För ett par veckor sedan kom jag på att jag skulle låta Eva (som var medryttare på Hauli då jag var hans fodervärd) att få låna min Óskadís den 30 maj, för att vara med och rida ett lektionspass då hennes favorittränare kommer hit till gården igen.
Tränaren är f.ö den kvinna som en gång importerade Óskadís från Island.
Eftersom Eva så gärna vill rida för den här tränaren, och eftersom jag inte har varken hälsa eller pengar för att rida för den tränaren då, så tyckte jag att Eva mycket väl kunde få låna Óskadís. Eva tycker ju dessutom om Óskadis.
Jag sa den kvällen till Eva att jag till den 30 maj ska försöka se till att Óskadís är i lite bättre form.
Fick höra häromdan - då jag uttryckte min uppgivenhet över allt intresse av att spekulera, ifrågasätta, bevaka, kritisera osv vad, när, hur, varför osv jag rider... - att det sker endast i mitt eget huvud.
Jo, tjena! Skulle inte tro det.
Och, hur sjyst är det att idiotförklara mej på det sättet?
Skulle det som sen hände igår också vara något som endast utspelade sej i mitt huvud?
Blev uppringd av Eva, som sa att hon blivit avrådd att låna Óskadís till träningen, med motiveringen att jag aldrig rider på henne... att hon inte skulle orka med ett lektionspass för den tränaren.
Och, nu undrade Eva med mej hur det förhöll sej med min ridning.
Jag blev bara så trött... och svarade henne att hästen är MIN, och att jag lånar ut henne så mycket jag vill.
Och, att jag försöker att hålla vad jag sagt om att få henne i bättre form fram till den 30 maj.
Idag då jag var på väg in med Dís från hagen mötte jag personen som avrått Eva... Hon sa "hej" till mej, och gick sedan jämsides med min sambo, några meter bakom mej, och jag hörde tydligt hur hon TILL HONOM sa att hon hört att Eva skulle låna Óskadís för att rida kurs.
Jag gick in i stallet, och en stund senare kom personen ifråga och skulle betala för mina utlägg vid träckproverna. Hon frågade om det går bra med Óskadís, om hon är trött nu då hon fäller vinterpälsen... och sen gick hon fram och klappade Óskadís och sa, till henne, att hon har det så bra som fått en sån bra matte som tar så god hand om henne.
Jag iddes inte ens ta i detta, utan lät henne hållas.
Men, tröttsamt är det med folk som ska hålla på och vara falska, kritisera, bevaka varje steg jag tar osv.
Bara för att man inte ser mej rida... behöver inte det betyda att jag inte rider.
Om ett träd långt in i urskogen faller till marken då inga människor hör... Låter det???
Och, om jag nu väljer att rida eller inte rida... Så är det upp till mej.
Handlade det om omsorg och omtanke om mej, på något sätt, så kunde man fråga hur JAG mår... förstå att jag inte kan leva efter alla andras önskemål... och framför allt FATTA att detta "intrigerande" faktiskt får effekt på mej, som inte är av godo!
Men, det är inte av omtanke detta sker. Och, det är INTE enbart i mitt huvud, heller!
Idag fick vi till en liten film då Yhlva och jag var ute en sväng med Óskadís.
Jag på marken... eftersom min pigga häst var lite för mycket för min mage idag.
Men, på så vis blev det ju nåt för Dej att se! ;)
Tyvärr missade jag att filma snyggaste passen, pga att minneskortet i kameran blev fullt! *attans*