Jag saknar honom, jag saknar hans leende, hans "peddo" skratt, hans varma kropp som ligger och värmer mig när det är kallt, hans kyssar, hans kramar, hans mjukiskläder man tar på sig, hans hand i min hand, hans dumma kommentarer, sättet han får mig skratta på, sättet han får mig le bara av att le själv, hans ögon som kollar in i mina, hans sätt att mobba mig för mina fula fyllebilder, hans fina/muppiga ansiktsutryck som han alltid gör på bilder, hans hår, hans armar och ben runt min kropp, hans säng, hans perfekta ögonbryn, hans finfina rumpa.

Han har inte allt jag vill ha, men han är allt jag behöver för att vara lycklig. Vi båda fucka upp det. Men jag önskar att han ändå gav mig chansen att visa att jag inte är som alla andra, jag är jag och jag är speciell.
Jag saknar honom, det är allt.

Min bästavän är en av 4 som alltid finns där. Dom andra tre är min mamma, min pappa och min "bror" martin, ser honom som min riktiga bror även fast vi inte ens är släkt. Han har funnits i mitt liv sen dagis!

Min bästavän, vad fan skulle jag va utan henne?! Fan va mitt liv skulle vara tråkigt och suga utan henne. Allt det roligaste det senaste året (sen augusti 2011) har varit med henne. Och vem skulle jag kunde muppa mig med som jag gör och ha samma humor som?

Min bästavän heter Evelyn Hanna (Evilyn, för hon är så elak ibland) Karlsson, hon är den konstigaste, muppigaste, trögaste, stördaste människan jag någonsin träffat! Mrn hon är även världens snällaste, omtänksamaste, sötaste, gulligaste och mysigaste personen jag någonsin träffat.

Hon är helt fucking underbar och utan henne skulle inte jag vara jag helt enkelt. Tror inte jag skulle vara så glad över att ha träffat en person om jag inte träffade henne för 2 år sen. På 2 år har vi haft ett stort bråk, sen har vi haft kanske 2-3 småbråk som vi alltid löser inom en vecka. Vilket är helt sjukt i min värld.

Det är den här tjejen som gör mig till den jag är IDAG, inte för 2 år sen. Förändrats så enormt mycket sen jag träffade henne.

Min världens bästaste vän i hela universum, någon jag skulle ta en kula för, någon jag älskar 100 varv runt jupiter och tillbaka. <3

När man träffar en kille, lär känna honom och han är underbar. Blir mer än vänner, tillsammans, ett par, ett vi. Sen försvinner allt det där.
Glädjen, lyckan, kärleken, värmen.

Jag kan inte säga att jag inte är glad, att jag inte är lycklig eller känner kärlek. Och inte heller att jag inte känner någon värme i kroppen. Men allt det där finns lite mindre än innan.

Man bråkar, kallar varandra saker, gör slut. Hela ens värld faller på fötterna. Jag mår inte dåligt av det längre, för jag har så underbara vänner som hjälpt mig igenom det. Men jag saknar att ha någon där, någon att mysa med, någon som man kan prata med om precis allt, som inte känner mig som mina kompisar gör.

Och ibland när jag tänker tillbaka så saknar jag honom, allt det bra vi hade. Pussas, kramas, mysa.

Och så finns de en person "V" som jag vill träffa, inte för att pussas, kramas eller något sånt. Det behöver jag inte. Men han finns alltid där, och även fast jag berättat för honom vad jag gått igenom osv så ser han mig inte annorlunda, vilket dom flesta faktiskt skulle gjort. Han får mig le som jag vet inte vad, och det har jag inte gjort på ett bra tag.

Jag tänker knappt på han längre, "V" har fått mig förstå att han inte förtjänar mig. Att jag kan vara lycklig utan honom, le, må bra, känna kärleken utan honom och allt mycket mer utan honom.

Träffade honom idag igen, och den här gången med hans flickvän. Konstigt nog blev jag inte ledsen av att se honom med henne, jag tyckte det var bra att han är lycklig. Även fast det inte är med mig längre.
För allt jag faktiskt önskade var att han skulle vara lycklig, och jag trodde att jag kunde göra honom det.

När jag kollade på honom och såg hur han log så saknade jag det. Jag saknar hans kyssar, hans doft, hans händer runt mig, alla töntiga, roliga och mysiga stunder vi hade. Jag saknar honom, men jag vill inte ha tillbaka honom. Jag saknar honom, men jag älskar honom inte längre.

"Om man en gång älskat någon gör man det hela livet, eller så älskade man aldrig personen."
Jag känner inte att jag älskar honom, och jag kände inte att jag gjorde det när jag såg eller pratade dom där orden med honom.
Men jag vet att längst inne i mitt hjärta så finns han, han kommer alltid vara en del av mitt liv. Och det kan jag inte göra något åt.

Jag är stark och jag vet det nu. Och jag är tillräckligt stark för att vara för mig själv ett tag, och jag vet att det är mer än vad han klarar.
Jag är starkare än han som kan stå på egna ben och säga nej till killar som vill träffa mig.
Jag är inte redo för något nytt och även fast han gått vidare så känns det inte rätt.

Be strong girl.

Allt du sa, allt du ville med mig, alla framtidsplaner. Jag tror inte ett skit på det. Jag tror inte ett skit att du menade det. Och att du älskade mig tror jag inte heller ett skit på. Du sa till mig i fredags att du älskade henne. Vilket jag inte heller tror på. Du har inga känslor, för om du hade det skulle du aldrig sakt allt det fula till mig. Det du behöver är tjejer som gör vad som helst för dig (som jag tillexempel). Tjejer som du har runt ditt lillfinger. Du hade mig men fan inte längre.

"Om jag var otrogen så var det inget misstag!" Hur fan kan man säga så till någon man "älskade"?! När jag var det så såg jag det som inget annat än ett misstag! Som jag försökte göra bra, men när du sa så bröt jag ihop. Det gick inte hålla inne allt då. Du har krossat mitt hjärta i 37484957 bitar och nu blir det inga fler. Jag skiter i dig, ditt liv, din nya flickvän och allt nu. Du är inte värd mig. Och när man säger så, går gränsen på hur mycket jag orkar.

Hejdå, prata aldrig mer med mig igen.

Första gången vi skulle sova över själva var en lördag. Du hämtade mig i mjölby, jag hade festat dagen innan och vi hade tjafsat lite. Ni hämtade mig i din bil och vi åkte. Vi åkte till vadstena och gick in på konsum, du frågade vad jag ville ha till kvällen, men jag sa att jag inte ville ha något. Så vi stod där och fånade oss tills jag bestämde mig för att jag skulle ha ett pringles rör. Så du betalade och vi åkte hem till dig.

Du lagade mat, hamburgare och spagetti. Det ända du brukar laga. Och jag tyckte du va jättekonstig som hade lingon till. På kvällen låg vi i din säng och myste och kollade på film, sprängaren va en av dom. Det kändes så rätt, att ligga där bredvid dig och hålla om dig. Jag blev varm i hela kroppen av att kyssa dig. Och jag kan inte ljuga. Den kvällen, den där underbara kvällen så blev jag kär. Det var då du blev världens finaste kille när du låg där och var så fin och vacker.

Vi låg och kysste varandra och jag la mig över dig och tryckte min kropp mot din. När vi hade kysst ett tag så slutade vi och kollade på varandra. Du tog bort mitt hår från ansiktet och kysste mig, sen viskade du i mitt öra "du är finast". Och jag kände hur mitt leende blev så stort. För att jag skulle vara finast för dig trodde jag aldrig, och jag älskade att höra dig säga det. Du somnade efter ett tag och jag låg och kollade på dig. Du snarkade som jag vet inte vad. Men bara jag fick ligga bredvid dig så gjorde det inget. När du låg där och sov, när jag såg dig sova alla andra gånger. Det var det finaste jag sett.

Jag kommer ihåg första gången vi bestämde att vi skulle träffas. Vi smsade kvällen innan att när du hade jobbat klart skulle du komma in till vadstena. Den morgonen blev inget bra, kläderna kändes inte bra, håret var fortfarande blött så det skulle inte heller bli bra, och sminka mig hann jag inte göra.

Du tyckte det var pinsamt för du hade dina jobbarkläder på dig, men jag tänkte att du skulle var lika snygg i dom som vanliga kläder. Och va sant jag hade. När du och dina vänner hämtade upp mig vid kinarestaurangen, när jag satte mig i baksätet och du vände dig om och kollade på mig med dina ögon och du log mot mig, det finaste leendet i hela världen. Du skrattade ett par sekunder efter och du hade ett sånt skratt som är gulligt och roligt på samma gång, och jag älskade de.

När vi åkte ner till hamnen, gick ur bilen och skulle ta en cigg. Du klev ur bilen och stod framför mig. En så fin kille att jag visste att jag skulle bli kär riktigt snart, vilket jag faktiskt blev. När du sen ställde dig bakom mig och höll om mig runt magen. Jag kände hur fjärilarna kom direkt och jag var så nervös så jag ville spy. Och du skrattade, la ditt huvud på mitt huvud och sa "Fan va kort du är!" Jag skrattade.

När vi sen skulle åka iväg och du tog min hand, jag vände mig om och kollade in i mina ögon. Du tog mig närmare din kropp, tog händerna runt min kropp. Och du kysste mig. Det var just då, just då som jag visste att du en dag skulle bli hela min värld.

När jag ser hur han kallar henne fin, vacker, söt, snygg och allt sånt så får jag ont i magen. Och jag känner hur tårarna börjar komma. Jag får ångestattacker av tankarna att jag inte är den finaste för honom längre, att han inte älskar mig utan att han kanske älskar någon annan. Jag fungerar inte som jag ska. Jag är inte hel utan han. Och nu är han hel med någon annan.. Det gör så fruktansvärt ont.

Det gör så ont så jag vill bara skrika och gråta, jag vill försvinna ett tag och komma tillbaka när jag har glömt honom.

Det är så sjukt hur mycket en person kan betyda så mycket för mig. Att jag tappar andan för det gör så ont att älska honom. Att jag tappar andan när jag ser honom. Att jag knappt kan sova längre för att han inte är min.

När han skrev på facebook "finare flicka får man leta efter!". Och för en vecka sen "finare person får man leta efter!", och det inte är mig han menar längre. För 3 månader sen var det jag, men inte längre. Och jag hatar det så mycket att jag inte kan gråta. Och det gör så ont att jag inte kan andas.

Jag känner klumpen i magen, och gråten i halsen. Jag saknar honom. Jag saknar honom så mycket att jag snart inte kan hålla mig, känns som jag måste gråta. Det känns som jag aldrig kommer gå vidare, som att jag aldrig kommer kunna hitta någon som kanske är hälften så fin som han. För det kommer inte finnas någon så fin som han för mig. Det är han som är den finaste i hela världen ch jag tror inte det kommer förändrats på ett bra tag.