Mycket har hänt.
Massor.

Är du nyfiken och vill fortsätta följa mig i lite annan tappning går det bra att maila

filindfors@gmail.com

Ska ju på nytt ultraljud sent ikväll, då navelsträngen låg så att sköterskan (läkaren?) inte kunde se urinblåsan - eller kön heller för den delen.
Tror att Ärtan är en liten pojke.
Det är min gissning.
Kan ju ha fel.
(Inte för att det händer speciellt ofta, men just i de här sammanhangen är jag ju en novis, höhö)

Så himla glad att allt var bra med Ärtan.
Det sprattlades och levdes om, men hen är fortfarande en hen.
Ny tid måndag. 
 

Imorse var det dags för ultraljud. 
Vi ville ta reda på kön. 
Tyvärr ville inte Ärtan samarbeta. 
Hen låg så att man inte såg ett dugg. 
Bråkstake.

Vi blev således ivägskickade.
Jag med instruktion om att äta någonting sött så att hen skulle flytta runt sig lite så att sköterskan skulle kunna se urinblåsan - allt annat såg fint u! (och då även förhoppningsvis kunna avgöra kön)

To be continued... 

Killen är inte hemma.
Dvs maten stod alltså inte och väntade på bordet när jag kom hem efter jobbet.
Attans.
Det här var ju i och för sig ingen överraskning direkt, så jag hoppade in i mataffären på vägen hem för att införskaffa mig lite middag.

Det här köpte jag:
En laktosfri filmjölk
Ett paket Havrefras 
Ett paket Start! (som om det inte räckte med Havrefras)
En kartong med cocosbollar (de hade inte havrebollar)
En förpackning mjukt polarbröd
Två förpackningar med Risenta - sån'a där läbbiga, hårda och klibbiga sesamfrösockerkakor.
Jag gilar inte ens Risenta, men var "tag två för 10 kr i kassan (bra logik)

Det k-a-n vara så att jag åt mjukt polarbröd till middag med enbart smör på.
Kanske smakade jag även några havrefras och en eller tre - okej sex stycken cocosbollar, men i så fall skyller jag på avsaknaden av min kock.

Dessutom var det faktiskt mest Ärtans fel.
Hen vill bara ha och ha.
Jag vet det för hen skriker det från magen mest hele tiden....
"Feed me"

Att ärtan får mig att må dåligt, tappa hår och drömma om havrebollar glöms bort och förlåts på en halv sekund när man känner hen sprattla och sparka därinne.
Det är en av de där känslorna som helt enkelt inte går att beskriva!

Imorgon har vi ultralud bokat så då får vi även se vår skatt!
Är så exalterad att jag knappt kan koncentrera mig på någonting annat över huvud taget.

Tjohooooooo!

Konversation här om dagen:

Jag: Oooooh jag mår så jäkla illa! Jag tror att jag döööör.. Hur kan det finnas syskon? Vem fan bestämmer sig för att det är en bra idé att gå igenom detta helvete en gång till?

Killen: Ska jag hämta någonting till dig? Typ ett glas vatten?

Jag: Vatten? Jag vill ha en havreboll! Jag m-å-s-t-e ha en havreboll!

Killen: Meh, mådde inte du illa?

Jag: Du! (arg som ett bi) Är det du eller jag som är gravid?! 

På kontoret.

M gillar nötter.
E hatar nötter, men äter dem i sin yoghurt varje morgon ändå för att "de mättar".
Jag har ätit en jordnöt en gång när jag var barn, men då blev det racerfart in till akuten.
Himla otrevligt.

E står och hackar nötter till sin yoghurt och muttrar någonting och att det är så äckligt och att hon speciellt hatar cashewnötter.

Jag: Hur smakar chashewnötter?

M: Gott! (fantastiskt målande beskrivning)

E: (Stoppar en i munnen, tuggar och tänker efter lite) Det smakar som... bark! Nötter är typ vad man äter i nödfall om man gått vilse i skogen...
 

Idag kom nya numret av "Passion for Business" innehållandes min intervju till kontoret.
Blev riktigt glad när jag fick förfrågan om en intervju, då jag verkigen gillar den här tidningen skarpt!

Bortsett från att jag fått lite "slangigare" språk än vanligt, att det inte är 100% som jag skulle uttrycka mig (vilket nog är stört omöjligt när man återberättar ett samtal) och att jag tydligen använder ordet "coolt" så tycker jag att det var en bra och rättvis återgivelse av vår "konversation".

Rubriken nedan  lyder "Volvos nya modell" men "modell" har vitt typsnitt som försvann i scannern...