Har sedan i måndags mått sjukt illa.
Har varit på jobbet de senaste 3 nätterna av 4 som jag skulle jobba och igår var gränsen för min del. Jag mådde dåligt konstant! Så idag när jag vaknade så kände jag att om jag kliver upp så lät jag få springa till toaletten och stoppa fingrarna i halsen.
   Det var så illa när jag klev upp, men jag undvek att kräkas.

Jag är inte magsjuk då den lilla mackan jag fått i mig idag ligger kvar i magen. Det är sjukt jobbigt att ha hund då man mår så illa som jag gör, för jag orkar inte ens gå ut med honom, öppnar bara dörren och sätter mig vid dörren och väntar tills han kommit tillbaka efter att ha gjort ifrån sig uppe i skogen.

Ska ta och försöka vila lite och be till gudarna att mitt illamående inte står i sig något längre, för jag har seriöst inte mått såhär dåligt sedan jag var 17 och hamnade halvt döendes (bokstavligen) på sjukhuset.

Tjingeling.

Har i några dagar nu fått sug efter att göra cupcakes igen.
Sist (och första gången) jag gjorde några var för 2 somrar sedan om jag inte minns helt fel.

Har precis gjort klart 25 små raringar med blå glasyr, och det är otroligt goda. Hur jag vet det? Enkelt, det blev glasyr över så jag smakade och jag kan tala om att för de som får socker kickar alldeles för enkelt bör inte, jag upprepar, INTE äta fler än en. Glasyren är ju gjord på rent florsocker så ni kan tänka er.

Hade även i lite citronsaft (från en färsk citron) för att det inte skulle vara så galet sött vilket det hade blivit utan, trust me!
Gillar man dock socker och sötsaker så skippa citronen, men risken är stor att sockerchrasha fortare.

Jag ska ta med mig dessa till jobbet, men lämnar kvar en till D när han slutar. Har för mig att vi är 22 stycken ikväll så det borde räcka med 24 (sen vet jag inte om alla är så sugna på sötsaker heller).

Om ni vill ha receptet så hojta till.

Äntligen har min bil gått så pass mycket att jag kan göra servicen på den.
Måste ta och ringa imorgon bitti när jag avslutat nattens skiftgång på jobbet.
   Hoppas att de har en tid tills på fredag eller så.

Ska endå vara inne i stan undwer större delen av dagen då jag och fina Sandra ska på date. Blir en riktigt tjejkväll, ska bara checka av att det blir på fredag eller om vi ska ta lördagen (beror på hur hon jobbar som också).

Om några minuter så borde D komma hem så att vi kan börja med maten, sedan ska jag bara jäsa innan jag ska iväg och jobba. Ångrar bittert att jag vaknade för tidigt med tanke på att jag inte kommer att vara hemma förrän strax innan 07 imorgon.

Jag har aldrig varit avundsjuk på någon i hela mitt liv, och jag tänkte inte börja nu heller för den delen.
När man blir avundsjuk så är det för att de andra har något som du själv vill ha.
Finns inget sådant, har aldrig funnits något som en annan har som jag vill ha och kommer aldrig heller att finnas.
Jag skulle inte vilja byta ut det liv jag lever nu mot någon annans.

Visst, jag vill ha barn, men jag kan inte få några. Och jag är inte avundsjuk på de som är gravida, planerar en graviditet eller har barn sedan tidigare.
Varför? För att jag har accepterat hur min kropp fungerar som, att det är något fel på den och inget jag kan göra något åt.
Jag har vetat om detta länge, jag blundade när jag var gravid men öppnade snabbt ögonen efter missfallet.

Jag försöker inte bli gravid, jag räknar inte fram tiden för ägglossning då det är lönlöst, jag vet bara av symptomena när jag har ägglossning. Och jag är för övrigt lung som en filbunke.
Finns inget att stressa upp sig över.



Du kanske aldrig kan förlåta mig för att jag bad dig att dra åt helvete, det är lugnt jag tänker inte ens be dig om ursäkt med tanke på det du sa till mig, DÄRFÖR bad jag dig att dra åt helvete. Så du kan sluta ringa och inse vad du själv ställt till med.

Jag har klarat mig fint utan dig tidigare, kan klara mig minst lika fint utan dig nu också. Ingenting jag tänker gråta över precis.

Sitter och kollar på resor (fortfarande med andra ord) eftersom att kvällens melodifestival bidrag suger anus rent ut sagt.
  Men det blir ju inte TV om allt ska vara som man vill.

Det krav vi båda har är All-Inclusive och nära stranden, helst inte mer än 2km till centrum för den delen heller.
Funderar isf på att åka i slutet på augusti om det finns något bolag som flyger till destinationen, inget speciellt för mig endå förutom att ta ledigt från jobbet för att få dricka och sola.

Om jag inte tar och åker ner till Fuerteventura igen några veckor? Skulle vara sjukt härligt eftersom att jag kan ta och boka ett flyg närsomhelst och be mormor eller någon syssling hämta mig på flygplatsen.



(Jag önskar bara att ni för en gångs skull istället för att gå på mig och dra in mina x och vänner i saker de inte har att göra med, att skylla på henne som gjort större misstag än jag någonsin gjort, men jag antar att hon är ängel och jag syndaren som vanligt? Så som det alltid varit och alltid kommer att bli. Men nu kan ni sluta tjata på mig om barn, då ni endå får erat efterlängtade barnbarn av eran lilla ängel som aldrig gjort ett misstag i era ögon.. eller skäms du för att berätta det för folk? Att pappan inte vill veta av dig eller barnet och att du kände honom i endast några få månader? För jag skäms inte, men det var ett förbannat fult sätt att berätta nyheten för mig på, den saken är klar!) 
 

Sitter och kollar runt på olika hotell och destinationer till solen.
Funderar på att förlänga sommaren, antingen åka i slutet av augusti eller i mitten av september.. få se vilket allternativ som är mest prisvärd.
Har inte precis något som håller mig tillbaka, utan jag kan resa när jag vill. Det ska också vara ett All-Inclusive så att jag kan njuta av en massa goda drinkar (eventuellt lite mat) utan att behöva kosta på mig ett enda öre.

Jag kommer att vara borta en vecka då, eller två.. har inte riktigt bestämt mig där heller om jag ska vara ärlig. Vill bara bort ett tag och njuta av livet fullt ut.

Satt och pratade med Emi i telefon och föreslog att hon och killen kunde följa med, men det var andra saker som är i vägen som jag inte vill skriva om så länge hon inte väljer att skriva ut det i bloggen själv.
Hade varit superkul att ha dessa två som resesällskap, men det kommer fler turer så vi får planera in någon resa framöver sen.

Det är den årliga vinterfesten och jag har inte haft lust att åka dit, och tur är väl det när jag sett hur det underbara vädret är: STORM. Väldans roligt om jag får säga det själv med en liten touch av ironi.
  Tog en liten promenad tidigare idag, och det var inte så att jag höll på att blåsa bort utan det var denna satans snö som yrde och piskade en i ansiktet så att man knappt kunde hålla ögonen öppna som var problemet, man måste älska det svenska klimatet.

Ställde mig framför spegeln igårmorse och insåg att kläderna sitter lite lösare än vanligt vilket betyder att jag gör något rätt på gymmet HÄRLIGT!


Nej mina älskade vänner och ovänner, denna donna ska göra något annat än att sitta inloggad och blogga. Kanske börja med middagen? Får se hur det blir med den saken, ska först och främst dricka upp denna underbara skapelse:

Jag har ALLTID vaknat när jag sover och får lågt blodsocker.
Den här gången hade det kunnat gått riktigt illa om jag inte blivit väckt av en vän som sms:ade mig kvart i 6 imorse.
Tack och lov att telefonen inte var på ljudlös för då hade jag hamnat i koma.

Jag kände inte ens av att jag hade lågt, trodde bara att jag var yrvaken och smått illamående som jag alltid blir när jag inte sovit tillräckligt länge.
Kollade mitt blodsocker och såg att det låg nere på 2,4 (det ska ligga mellan 5-7 för min del) så ni kan tänka er hur lågt det är.

Det som händer när man hamnar i insulinkoma (då man tagit för stor dos insulin att sockret sjunker till väldigt låga nivåer) är att hjärnan inte får tilräckligt med socker, och då kan den inte funka utan stänger av allt. Ja, förutom hjärtat som inte behöver hjärnans order för att pumpa ut blod i kroppen. andningen pågår av sig självt så länge man inte hamnar i djup koma och inte hinner tillföra kroppen socker inom en viss tid (fråga mig inte hur långe för jag vet faktiskt inte).

Under hela den här veckan och under förra vid ÄL så har mitt socker varit ovanligt bra, har inte varit över 7 som den annars får för sig att vara under den tiden. Och så har det tidigare inte spelat någon roll ifall jag tränat eller inte.
Samma gäller under menstruationen, sticker iväg och jag blir insulinresistent (behöver ta mer insulin än vanligt för att få en normal kurva) men det är jag inte heller i närheten av, snarare att jag fått sänka mina doser.
  

Har inte ens haft några särkilda rekyltoppar efter känningarna (lågt blodsocker) vilket jag brukar få.. konstigt det där ibland. Dock klagar jag inte då mitt socker är nästintillt perfekt. Är bara smått trött på de långa värderna som kommer allt mer tätare och ni kan inte förstår hur jobbigt det är.

Näe, ska dra igång några avsnitt av Supernatural och sedan sova.
(just det, var på gymmet som vanligt idag.)

Är lite smått trött nu, men ska kolla klart på House och sedan på ett avsnitt av One Tree Hill som jag påbörjade tidigare idag innan jag drog ner på gymmet.

Måste kliva upp någolunda vettig tid imorgon för ett gymbesök och sedan bara njuta av att det är helg.
D ska iväg på något med sitt skiftlag så jag får huset för mig själv, undra bara hur han tar sig hem som.. blir väl antagligen jag som hämtar honom om inte annat.

Åter till mitt slappande i soffan i hopp om att John Blund inte dyker upp för tidigt för vår date.

Natti natt folket!

Nej jag har inte gått upp 50kg i vikt.
Undra om det går att göra under 5 veckor? Någon som vet?

Nej jag lyckades komma tillbaka till 110kg benpress. Sjukt glad över det, för nu var det LÄNGE sedan jag var uppe och nosade på den vikten. Det är en ökning på 40 kg under 2 veckor vilket inte är illa pinkat.

Nu sitter jag och väntar på att maten ska bli klar, eller åtminstone att potatisen ska koka klart så att jag kan göra potatismos av den. Grymt sugen på mos faktiskt.

Här har ni bild på ena sidan av benpressen, vikten som är bakom (den röda) är på 25 kg, alltså 20+20+25+25= 90 kg i vikter. Men eftersom släden i sig väger 20 kg så blir det 110 kg.