jossey
Josefin, 21 år, Hallstahammar
Jossey kallas jag, en trasig själ och mer behöver jag väl inte säga. Kontakt: giggipetersson@hotmail.com

 

Snartsnartsnart!

Jag har legat och latat mig i soffan sen jag vaknade i morse, men nu ska jag dra igång. Engelska Humanoid ska in i skivspelaren och på högsta volym för här ska röjas.

Imorgon kommer nämligen min älskade Malin hit :D Hon har varit här två gånger tidigare men aldrig kommit längre in än i farstun, och det är ju total skandal! Men nu är det dags och det ska bli så kul. Plus att kameran följer med, ny header, woopwoop!

Men först ska jag springa upp och hämta en toarulle så jag kan kissa!

Kyssen på er!

Kärlek, mys och sommar. Ett av mina bästa sommarminnen helt ärligt <3

 

Designa din blogg - välj mellan massor av färdiga mallar på Nattstad eller gör en egen; "peka o klicka" - klicka här!

Stockholm!

Mamma har pratat om att åka till Stockholm någon dag under lovet nu. Jag tror inte att någon fattar riktigt hur lycklig jag är, Gud så underbart det skulle vara att få åka hem. Jag skulle boka om alla planer what so ever för det här!

Jag har tagit upp detta i någon av mina andra bloggar, minns inte om jag gjort det här. Stockholm är verkligen hemma för mig. Det är ett ställe jag fastnat för, fallit för, förälskat mig i. Jag har inte besökt så där överdrivet många storstäder, jag har varit i Göteborg en gång, på Liseberg, och då hann jag inte med att se så mycket annat, förutom genom ett bussfönster och en promenad till McDonalds för brunch (vi tog rätt konstiga omvägar, fyfaan vad fint det var) och jag trivdes som fisken i vattnet där med. Dock är Stockholm ett ställe som jag haft möjlighet att besöka oftare, men jag tror att alla storstäder skulle göra detta med mig. Men just på grund av det ovannämnda bristen på andra storstadsupplevelser är just Stockholm som mitt andra hem. Jag är faktiskt lycklig, hel, smärtfri när jag är där.

Jag hoppas verkligen på att få uppleva det en gång till innan jag fyller arton. Innan den "stora friheten" - som jag kallar den - infinner sig. Jag vill vara minderårig och full av bekymmer och känna, älska, knulla känslan av när allting bara släpper.

Ååh, känner mig som ett barn på julaftonsmorgon, som hoppas på den där alldeles speciella leksaken, man är typ övertygad om att få det, men ändå inte... Jösses!

Ååh... Om några år kommer jag kunna gå på dessa underbart vackra gator när helst jag vill. Hand i hand med vackra människor, och jag ska fan ta mig kyssa livet. Kyssa det tills jag slutar andas för en sekund, att hjärtat stannar, och när jag  känner det slå igen, ska jag snurra tills jag skrattandes ramlar ihop på marken och bara ligga där tills jag inte vet hur många timmar, dagar, veckor, ens år som det har gått...

 

Andreas Carlsson

En av de mest härliga människor som finns är nog låtskrivaren/Idol-jurymedlemmen Andreas Carlsson. Han har skrivit otroligt många låtar som formade mig, som jag växte upp med och som fick mig att vilja arbeta med musik. Det visste jag inte när jag var liten, men jag vet det idag, och jag har herr Carlsson att tacka för mycket. Jag har läst hans blogg väldigt mycket den sista tiden och han är en enorm inspiration för mig.

Han har även skrivit en av mina favoritlåtar, Strange som framförs av Tokio Hotel och Kerli. Karln är ett geni, helt enkelt. Sen är det ju ett plus att han är otroligt snygg och charmig ;) Haha, nej men skämt åt sido. Honom SKA jag jobba med i framtiden!

Jag har nämligen tänkt en del sen samtalet med Eva. Jag ska fan motbevisa varenda jävel nu. Till och med mig själv. Jag har tyvärr nått en punkt där jag fått för mig att jag inte klarar av något utan psykvård, och det är inte likt mig. Jag har även blivit påmind om min starka vilja, envishet och kämpaglöd. Jag kan få precis det jag vill ha, och jag vet vad jag behöver för att må bra. Jag har till och med en lista nu med saker jag ska uppnå inom de närmsta två åren. Nu ska jag ge mig fan på det här. Vem vet, kanske sitter jag med Andreas i en studio någonstans i världen om två år?

Sluta aldrig att drömma, såvida ni inte bestämmer er för att göra drömmarna till verklighet. De är nämligen allt vi behöver för att överleva, och det är inte så jävla svårt. Egentligen inte, vi måste bara fånga det där ögonblicket när man inser att man kan, man vill, man ska, man behöver, man orkar.

 

- Alla som läser den här bloggen ber jag skänka en tanke till vad musik egentligen spelar för roll för just dig..

..För mig är den allt.

Citat från Andreas Carlssons blogg  http://www.andreascarlsson.se/Blogg/

 

Svenska psykvården.

Nu ska vi prata allvar på riktigt här, för jag är arg, ledsen, besviken men framför allt rädd.

Igår morse åkte jag till skolan för att prata med Eva. Jag har gått en hel vecka och tänkt att nu kanske det faktiskt kommer att bli bra. Jag kommer in, och vi sätter oss ner med papperet jag fått fylla i, och det visar sig att jag ligger på på tok för höga värden. Här kommer bomben. Vuxenpsyk tar inte emot mig. Som jag sagt tidigare, så kommer inte heller BUP att göra det, för att det är såpass kort tid kvar tills jag fyller arton.

Deras motivering är "Du är sjuk men inte tillräckligt". Vad fan? Okej, jag är sjuk. Så långt är jag med, det visste jag till och med redan. Men vad är det för sjukdom? Det var DÄRFÖR jag ville komma i kontakt med någon som kan utreda mig, jag har inte bett om något annat? Hur ska jag behandlas? För just nu håller jag på att klappa ihop totalt. Visst, det är väldigt mycket mitt eget fel, jag har spelat det här spelet i tio år snart, klart som fan att jag är bra. Men det är också svårt att släppa allting på en gång.

De sade också att enda sättet för mig att få komma dit är via akut läge. Alltså, ska jag på ett eller annat sätt ha försökt ta livet av mig för att få hjälp. Hör ni felet i den meningen? Det ska väl för fan inte ens behöva gå så långt? Tänk om jag försöker och lyckas istället då? DÄRFÖR måste alla som söker hjälp få den mycket tidigare. Det heter ofta i media att "vi gav all den hjälp vi kunde ge", BULLSHIT! Jag upplever det för fan själv JUST NU, och jag får inte all hjälp jag kan få. Istället slussas jag vidare till familjeläkare som kan erbjuda samtalsstöd. Inte mer än så. Familjeläkaren kan inte ge mig den diagnos jag vill ha, ge mig den hjälp jag ber om.

Jag skulle vilja ha en förklaring från vem som helst inom psykiatrin. Varför i helvete ser det ut så här?

Jag tycker synd om mig, om folk som borde ha rätt till hjälp men inte får den. Och till vuxenpsykiatrin: Jag hoppas att någon, förslagsvis djävulen eller Döden, kommer och våldtar er en vacker dag. Jag ska stå först i kön för att spotta, garva och hjälpa till. För det är precis så ni behandlar mig. Karma is a bitch.

 

You were heavens gift to the world

En stark favoritlåt till mig är Takidas Tonight. Den påminner mig mycket om mig själv, vänner och en massa. Men just idag så påminner den mig om min pojkvän. Som är ett svin. Så fuck you. Det är allt jag vill eller ens orkar säga till dig just nu.

 

Och så för att mina få, men fina, läsare ska få njuta:

 

 

Ny header om en vecka?

Jag tror inte att det undgått någon hur mycket jag älskar min lilla fis Malin, och på höstlovet kommer min älskade syster hit! Ingen är lyckligare än jag, de glasskärvor som är jag dansar på rosa, fluffiga moln. Vi ska ha en typisk tjejkväll, med "sunktema". Vi ska dressdown, istället för att klä oss som om vi skulle på EMA (som sänds snart, längtar som faaan) Detta har varit planerat ett tag och jag är sjukt pepp!

Jag har tänkt en del idag, och funderar på om jag ska fråga henne ifall hon kan ta med sig sin kamera och sedan fixa till en ny header, låter inte det bra?

Jag vill nämligen att ni ska få se mig som jag är. Stripped down, inte bara textmässigt, utan även i headern. Jag vill att ni ska få se något som är typiskt mig, men under en bra dag, vilket jag vet att det kommer att bli med Malin här. Jag vill även ha en snyggare header, och Malin skulle klara av att fånga allt det här. Min köbild utanför Globen i mars duger inte längre, haha.Let's hope for the best.

Nu ska jag klämma ut tjugo minuter med tomt prat om rollspel till radiomanuset. Min grupp sänder på 93,7Mhz imorgon klockan 10. Nervös as hell....


Haha, vi har typ en sån här ståendes härhemma någonstans. Undrar om den funkar? Bild hittad på Google.

 

Simon is back!

Fick nyss ett meddelande på MSN som gjorde mig glad. Simon, som jag bloggat om förut (en klasskompis till mig) har börjat blogga igen! Jag hittade honom av en slump när jag precis börjat blogga här på nattstad, och har sedan dess följt honom medans han hoppat lite. Sedan hade han tyvärr ett uppehåll, men nu är han alltså igång igen. Bloggen är fräsch, och känns verkligen som Simon, och jag tycker att alls som tycker om foto, musik och en massa annat kul ska kika in på www.vasteraspojken.blogg.se

Det är helt klart värt det, kan jag lova!

 

En upp och ner-kväll

Jag fick ett papper av skolkuratorn som jag ska fylla i till nästa gång vi ses. Den innehåller massor av påståenden, såsom "Har du känt att du varit lika bra som alla andra" och så ska man ringa in på en skala, typ. Skulle jag behöva fylla i den ikväll skulle det bli kaos. Det har varit en helt galen kväll, mycket blandade känslor.

En underbar vän har fått ett brev från vuxenpsyk, ett brev hon väntat på länge. Jag läste ett blogginlägg, och jag förstår rädslan och oron hon verkar känna på ett helt annat sätt nu. Jag har legat och gråtit i soffan med min pojkvän i andra soffan, när jag såg Tokio Hotel i en livegrej på MTV. Av lycka och smärta och ett hjärta som beter sig konstigt. Och en hel del annat. Det känns, efter snart tio år, fortfarande en konstig känsla.

Det jag egentligen loggade in för att skriva om, är hur mycket jag älskar folk som får mig att känna mig vacker, uppskattad och behövd. Speciellt i stunder jag behöver den lilla egoboosten. Mina närmsta är otroligt bra på det. Speciellt min pojkvän, ikväll har jag inte kunnat tänka en enda tanke om att jag skulle vara ful, äcklig, patetisk och en massa annat. Usch, jag är trött och vet inte vad jag vill säga med detta inlägg, så jag slutar bara. Nu ska jag väcka sötnosen som somnat i andra soffan under Idol, och så ska vi ha vilt, helt galet sex ;)

 

Så stolt!

Jag är så stolt, över dig och mig och oss. Shadow, de senaste dagarna har du ställt upp för mig så fint, stöttat mig i mitt beslut att kontakta Eva och försöka få kontakt med BUP. Vilket inte kommer funka, utan jag kommer antagligen bli inskriven till Vuxenpsyk. Så jag är stolt över mig själv, som vågade, men det hade aldrig gått utan dig.

Och jag sa ju, jag visste det. Jag trodde så sjukt mycket på dig, och så klarade du det! När jag såg smset om att du fått jobbet, började jag gråta av lycka. Du förtjänar det så JÄVLA mycket.

Jag är så stolt över oss, så på höstlovet ska vi bannemig fira. Att vi är så förbannat bra, att saker börjar ordna upp sig, äntligen.  Grattis, finaste! <3

 

Slutar att andas...

Av smärtan när döden våldtar dig. Vet inte när vi ses, om vi ses.