då vet jag att ja aldrig kan bli nöjd med det jag åtminstone får gjort.

Ett inlägg om dagen är väl ganska dugligt ändå..för o vara mig!

Idag är jag nervös. Och lite panikslagen. Ska om några timmar på möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen.. Får se hur det går då ja har så svårt att stå upp för mig själv och mina rättigheter. Har till och med kräkts idag med tanken på hur de ska gå.. jag verkligen ogillar starkt sådana möten. Och idag ska jag dessutom gå själv! 

Men jag har fått nog. Så nu slutar vi tänka så och bara gör det istället. Stäng av, and just do it.

Efter det sker lite roligare saker, kika på hus inne i göteborg! Ser fram emot det. Men nu har ja inte tid att sitta här o skriva mer, måste fixa lite saker innan ja åker iväg.

Vad tycker ni om denna bilden? Har lite tankar på att skissa av den, dock lite anorlunda...

Jag önskar jag hade tänkt mig för.

Dag 2

God morgon världen!

Igår blev inte något till blogginlägg som jag sa, tyvärr. ;) Så inlägget som var tänkt igår kväll kommer dyka upp efter detta, och så blir det ett extra som straff! Jag ska inte säga saker och sedan inte hålla dom. Och ja, jag säger straff... För jag tycker inte om att blogga.. Det är svårt och jag vet aldrig va ja ska skriva ändå.
Men jag tar mig i kragen nu.

Så jag kan ju börja med anledningen varför det inte blev något extra inlägg igår... Jag total fastnade med att springa runt i skogen med min katt Barbro :) Det kommer dyka upp en hel del bilder här på henne. Hon är mitt hjärta.
Tänkte jag skulle slänga upp historien om hur jag fick min underbara Babs. Det värmer i hela mig varje gång jag tänker tillbaka på det... Är så fruktansvärt glad att jag tvingade till mig att få en katt. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan henne.

Hur länge sen kan det ha varit... ca. 6 år sen nu. Kan ju börja med att jag o mina två äldre syskon alltid fått ha djur som t.ex. hamstrar, råttor o fåglar... Råttorna har också stått mig riktigt kärt. Speciellt dom två första. Men tiden strax innan vi hämtade Babs hade vi inga djur alls. Min morsa är inte alltid den djurvänligaste (pga rädsla för djur), så hon har aldrig riktigt uppskattat att vi velat ha gosedjur o kramas med. Riktiga såna.

Anyways, jag gick ofta runt o beklagade mig för min morsa att jag kände mig ensam och ville ha ett djur och vid den tiden var jag väldigt inställd på just katt. Jag har alltid känt att jag har lättare o hantera djur än människor på många plan. Så jag tjatade så otroligt mycket tills dagen kom då mamma sa:

"Sofie! Jag såg en annons i tidningen att A-K har massa kattungar som bortskänkes nu." (Min mosters kompis som har massa olika djur på sin gård)
Jag tappade typ hakan och lyckades till slut få morsan att åka dit med mig och min syster för o kika på dom. Tror hon ångrade starkt sekunden efter att hon ens nämnde annonsen. Men men... På något plan kände hon väl att de kanske behövdes ändå, även om hon inte orkade med det.

Så dagen då vi kom dit sprang massa söta små bebisar runt i gräs o buskar o lekte. Fanns även en del vuxna katter. Alla va utomhus katter pga en nykomling i huset så man ville väl inte riskera allergi så tidigt osv, jag har faktiskt ingen aning.
Har svårt att minnas tillbaka exakt vad som hände.
Men jag gick runt o kika för o hitta en jag ville ha... Så rätt som de va ropade min syster på mig att jag skulle komma dit, så i en buske låg en riktigt liten (ovanligt liten jämnfört med sina syskon) grå sak som knappt orka röra på sig. Bara satt o skaka och chisa med ögonen. Så vi tog upp henne och frågade om henne, kikade på henne och förstod genast att hon var sjuk.

Henne skulle jag ha. Det bara var så. Jag bara kände hennes energi o jag visste att hon hörde till mig.
Så vi tog henne. Därefter har ja väldigt svaga minnen av vad som exakt hände, men det blev iaf ett veterinär besök som inte gav oss så mycket... Dom sa bara att hon skulle inte klara sig för att hon var för sjuk. Jag vet att min farmor var den som hjälpte mig med kostnaden för detta till stor del. Men eftersom veterinären inte tyckte att hon kunde överleva gick vi till apoteket och rådfråga dom vad vi kunde ge henne. Där fick vi något medel man droppa i nacken på dom som var för att ta bort alla sorters av parasitjävlar, hon hade spolmask, löss, diarré osv.
Hon hann aldrig springa till sin låda! Lillen...=)

Och på den tiden hade ja valt mitt rum i klädkammar rummet, så ja hade låg säng och väldigt liten yta. Och min mamma vägrade låta Babs va utanför mitt rum nattetid eftersom hon inte hann till lådan... Så ärligt, det var ett X antal morgonar jag vaknade upp med bajs lite här o var i sängen, hahaha! Men ja brydde mig inte. Hon var mitt hjärta liksom. Hon sov antingen på min bröstkorg/upp mot halsen eller uppe på mitt huvud varje natt. 
Jag har aldrig haft ett så starkt band till någon eller något som jag har till min katt. Utan henne, inget jag. Hon visar sin kärlek.

Nog om detta nu för jag börjar känna att jag fixerar mig vid vad jag skriver... Och det är en sjukt dålig vana jag har...fixering.
I vanliga fall skulle jag efter detta blogg inlägg gå och deppa ihop mig totalt över att det inte blir bra, i mina ögon. Men DET TÄNKER JAG INTE LÄNGRE!!!!! DEN SKITEN SKA BORT!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu blir det att fixa lite vardags sysslor o ut i skogen ;) känns som att jag har fästingar överallt.. hade en igår...och de kröp 3-4 st på mig efter att jag sprungit som en galning med Babs. Enough said...

PEACE OUT & CHEERS MATES!

Dag 1

Det här är första bloggen jag har i mitt liv... Måste säga att det är sjukt svårt att veta hur man ska börja. Jag har så mycket jag vill säga att de känns som ja bara klumpar ihop allt o det blir hej villt, men vet ni vad? Skit samma! För jag SKA göra detta. Det kommer bli bättre och roligare med tiden ;)

Så jag har bestämt mig för att jag Måste. Som en del av min nya start här i livet. Poängen med detta är att få mig själv att känna att jag kan göra något. Dom senaste två åren har ja intalat mig själv såpass hårt att jag inte kan någonting längre...att ja inte är annat än värdelös, vilket har lett till att de automatiskt blivit så. Så det här blir en del av min nya förändring.. Jag kommer blogga minst ett inlägg om dagen.
Det som kommer dyka upp i min blogg är bl.a. livserfarenheter, saker jag varit med om, alla möjliga sorters bilder, mycket tankar som från och med idag, om det handlar om nutid o framtid inte ska vara annat än Positiva, samt människor i mitt liv och saker jag gör i vardagen. Kommer även slänga upp lite målningar/skisser jag gör, så småningom.

Jag har inte gjort annat än att bryta ner mig själv genom att bara tänka negativt 24/ fucking 7 konstant hur länge som helst, jag står inte ut längre och ännu viktigare Människorna i mitt liv står inte ut. Jag har stött bort dom flesta med detta... Men what so ever, nu börjar jag! Bädda om bädda rätt!

För att få in en ny vana i ditt liv krävs det att du arbetar med denna vanan varje dag i 21 dagar... Du måste ha viljestyrka och sluta stänga in dig i tankar som får dig o känna att du inte kommer klara det. Ärligt, ja vakna inte upp med bästa starten på dagen för detta... Vaknade upp störtlipandes av mardrömmar om nära o kära. Men istället för att ligga kvar o försöka somna om och fortsätta trycka ner mig själv med negativa tankar som jag vanligtvis gör så flög jag upp ur sängen o tog en cigg. Samlade mig.
Min förändring o nya vana ska vara att sluta tänka så jäkla negativt... lära mig uppskatta mer.. ta mig ur min onda cirkel av dåligheter. Man kommer ju inte vidare i livet annars, eller hur? Samt måste jag lära mig och inse att detta inte kommer ske på en dag.. All olycka och irritation jag skapat hos folk omkring mig kommer inte försvinna med en gång. Saker och ting måste få ta sin tid.. Och med all respekt jag förstår det. Och jag kommer ha tålamod. Så som dom har haft för mig.

Nu tycker jag att jag skrivit en hel del till ett första inlägg, kan ju inte avslöja allt på en gång heller. 
Så nu tar ja min ass o börjar med lite vardags sysslor istället, och eftersom det är första dagen ja bloggar kommer ja slänga upp ett inlägg till ikväll! Har faktiskt redan lite tankar om va ja kan skriva om.... lite ironiskt dock... ni får se sen vad jag menar, haha!

Peace out and Cheers M8's!