Dessa fina bilder har vi fått av Emily Carlsson som hon tog på Linus och hästarna i Skogslotten. Besök gärna hennes blogg här .

Det roliga med bilderna är att hon faktiskt skickade med FAIL bilderna också Det har vi aldrig fått innan av NÅGON. Skrattade väldigt mycket igår kan jag säga när vi tittade på dem. Just eftersom vi vet att Linus gick ut från den avramlingen med ett leende på läpparna. Tack så mycket Emily för de fina bilderna.

Vill någon "LÅNA" dem så fråga Emily via hennes blogg innan ni tar dem

Känns lite med sorg i hjärtat samtidigt som det är roligt att det är födelsedag för Linus. Ju större han blir desto mer känns det som att han försvinner bit för bit. Men det är väl det som är meningen med att växa upp och bli större också. Fast som förälder är det lite sorgligt. Kan känna lite sorg när vi nu går banorna på alla hopptävlingar vi är på och han inte längre vill hålla mig i handen. När hände det att han slutade vilja det? Jo, alldeles nyss. Nu är det andra som han också vill dela sin uppmärksamhet på. Det är inte bara mamma som är tjejen i hans liv längre. Nu är det plötsligt lite pinsamt att hålla mamma i handen. Tur att vi har Heidi som är liten ett tag till så vi hinner vänja oss vid tanken

Linus fick sin efterlängtade cykel. Tack Kusin Vitamin, moster och Johan, mormor och morfar och mimmi för att ni fixade detta. Lyckan var stor över detta fina paket

Heidi har tillbringat förmiddagen på bilverkstan i Timmersdala. Glad var hon under hela tiden. Hallon också som satte sig i knät på killarna så fort de flyttade bilen. Nu sover både Heidi och Hallon som två utslagna stockar

/Anna

Nu har Linus våran "lilla" son fyllt 12 år, jag kan inte låta bli att fälla en tår när jag gratulerar honom
Inte av sorg och inte av glädje utan både och. Tror inte detta är något som barn kan förstå men som förälder så kanske någon känner igen sig.
Jag älskar mina barn så mycket så att det nästan är jobbigt (givetvis inte för jobbigt)

Låg i sängen i morse och pratade med Anna och kommer fram till att det är sådan tur att vi har fått lilla Heidi, jag vill nämligen ALDRIG att mina barn ska "försvinna".
Förhoppningsvis så hinner detta ändra sig tills den dagen det är dags, men just nu känns det som att livet skulle vara slut.

Till mitt hopp hör att en kollega till mig har blivit morfar och det är ju iofs nästa "del av livet", kanske kanske kanske (när jag blivit äldre för jag är ju ringa 25 år) kan jag ta till mig den glädjen

Glädjetårarna kommer till mig när jag tänker på hur Linus har blivit, hur snäll vi lyckats få honom(kanske inte alltid men oftast ), hur fin han är, hur glad jag blir när han är glad.
Ännu mer glädjetårar kommer när jag under min grattiskram säger:
 - Linus, jag vill inte att du blir äldre, jag vill alltid att jag ska kunna krama dig så här. Det kommer du inte vilja om några år
Varpå Linus svarar:
 - Jo pappa, det kommer jag alltid vilja!

Buäääääää, hoppas att han har rätt, han kanske blir en ovanlig tonåring som vågar krama sina föräldrar Förhoppningsvis så har han lärt sig av mig då jag inte är snål mot min(a) förälder. (Puss Mamma våran trognaste läsare)
Till alla barn som läser: KRAMA ERA FÖRÄLDRAR DET ÄR DET BÄSTA NI KAN GE DEM!

Sorgen kommer ju som ett brev på posten när jag tänker på att det 11-åriga barnet är borta, nu finns bara det 12-åriga. Det enda man kan göra är att ta massa kort, filmer, etc etc för att kunna gå tillbaka och minnas.
En dag så ska jag skriva ut denna bloggen och göra en bok, som jag och Anna kan läsa när vi sitter i våra gungstolar. "Boken om Familjen Herzig" written by Anna, Peter and Linus (perhaps Heidi) Herzig

Grattis igen Linus,
  Stolta Pappan

Var iväg jättetidigt, besiktigade bilen innan Linus drog till skolan. Självklart var det en lampa som var sönder och handbromsen som behövde dras åt Linus hann med bussen för att ha slöjd på morgonen. Idag blir det en lugn dag till Linus kommer hem från skolan. Fixa inför födelsedag imorgon