varför ska nån som gjort någonting ( vissa gånger kanske inte så genomtänkt) , få skit i hundra år för den grejen och sedan inte kunna tvätta bort den stämpeln? syftar inte på något speciellt just, utan drar några tankegångar.
att många personer aldrig kan öppna upp och se med sina egna ögon, hur saker och ting ligger till.
jag tar ett exempel;
"den där personen, han är ju hur konstig som helst, går alltid omkring och ser depp & nedstämd ut"
kanske en person som har sitt på det torra säger, som inte har några problem, som inte har haft någon nedgång, uttrycker sig.
en som varit med om en del, skulle kanske tänka som så att
"han som går där kanske inte mår så bra, på något vis."
personligen så skulle jag bara vilja krama om denna person och lyssna på hela historien med tystnadsplikt och se vad jag kunde göra.
jag har aldrig varit den som dömt folk, har aldrig gått efter hur en människa ser ut, har alltid fantasifullt kunnat tänka mig att "man vet inte vad som döljer sig därinne"
den biffigaste rapparen kan vara den mest känslosammaste.
den pinnsmala tjejen som "inte ser riktigt klok ut" kan ha gått igenom cellgiftsbehandlingar.
pojken med dom trasiga kläderna kan ha blivit slagen i sitt hem.
om man ändå hade möjligheten till att krypa in i folks mentala del och se vad som försiggår.
lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta, sägs det.
vi föds ensamma, vi dör ensamma.
allt däremellan får man helt enkelt göra på bästa möjliga vis.
i detta liv, är jag absolut inte ute efter att passa in.
jag är ute efter att lära mig, utforska, uppleva, ta vara på de jag har runt mig, leva ut - allt jag brinner för.
i slutändan har man bara sig själv, det är bara du som vet exakt vad du vill och exakt hur du vill att allt ska vara.
trust no one, sägs det. det ligger lite sanning i de orden.
ger absolut ingen hint om att man ska bli enstöring och bara sitta för sig själv och inte lita på folk osv, nejnej
utan, det är till en fördel, om man kan, tänka efter före, oavsett.
jag har absolut inga problem med att sitta på en sten, mitt ute i skogen, alldeles ensam, och bara lyssna på fågelkvittret och en termos kaffe, och fundera över livet.
värderar det lika högt som att dra några pilsner med underbara vänner & ha det fantastiskt,
eller hänga i en verkstad och skruva 945.
tack för mig.
ta hand om er.
