JuliaKulikdanielsson
Julia, 18 år
Välkommen hit! Bloggen drivs av mig Julia, en go målmedveten tonårstjej. Bloggen ni nu har klickat er in på kommer till största delen handla om: Min vardag där jag knappt sitter stilla en sekund. Ridsporten som jag har ett stort intresse för. Och sist men inte minst tankar och känslor. Då jag i mitt liv efter svåra perioder varit med om mycket traumatiskt vilket i sin tur har väckt en vision hos mig att hjälpa andra människor till det bättre! Kort sagt kommer du kunna läsa om det mesta

 

Att passa in

Är det verkligen så viktigt att passa in? Att liksom lägga sina fotspår i andras och inte skapa sina egna fotspår. Att vara exakt som någon annan och vandra i dess fotspår. Men egentligen vem fan bryr sig. Livet är för kort för att passa in. Vad är det som den meningen står för egentligen? Fan vad tråkigt och grått det skulle vara om vi alla var exakt likadana. Det står varken i någon slags lag eller skrivet någonstans att man ska vara som alla andra. Men är man inte det får man en massa negativt över sig. Men det är viktigt att komma ihåg att det säger hundra gånger mer om de människorna, än det gör om dig. Så snälla du, skit i andra och va den just du vill vara. Ja, va dig själv helt enkelt! Vem du är och vem du vill vara, är det enbart du som har svaret på. Livet går liksom inte ut på att passa in!

 

Blogga med din mobil - Nattstad har kanske Sveriges bästa blogg-app - klicka här!

PUSS

Igår sken solen hela dagen och det kändes som sommar utomhus. Helt sjukt härligt. Jag hade en väldigt blandad tisdag igår. Från att först ha ett jobbigt möte. Till att sedan möta upp Wilma och åka iväg och träffa två killkompisar. Hade en riktigt bra eftermiddag. Och avslutade tisdagen med att sova hos Wilma. Just nu för stunden är jag hemma och i lurarna spelas Kent på högsta volym. Ska iväg snart igen och träffa Wilma och säkerligen blir vi några fler. Ville mest säga hej till er och önska er en helt underbar onsdag, så hörs vi snart igen! PUSS!


 

Det kanske är det som är själva grejen

Det kanske ska kännas som att bröstkorgen håller på att slitas sönder utav ångest, det kanske ska göra ont som fan, det kanske ska krävas tusen tårar, det kanske ska vara förjävligt och ett helvete. Men det kanske är det som är själva grejen, att man ska vara helt jävla utom kontroll över sina känslor, sörja, gråta, skrika, stå på ostabilt underlag och allt det där andra. För att sedan må så himla mycket bättre. Kanske ska man misslyckas minst hundratals gånger för att sedan lyckas. Kanske ska man gå i tusentals bitar för att sedan pussla ihop sig själv igen och inse att man är så jävla stark, att det finns en väg ut ur de kalla mörkret, och att det är så värt att kämpa!

 

Älskade påsklov

Hej fina ni! Känns som det var en evighet sedan jag sa hej till er. Anledningen till varför vi inte hörts sen igår vid typ den här tiden är att jag spenderat mina timmar väl och bra med goa människor. Sov över hos Linnéa igår. En kväll med mycket skratt, prat och film. En riktigt gosig kväll om något. Var hemma och vände imorse ungefär, fräschade till mig sedan mötte jag upp två kompisar för att åka iväg och mest spendera dö tid. Njutit i det fina vädret, träffat på nya människor och i övrigt haft en bra start på detta lov. Det bästa av allt är att det precis börjat. Älskade påsklov!

 

Rädd och feg

Jag är alldeles för rädd och feg. För rädd och feg för att låta folk komma mig nära. För rädd och feg för att gråta ut i någon annans famn. För rädd och feg för att bli övergiven igen, få känna känslan av att någon lämnat mig, även fast det många gånger varit oplanerat och inte meningen. För rädd och feg för att låta folk ta del av det krackelerade och trasiga bitarna. Så jag håller folk på avstånd. För nätterna kan bli många, där med huvudet mot kudden som dränks av tårar i ett försök att definiera ljud samtidigt som ensamheten och övergivenheten kryper sig på. Men varsågod här finns ett smörgåsbord av svårigheter och trådar, så ta för er ungefär. Är bara för feg och rädd för att låta folk komma mig för nära och det är då det. Är så jävla rädd och feg för att bli lämnad ensam igen, att den där famnen som alltid fanns tillgänglig ska försvinna för gott, som så många gånger förut!

 

Glad påsk

Ville mest kika in för att önska er en glad påsk. Jag ska förutom att äta en massa god mat och godis. Senare ikväll spendera natten hos mina fina vän Linnéa. Vilket alltid är lika kul och mysigt. Annars blir det en del fix både i rummet och med bloggen. Hej världens stökigaste rum med kläder överallt på golvet, nej sådant blir jag stressad över. Men vädret är härligt och påminner mig en del om sommaren. PUSS på er allra finaste ni. Och se till att ha en bra påsk nu, för det ska jag ha! 

Bjuder på ett riktigt påsk leende har inte riktigt vaknat till för en ansiktsbild kände jag… haha lol!

 

Kapitulera

Förutom att jag tycker att Timbuktu gör grym musik. Många låtar som har ett bra budskap bakom liksom. Så är han även en sådan person jag verkligen diggar från topp till tå!

 

Funktionär

Hej på er! Vid det här laget har jag äntligen fått påsklov. Igår för att vara mer exakt. Gårdagen bestod till mestadels av att bygga hinder och en massa fix. Sov även över hos Wilma. Klockan ringde redan klockan 06.30 imorse, så någon sovmorgon var det inte tal om. Anledningen är den att vi skulle vara funktionärer på en påskhoppning. Allra första gången för mig. Fina ekipage och glada människor. Direkt efter åkte vi till hennes ponny. Så med andra ord har det varit mycket stall. Vilket jag absolut inte klagar över. När jag kom hem för en stund sedan så upptäckte jag ett påskägg fyllt med godis på min säng. Så ni kan nog gissa vad jag gör precis just nu…


 

Eld och aska


Ibland vill jag bara tända eld på mina tankar, min panik ångest, min rädsla, oro, sorg, saknad, eller det där jag kämpar så hårt för att komma ur, eller rösten som säger att jag inte är värd ett skit om jag inte får A på precis allting även i vardagliga livet, min längtan, min fasad jag håller uppe, min ilska och frustation, min otillräcklighet, eller mest av allt min tomhet. Se allt det där jag bärt runt på så länge förvandlas till lågor och ett sprakande ljussken i olika färger framför mig. Bara låta det brinna upp och förvandlas till aska. Aska som sedans strös längs med vinden och bara lämnar! Men det är ju bara en sak jag skulle gjort om det gick…