Igår var jag äntligen på hud mottagningen i Helsingborg!

Igår så fick jag äntligen komma in till hud mottagningen på Helsingborgs lasarett och framförallt fick jag svar på allt som jag behövde och fick en riktigt bra doktor. Glad blir jag när man för en gång skull blir rättvis behandlad.. Liksom över 2 år har jag kämpat på Vård centralen för att få rätt på vad det är för hand eksem som jag har på mina händer som har börjat komma på ben och mina läppar också. Så nu har jag äntligen fått reda på vad det är och glad är jag över det. Det är en hud sjukdom :-/ Asoptiskt eksem heter sjukdomen. Fick reda på att varenda salva som vård centralen har gett mig kan ha  gett fel på mina eksem.. Inget roligt! Sjukdomen kan vara ärftlig, den smittar inte av sig på person till person, dom som har mycket astma i sin släkt ökar risk att kunna få denna sjukdom, (hela min mors sida har astma nästan), sen fick jag reda på vilka jobb jag INTE får jobba med, tyvärr! :-/ Får inte få diskmedel på min hud, eller andra starka medel. Får gå på starka mediciner och starka salvor, får gå med tunna tyg handskar nu i ett tag. :-/ Får en massa andra behandlingar emot eksemen och förhoppningsvis så blir jag av med det. Inte helt hundra att det lär försvinna helt. Men vi får iallafall hoppas på det bästa! :D

Jag hatar folk som ljuger!
Ja som ni alla vet så skaffade vi en katt för några månader sen, typ ungefär i februari. För det första så sa dom att vår katt var en hane, men visade sig vara en hona för hon blev könsmogen i mars, och då fick inget tyst på henne när hon gick och mjauade hela nätterna långa sen så började hon puta upp med rumpan och allting, men men så där var en lögn ifrån hennes förra ägare om att hon skulle vara en hane men var egentligen hona, men men hon är lika älskad för det, men får ju som sagt fortfarande heta Tiger som hon är van vid, hon har hetat det sen hon kom hem till oss, och det märks att Zander och hon är bästa vänner, dom gör nästintill allt tillsammans. Lögn 2, var att dom ljög om hur gammal hon var och när hon var född, dom påstod att hon föddes i slutet av November men är egentligen född runt början på December. Fan vad jag hatar folk som ljuger! Inte konstigt att hon är så himla liten när hon är knappt 5 månader gammal, lär er håll er till sanningen!
Hoppas ni alla andra som ska skaffa djur att ni inte råkar ut för samma skit att folk ljuger för er.

Usch, lögner är ibland det värsta jag vet, om man inte kan hålla sig till sanningen så kan man lika väl försvinna ifrån mitt liv, för jag blir så trött på alla dessa lögner som finns runt om kring, men aja.

Tiger vi älskar dig ändå gumman! (v)


 

Söndag idag igen, idag har det varit sjukt fint väder idag som vanligt så tvättar man oftast när det är som finast väder utomhus, men det hindrade inte oss för att gå ut, slängde in alla maskiner med tvätt och slängde in det i torktrumlaren, sen där efter tog vi med oss lite jouise och läsk och muffins och mariekex och gick upp till parken för att sonen skulle få leka av sig lite, han tyckte det var jätte roligt som vanligt att gunga och leka i sandlådan, han är så fin vår lilla prins! Dock så började han gå helt själv idag, jätte duktig kille! Mammas bebis börjar bli stor nu, det börjar kännas nu när han går och allt. Sen gick vi hem senare efter han hade fått leka av sig och springa i gräset och krypte i gräset, sen blev det laga middag och sambon fick stekta hamburgare och pommes och sallad, och själv så åt jag stekt klyft potatis och sallad och stekt lök och kotletter och beasås, gott som bara den! :D Sen nu ikväll har det inte så mycket, var tänkt att jag skulle gå ut en kvällsrunda så prinsen skulle somna i vagnen men han han somnade redan på min axel innan, så nu sover han gott min fina prins! Sen nu ska jag ner i tvättstugan och hämta tvätten, dock har vi Linus besök som kom in en runda på kaffe! :) Så grabbarna grus sitter och dricker kaffe och snackar.

Ha en skön söndagskväll, puss! <3
Slänger in en del bilder ifrån innan idag!

8 månader och och 2 veckor och 3 dagar! :D

Som mamma så måste jag få ha rätt att skryta om vår duktiga gosse, äsch skiter väl i om ni tycker inte om att jag skryter om honom för det gör jag hur mycket jag vill för detta är min blogg, och min blogg finns för att jag ska få dela med om mitt liv! Så sluta kolla min blogg om ni tycker jag "skryter" för mycket om min älskade son som är så duktig i sin utveckling, så det är bara hej då på er då!

  Idag här hemma har han varit extremt duktig, han är alltid duktig som sagt men idag chokade han oss riktigt rejält. Han går nästan aldrig i sin lär och gå stol längre eftersom han värkar tycka den är tråkig. ^^ Och sin lilla bil han fick av Rebecka på dopet värkar bara vara rolig ibland. Idag sprang han rundor runt soffan som vanligt, men helt plötsligt så ser jag och sambon att han släpper allt sitt stöd och springer emellan soffan och soff bordet utan att hålla i någonting. :O Och då sprang han efter katten givetvis hans bästavän. ^^ Hehe. Alltså gud som man fick tårar i ögonen när man såg det, så nu tar han ungefär 5 steg själv utan att hålla i någonting, så ja han går när som kan jag lova! Han har alltid varit så snabb med sin utveckling så detta chokade oss faktiskt också, han är så duktig vår lilla älskling. Snacka om att göra sin mamma stolt, hans pappa är minst lika stolt. Du är vårt allt, och vi älskar dig mest i hela världen vår älskade son!

Som rubriken säger!

Som ni alla vet redan så fyllde jag 20 år i torsdags.

Jag trodde faktiskt att jag skulle åtminstone skulle få ett grattis av två personer som ska kallas "min mamma och min pappa" helt ärligt, så bryr jag faktiskt inte mig, men blev däremot väldigt chockad över att dom inte ens skickade ett grattis till mig, men men det är inte min huvudvärk, det är ju deras.. Men liksom visst, jag fyller bara 20 en gång men som sagt dom skickade inte ett grattis ens, men det bevisar ju redan att jag är inte ens är värd något i deras ögon, men det är ju inte jag som förlorar på det för det är faktiskt dom!

Där fick jag faktiskt ännu en anledning till att hata dom rent ut och sagt. Jag vet att hata ett starkt ord, men så mycket dom har gjort mig i mitt liv så är hat det enda som kan beskriva mina så kallade känslor för dom, jag har så mycket hat känslor för dom så det inte går att beskriva i ord! Usch, nä fy dom är inte värda smutsen under mina skor ens, inte ens marken jag trampar på! Nä, låt dessa människor hålla sig så långt borta ifrån mig.

Jag mår som sagt bäst utan dom, eftersom dom har aldrig gjort något bra för mig, men jag förväntade mig ALDRIG ett grattis ifrån dom men jag trodde faktiskt att jag skulle fått något. Men så nu vet ni alla, att alla mina fina vänner och sambons fina familj och släkt gratulerade mig, och det är precis det enda som betyder något för mig. Visserligen är mina syskon fosterhems plaserade men inte ens av dom fick jag ett grattis men det var inget jag trodde heller eftersom dom kommer väl inte ihåg min födelesedag, inte lätt när man är små som dom är heller. Men men, jag vet redan att det är Diana som har satt stop för att vi inte får träffas eller snacka jag och mina syskon, jag tycker det är rätt så tråkigt att hon gör så faktiskt eftersom det gör ju så att vi glider isär ännu mer än vad vi har redan gjort, men det är ju inte jag som bestämmer hur dom ska göra eller inte göra. Orkar inte lägga ner mer energi på dom, men däremot vet jag att mina syskon har det jätte bra där uppe dom bor! Jag har heller absolut inget emot mina syskon, för dom är ibland det bästa som finns och sen älskar jag faktiskt dom, har gjort jag har kunnat för dom men man kan inte göra allt, för man är inte mer än en människa! Syskonen, glöm aldrig bort att jag tänker faktiskt dagligen på er och jag har inte glömt bort er bara för att jag har blivit mamma. Vet att vår mamma kanske säger en massa till er nu som inte är sant. Men tro det eller ej så betyder ni mycket för mig, jag älskar er mina syskon och saknar er jätte mycket!

Ninnie Öberg!

Vi började snacka när vi väntade våra söner, och det är absolut ingenting jag ångrar precis! Jag är så glad att jag fann en vän som dig, det finns inte många som är äkta nu för tiden och det tycker jag är jätte synd, för alla förtjänar att ha en sån fin vän som du är. Vi började snacka om allt möjligt, sen efter ett tag bytade vi nummer så vi kunde smsa varandra, och det var super kul! Det var precis som ett större kliv in i vår vänskap, dock önskade jag att vi bodde närmare varandra så vi hade kunnat umgåtts och låtit våra söner växa upp tillsammans. Även om vi inte har träffats än så verkar vi ha så mycket gemensamt, du vet om att du alltid kan prata med mig om ALLT precis ALLT! Jag kommer alltid ställa upp för dig och din fina lilla familj! Och du är en av dom få som jag kan också prata med om allt. Du är en perfekt vän, och en perfekt mamma! Du bör ta vara på din talang, du har många goda saker inom dig! Jag är sjukt tacksam att vi lärde känna varandra! 
Jag älskar dig jätte mycket min fina och underbara vän! <3

Och framförallt så är du jätte duktig på att blogga, jag tipsar alla bloggare och alla andra som läser bloggar, gå in på hennes sida och jag lovar er ni kommer inte att ångra er för hon skriver bra!

http://enligtmigsjalv.bloggplatsen.se/

FÖRLOSSNINGEN!

Eftersom många har velat att jag ska ha bloggat upp om min förlossning så tänkte jag faktiskt göra det.

Som jag har berättat tidigare så fick jag åka in och ut ifrån sjukhuset hela tiden, blev hem skickad många gånger innan dom äntligen la in mig.

Vi åkte in på Onsdagen den 31 augusti på kvällen, för jag hade såna värker. Men dom trodde inte på mig så dom började som dom hade gjort hela dagen att lägg dig i ett varmt bad och ta en alvedon. Jovisst, jag gjorde det men det var ju rätt tröttsamt eftersom det inte hjälpte ett skit. Och värkerna avtog då lite på dagen när vi var hemma.. Vi bestämde oss för storhandla på Lidl som ligger en bra bit ifrån oss. Vi packade ner allt vi hade handlat och så säger sambon som alltid " då tar du dom lätta kassarna nu " Jovisst, jag lyssnade inte på vad han sa vilket som är inget ovanligt. Jag tog dom tunga kassarna som var tex. 5 kg vetemjöl i och jag hade ju fått reda på att lyfter man tungt och går i trappor eller springer i trappor så kan förlossningen starta, men hade ju inte hänt tidigare som sagt. Men sen då på kvällen på Onsdagen så stod jag och gjorde hemmagjord pyttipanna och då började det göra ännu ondare i ryggen, det gjorde så fruktansvärt ont. Vi bestämde oss för att ringa förlossningen, men förlossningen sa som vanligt. Men sen ringde då min svärmor in och berättade hur tätta mina verker var. Efter många samtal till förlossningen så tror jag dom tröttnade på mig och då fick vi komma in på förlossningen, men på vägen in med bilresan så lugnade verkana. TYPISKT! Men sen kom vi in och då kom dom och gick som dom själv ville. Men sen så är det tack vare min svärmor jag blev inlagd. För dom började med att kolla mitt blodtryck flera gånger i gämna mellan rum eftersom det var jätte högt och under hela min gradvidtet så hade jag jätte lågt. Sen efter ett tag fick jag kissa och ta sånt test med en sån sticka. Då började det gå mot det mörka, jag har alltid haft på det ljus gröna. Men då var det emellan det ljusa och mörka, sen frågade dom mig Angelica har du någon huvudvärk? Då svarar jag " ja, det har jag och har haft hela tiden och min gradvidtet och ser stjärnor gör jag " Då fick vi konsenterat att jag hade början till havandeskapsförgifting. Det var då min svärmor sa att ni skickar inte hem henne för jag har ingen lust att förlora verken henne eller mitt första barnbarn.

Efter många om och men ringer barnmorskan ner till BB och berättar då hur läget ligger till och WOHO dom hade plats till oss.. Men älsklingen fick åka hem om då på natten pga. jag hade packat ner allting förutom hans diabetes sprutor. TYPISKT MIG!

Hela den natten la jag med verker som var så starka så det inte går att beskriva hur ont det gjorde, och väl jag hade en paus ifrån CTG:N under tiden då sprang jag på toan för jag var kissig och skitnödig hela tiden.. Samtidigt som jag blödde emellan bena. Jag ringde och ringde på klockan, berättade alla min smärtor och dom sa som alltid " lilla gumman, det är förlossningen som har startat så du är mamma snart " sen under natten försökte jag kolla lite tv samtidigt försökte jag sova, men gick som sagt inte alls bra.. För det första tycker jag sjukhus är otäckt och sen saknade jag min älskling.

Torsdagen den 1/9 Sen kom älsklingen igen in vid 7 tiden på morgonen efter ha hämtat allting, då stod jag upp för jag kunde inte ligga eller gå, knappt stå ens men försökte få i mig frukost men det var lättare sagt än gjort.. Men försökte iallafall.. På natten då till torsdagen passade dom på och kolla om jag var öppen någonting, men nej det var jag inte. =/ Men sen senare då på torsdags morgonen när klockan var 8 så kollade dom om jag var öppen och då var jag öppen ungefär 1 cm, överlycklig var vi men samtidigt så sa vi att det kommer ta en evighet innan jag öppnas mer. Sen vid 9 tiden blev vi uppskickade till förlossningen, väl då vi har kommit in i vårt rum så frågar en av världens snällaste barnmorskor om hon skulle tappa upp ett bad till mig och då sa jag bara JATACK medans jag hade en värk. Barnmorskan sa då går jag och tappar upp ett bad och om du skulle behöva så finns där lustgasen bakom dig, kaxig som jag försökte vara så sa jag ja men den behövs inte. Hon hinner knappt gå ut ur dörren ifrån jag rycker tag i den och säger nej jag tar den.

Sen efter några timmar efter ha blivit bästavän med lustgasen så sitter älskling och läser medans jag vilar. Sen kom dom in med en massa dricka.. Vilket som var viktigt för oss alla. Sen efter ett kort tag därefter så kom svärmor in både med sig själv och digtalkameran.

Vi sitter och snackar och har det kul.. Jag försökte äta, men gick som sagt inte, kunde knappt äta min fil och flingor ens. TYPISKT! Sen öppnades jag under hela tiden.. Kommer inte ihåg hur mycket runt tiderna. Sen under dagen så tog dom hål på min hina så vattnet gick.  Men sen fick jag ryggmärsbedövningen, och den var en klippa.. Sen fick jag på fyllt den 2 gånger.

Under dagen så hade jag fått sånt medel i dropp som skulle hjälpa mig och verkerna och hjälpa lillen. Dom ökade sen fick dom sänka och ha sig eftersom först reagerade hans hjärta på det, men sen efter tag så klarade han av det också.

Sen några timmar efter.. Så blev det dags för kvälls/natt passet. Det var då jag fick den hemska barnmorskan.. Först presenterade hon sig jätte snällt, och pratade och hade sig med mig och sambon och svärmor, sen efter ett tag så sa hon till mig att hon tyckte hon kände igen mig. Så sa jag det är omöjligt för detta är mitt och sambons första barn vi väntar och då sa hon att du liknar en person och frågade mig vad heter din mamma? Jag bara hon heter Diana och har samma efternamn som jag och då började hon säga att jag liknade min mamma kompiöst mycket, då sa jag nej det gör jag inte för det gör jag ju inte. Och då sprang hon ut och var borta i några minuter, så tror nog hon sprang ut för att läsa min journal där det antagligen stod en massa om mig eftersom jag hade inte världens bästa barnmorska tidigare på Mödravårdscentralen.. Sen efter det hon hade fått reda på vem min mamma var så ändrade hon sättet totalt emot mig.. Tråkigt att bli utdömd ifrån min mamma, för det roliga är att det är skillnad på mig och min mamma men det trodde inte hon antagligen..

Sen då blev hon nosig emot en och stödig. Sen när klockan närmade sig 10 och jag var öppen helt och jag hade såna värker och jag ber barnmorskan snällt om hon kunde fylla på min ryggmärsbedövning men det gjorde hon inte och inte nog med det så sa jag då tar jag lustgasen och då sa hon nej det gör du inte alls det och så ryckte hon den ifrån mig. Inte nog med det jag sa inte ljud. Jag skrek aldrig, eller någonting. Jag var så tyst och fick mycket beröm av sambon och svärmor dom stöttade mig något sjukt mycket vilket jag är så glad och tacksam över.

Ja, då senare mot 12 slaget var det dags att börja krysta. Jag krystade och hade mig och sambon vid ena sidan och svärmor på andra sidan.. Man kunde börja se huvudet på han/hon (ja vi kollade aldrig upp könet) men då fick vi reda på att " den " var ljushårig och svärmor kände först sen kände vi . MYSIGT!

Sen efter ett tag där efter så hade jag och älskling dragkramp vilket som skulle tydligen hjälpa mig, men så löjligt liksom för hade jag släppt då när älskling drog så hade han fan flygit in i det andra rummet rakt igenom vägg och allt.. Det hände en massa annat också..

Sen då började klockan närma sig 2 och jag var helt trött och hade ont och hade ingen bedövning som jag hade bett om och som stod i mina papper. Men men, sen så då kom han ut när klockan var 02:23 hon bara drog ut honom och han sa nästan inte ett ljud och var alldelse blå och då bara slängde hon upp honom på min mage.. Direkt då började sambon och svärmor få honom till att skrika och rensade öronen och näsan (vilket som är barnmorskans jobb) men det sket hon i och hon bad mig krysta flera gånger men så svarade jag henne bara jag kan ju inte krysta när jag inte har någon värk, jo det kan du krysta sa hon. Efter någon minut gav jag med mig och försökte krysta vilket som var värdelöst eftersom jag inte hade någon värk. Nej då sa hon till Timmie att det var dags att klippa navelsträngen och Timmie gjorde det så efter en minut så sa hon vet ni vad det blev så sa vi nej vi har inte kollat upp könet och då tar hon tag i armarna på honom och säger det blev en pojke och sen bara släpper taget om honom så han ramlar på min mage.. Ja jag blev så fel behandlad av henne hela tiden.. Sen då så drog hon och hade sig i min moderkaka som hon hade gjort hela tiden sen han kom ut. Tillsist så gick den i sönder och jag fick åka ner på operation och sys med 7 stygn eftersom jag sprak och samtidigt livmoderkakan gick i sönder i mig.. :/

Sen väl uppe på förlossningen när hon hade slutat så kunde vi passa på att njuta.. Men hon betedde sig så dåligt emot mig, ja jag vet att jag blev fel behandlad och det håller på att göras en anmälan in.

Har ni frågor eller synpunkter om detta ni har läst så är det bara att skriva och fråga.
Jag svarar på allting!