Har aldrig varit i ett förhållande med någon smörsångare, någon som kommer med blommor eller skriver kärleksbrev. Jag har dejtat killar som har smörat för mig, försökt få mig på fall genom texter eller liknande. Jag har alltid tröttnat på dess romantik. Jag gillar att bli skedad av någon muskellös kille som kan skydda mig, inte försöka bryta ner någon annan med poesi.
Jag vill inte heller ha någon kille som betalar allt för mig, jag är självständig och kan ta hand om mig själv. Gulligt om du bjuder mig på en öl men jag vill inte ha en middag för två, spa och världens alla gosedjur. Jag vet aldrig om jag ska skratta eller gråta när någon gör något "sött".
Det finaste någon har gjort för mig är att få mig att le trots all sorg som lös igenom min själ. Det är stort, det är fint. Jag trodde det finaste någon skulle göra för mig var när mitt ex hade mig som bakgrund på sitt kreditkort men det var tydligen bara ett raggningsknep då alla tjejer som såg kortet gav ifrån sig ett - ÅÅÅÅÅH, vad gullig du är. Yes, jag var ett offer.
Over and out. Jag vet inte varför jag skrev detta, förklaring på hur bitter jag är på alla tofflar.