JuliaKulikdanielsson
Julia, 18 år
Välkommen hit! Här får du ta del av allt mellan himmel och jord. Till största delen handlar min blogg om tankar och känslor. Då jag efter tuffa perioder i mitt liv gått igenom och varit med om otroligt mycket jobbigt och traumatiskt. Jag bloggar för att inspirera, peppa och för att skriva av mig. En hel del annat som ligger i intresse kommer även infinna sig här!

 

Till min vän

Fan vad jag önskar att vi kunnat göra om den där kvällen från början. Den där kvällen för bara några dagar sedan. Varför kunde vi inte bara stannat hemma och kollat på film, skrattat, pratat och tagit det lugnt. Varför skulle vi dra för? Den där kvällen som skulle bli så kul förändrade allt. Jag är så fruktansvärt förbannad på dig över valen du gjorde den där kvällen och dagarna efter. Hur du ställde till det för dig själv och för oss runt omkring dig. Det senaste minnet jag har ifrån dig är när de tar tag i dig, sätter på dig handklovar och kör iväg med dig i polisbilen. Blåljuset som studsade mot oss. Det senaste jag hörde från dig var att du hade bett om att få träffa mig och vår andra tjejkompis, du hade bett om att få komma tillbaka till oss. Men det är försent nu. Du är flera mil ifrån mig. Inlåst. Utan någon som helst kontakt med omvärlden. Och jag orkar inte ens tänka på hur ensam och rädd du måste känna dig. Skulle jag ha chansen så skulle jag krama om dig och du skulle få gråta i min famn tills dina tårar tog slut. Jag skulle vilja berätta för dig att det finns en väg tillbaka, att det kommer gå bra för dig i livet om du bara tillåter dig själv att tro det och vågar satsa. Jag får dämpa saknaden efter dig genom att läsa våra sms och tänka på våra fina minnen vi skapat på den här lilla tiden. Så jag läser och tänker. Ler, skrattar och gråter lite. Jag hoppas tiden du är iväg kommer få dig att inse hur du vill att din framtid ska se ut och att valet ligger i dina händer. Att du står vid ett vägskäl med två helt olika liv som alternativ. Mest av allt hoppas jag att du kommer tillbaka hit när din tid där är slut. Du är speciell för mig och jag älskar dig min vän.

 

Designa din blogg - välj mellan massor av färdiga mallar på Nattstad eller gör en egen; "peka o klicka" - klicka här!

Jag behöver dig och din styrka just nu

Du försvann och mina mål blev små,
du gav mig nåt som fick mitt liv att rulla på.
Jag försökte förstå och gick vidare i sorg.
Gick runt med en mask på ett grått jävla torg.
Jag ville aldrig berätta om mitt sorgsna svarta hjärta
saknaden av dig gav mig otrolig smärta.
Varför är du inte här, var min fråga
nätter blev tårar, utan att sova. Jag önskar du var här i min dröm fick du stanna. Hela mitt liv har byggts upp av min pappa.

 

16:e juli

Befinner mig i nuläget hemma hos min kontaktfamilj. Åker dock hem idag för att fira min bästa Wilma som fyller 15 år. Herregud vad hade jag gjort utan henne. Alla de gånger jag inte haft någonstans att ta vägen så har jag bott hemma hos henne. Alla de gånger allt varit miserabelt och bara hemskt har jag flytt till henne. Hon är sådan där person som jag ärligt inte vet vad jag skulle göra utan. En person som jag älskar så otroligt mycket.

För övrigt så har jag under dessa dagar som jag varit frånvarande från bloggen bl.a roat mig på Gröna Lund med Nyima, Marie och Wilma. Skrattat, sjungit, skrikit och pratat. Annars har jag flängt runt lite överallt och varit ganska så spontan med allt. Ja ungefär så!

 

Puss

Med typ 25 varma plusgrader säger jag hej. Det är den 10:e juli idag vilket känns så där ganska overkligt typ. Vad har hänt då? Jo har bl.a träffat min bästa Sofia för att hänga runt lite i Nyköping. Fick en fin försenad födelsedagspresent i form av en tröja. God lunch och en massa prat över det. Annars har några andra fina vänner som Wilma, Alea, My, Marie och Nyima förgyllt mina dagar. Jag måste passa på att be om ursäkt för att uppdateringen är som den är. Vilket ni säkert har förstått så är mitt mående ganska sämst och att jag spenderar mycket tid på bup och andra möten. Mycket panikångest och mörka dagar. Men ja det är som det är. Jag hoppas ni mår bra och om ni inte gör det hoppas jag att ni kämpar så gott ni kan precis som jag. PUSS fina, fina ni!


 

Som allra mest hjälplös

När det känns som trycket i bröstet kommer slita sönder dig och ångesten tar över. Det är då du känner dig som mest hjälplös, utom all jävla kontroll, helt messed up, och den enda tanke som går igenom ditt huvud är att du inte står ut. Du orkar inte mer. Inte en jävla sekund till. För hela din kropp skakar av smärta och panikångesten utesluter allt syre. Fan, fan och fan.

 

Något vardagsrelaterat typ

Hej allra finaste ni! Har inte skrivit något vardagsrelaterat här på bloggen på ett bra tag så tänkte att en liten genomgång av mitt liv därför vore på sin plats. En kortare version av vad jag haft för mig på dagarna och vad de har innehållit förutom alla eftermiddagar på bup och alla andra möten hit och dit. Förutom det så har jag umgåtts med vänner dag och nattetid. Sprungit i ösregn. Hängt lite i stallet med Wilma hos hennes ponny. Mest försökt sysselsätta mig hela tiden. Imorgon står en träff med min saknade Sofia på schemat. Åh vad jag saknat den bruden!

 

Ett nej är alltid ett nej.

En människa kan bli friad från en våldtäktsdom om personen i fråga inte förstod att personen inte ville ha sex med den. Hör ni hur sjukt det är? Hur kan man inte förstå att någon inte vill ha sex med en? Även fast personen i fråga skrek, grät, slogs och hela tiden upprepar "jag vill inte" eller egentligen gör minsta lilla antydan till att inte vilja. Det gör mig mörkrädd. Om inte det räknas som en våldtäkt, vad räknas då som en våldtäkt? Och det är här den där förbannade vardagssexismen bl.a kommer in. Jag kommer nog aldrig kunna förstå hur man kan ta sig friheten till någons annans kropp, bestämma sig för att jag gör för fan som jag vill med den här människan. Hur man bara kan pissa på någons trygghet. Förstöra livet för någon annan. Sen får vi inte glömma att nämna att en våldtäktsförövare kan vara vilken vanlig människa som helst. Och att både tjejer och killar kan bli våldtagna. Dock tror jag att de flesta killar tyvärr inte väljer att anmäla för att de helt enkelt skäms och tycker det är pinsamt. Och så ska det inte vara. En våldtäkt eller att man på något sätt känt sig kränkt ska alltid anmälas. För det är aldrig den som blivit våldtagens/kränkts fel, ALDRIG. Vi måste prata mer om sexismens påverkan på oss. Om våran människosyn. Om värderingar. Och när det är våldtäkt. Och framförallt att ett nej alltid är ett nej och inget annat. För det finns fortfarande ett stort mörkertal av våldtäkter. Ett mörkertal vi måste ändra på. Som jag nämnt nu och nämner igen det är aldrig någonsin den utsattas fel. Jag, du och alla andra ska kunna gå vart vi vill, helt nakna utan att någon så mycket som lägger ett finger på din kropp. Min kropp är min kropp. Din kropp är din kropp. Och det är vi som bestämmer över våra egna kroppar. Acceptera att ett nej är ett nej och inget annat. Och att minsta lilla antydan till något annat än ja är ett nej.

 

Harder Times

 

Ett av alla minnen…

Jag minns ljudet av polisbilen, ambulansen, ropet, handen, de rödsprängda ögonen, ögonen som berättade för mig att detta nog är slutet, andetagen, oron, gråten, rädslan att mista någon som betyder så mycket igen, orden som slingrade sig ut, pennan och anteckningsblocket, de livrädda blickarna och skriken. Jag minns att jag viskade "lämna mig inte du också, snälla stanna kvar hos mig". Jag minns allt från den kvällen, från början till slut. Som naglarna som skrapas mot en glasruta. En tromb rakt igenom hjärtat. En vulkan i blodet och tiotusen känslor i bröstkorgen. Ett av alla de minnen som jag gömt längst in där ingen kan komma åt det, undanstoppat långt ifrån närkontakt. Men jag kan fortfarande känna minnet brinna som en eld långt där inom mig. Men det sägs ju att även den djupaste smärtan även den har en mening och det är så man måste välja att se det!

 

Tisdag