JuliaKulikdanielsson
Julia, 18 år
Välkommen hit! Här får du ta del av allt mellan himmel och jord. Till största delen handlar min blogg om tankar och känslor. Då jag efter tuffa perioder i mitt liv gått igenom och varit med om otroligt mycket jobbigt och traumatiskt. Jag bloggar för att inspirera, peppa och för att skriva av mig. En hel del annat som ligger i intresse kommer även infinna sig här!

 

Rädslan

Man måste nog också vara rädd. Jag tror inte att man kan leva utan att vara rädd. Jag tror att man måste lära sig att leva med rädslan. Det går inte att undvika rädslan.


 

Flytta din blogg till Nattstad - nu kan du importera din gamla blogg - klicka här!

Aldrig igen

Alltid samma sak återfaller till mitt gamla jag. Hon som skiter i och inte tänker klart. Gör impulsiva drag, skiten som man ångrar nästa dag. För eller senare slår karman tillbaks. Varför är jag så självdestruktiv? Och lovar mig att ändra mitt liv. Låt det hända i tid, måste börja ändra rutin. Och kännt för mycket stress och panik. För varje gång jag är på topp. Kommer nånting som raserar marken där jag stått. Det känns som hur jag än gör faller jag jämt tillbaka grovt. Hamnar där igen i samma grop. Antar att jag är bara en idiot. Gör om samma fel som jag alltid gjort. Men fast allt går neråt och det gör ont, låter inte nej jag har tålamod. Du ska se jag klara mig som jag alltid gjort. Biter ihop och tar nya tag. Och för varje misstag så lovar jag. Aldrig igen nej nej inte igen. Nej nej aldrig igen nej nej inte igen. Men hur mycket jag än försöker följa det. Kommer någonting som tar tillbaka ångesten. Kan det va det som får mig och kännas levande. Har smärtan gått och gjort mig beroende?

 

För idag är det lördag

En lördag som började klockan 10:00 imorse då min kontaktfamilj hämtade upp mig efter att jag spenderat natten hos min fina vän Marie (som så många gånger förut). Åkte direkt mot ett shoppingcentrum. Har sedan hunnit investera i lite fina nya kläder och även köpt presenter till två vänner som fyllt år. Just nu har jag slagit mig ner i soffan och har ungefär tänkt att spendera min helg här också. Med andra ord en lugn helg som väntas. Kanske inte riktigt så mina helger brukar se ut. Jaja iallafall så ville jag mest kika in och önska er en underbar helg. PUSS!

<3

 

De säger att jag är ett maskrosbarn

De säger att jag är ett maskrosbarn. Ett barn med en trasig bakgrund. Ett barn som sett saker som ingen människa ska behöva se. Ett barn som bär med sig traumatiska tunga minnen. Barnet som växt upp alldeles för tidigt. Barnet som varit vuxen de gånger då de inte funnits någon vuxen i vardagen. Ett barn som förlorat så mycket. Som sett människor som betytt så mycket dö framför ögonen. Barnet med ett stort hål genom hjärtat och en trasig, vilsen själ. Barnet som gått igenom helvetet. Men jag är även barnet som är enormt jävla stark. Och jag får aldrig släppa den där styrkan, för det är den viktigaste jag har!

 

ADHD osv

Vart ska jag ens börja detta inlägg och vad vill jag ens ha sagt?! Jag vet inte. Var ett tag sedan sist liksom, men ni vet ju också varför eller ja lite varför. Har inte uppdaterat er mycket om min sommar alls och vad jag har haft för mig på dagarna/kvällarna/nätterna förutom några rader ibland annars har det blivit mest känslor på denna känsloblogg. Har som tidigare nämnt varit inlagd på BUP i Västerås men har nu kommit hem. Haft en massa möten de senaste dagarna och framtiden är ganska oviss. Jag vet inte vart jag kommer bo någonstans och hur mitt liv kommer se ut. På allt detta börjar jag 9:an på tisdag vilket bara ger mig magont och en ångest som står mig upp till halsen. Ska liksom bli underbart att få träffa fina människor men resten som hör till skola kunde man ju skippa. En sak vet jag om hösten och det är att den kommer innebära en massa möten men även en utredning för ADHD vilket kommer underlätta i skolan, för mig själv och även för mina närstående (haha). Men jag ville mest kika in och tala om för er att ni är bäst och dela med mig av lite information om vad som komma skall, (det lilla jag vet). PUSS!


 

Kaos

Inlagd i Västerås. Långt hemifrån. Känns som att klockan har stannat. Tusen tankar snurrar och bröstkorgen är sönder sliten av ångest. Samtidigt så har jag en känsla av trygghet här. Även fast väggarna nästintill kväver varje liten tanke som någonsin tänkts. Åkte in på kvällen igår och efter en massa samtal med olika läkare och en massa timmar senare slutade det här. Livet är ganska så jävla kaos med andra ord.


 

Snälla säg att det bara är en mardröm

Varför kan jag inte få vakna ur denna mardröm? Ett liv utan panikångest och hjärnspöken. Ett liv utan traumatiska minnen. Ett liv utan händelser som raserar hela mitt liv gång på gång. För jag slängs hit och dit överallt och ingenstans. Det är som att sitta på en bergsklippa och dingla med benen över. Det är så jävla självdestruktivt alltihop. Och tabletterna/medicinen vad fan hjälper det om varje andetag ändå hugger som knivar i bröstet? För min själ är inte trasig, den är helt jävla sönderriven.


 

Jag behöver dig och din styrka just nu

Du försvann och mina mål blev små,
du gav mig nåt som fick mitt liv att rulla på.
Jag försökte förstå och gick vidare i sorg.
Gick runt med en mask på ett grått jävla torg.
Jag ville aldrig berätta om mitt sorgsna svarta hjärta
saknaden av dig gav mig otrolig smärta.
Varför är du inte här, var min fråga
nätter blev tårar, utan att sova. Jag önskar du var här i min dröm fick du stanna. Hela mitt liv har byggts upp av min pappa.

 

16:e juli

Befinner mig i nuläget hemma hos min kontaktfamilj. Åker dock hem idag för att fira min bästa Wilma som fyller 15 år. Herregud vad hade jag gjort utan henne. Alla de gånger jag inte haft någonstans att ta vägen så har jag bott hemma hos henne. Alla de gånger allt varit miserabelt och bara hemskt har jag flytt till henne. Hon är sådan där person som jag ärligt inte vet vad jag skulle göra utan. En person som jag älskar så otroligt mycket.

För övrigt så har jag under dessa dagar som jag varit frånvarande från bloggen bl.a roat mig på Gröna Lund med Nyima, Marie och Wilma. Skrattat, sjungit, skrikit och pratat. Annars har jag flängt runt lite överallt och varit ganska så spontan med allt. Ja ungefär så!

 

Puss

Med typ 25 varma plusgrader säger jag hej. Det är den 10:e juli idag vilket känns så där ganska overkligt typ. Vad har hänt då? Jo har bl.a träffat min bästa Sofia för att hänga runt lite i Nyköping. Fick en fin försenad födelsedagspresent i form av en tröja. God lunch och en massa prat över det. Annars har några andra fina vänner som Wilma, Alea, My, Marie och Nyima förgyllt mina dagar. Jag måste passa på att be om ursäkt för att uppdateringen är som den är. Vilket ni säkert har förstått så är mitt mående ganska sämst och att jag spenderar mycket tid på bup och andra möten. Mycket panikångest och mörka dagar. Men ja det är som det är. Jag hoppas ni mår bra och om ni inte gör det hoppas jag att ni kämpar så gott ni kan precis som jag. PUSS fina, fina ni!