Presentation picture
elleonora

 

Kaos!

Ibland hatar jag verkligen mig själv, orkar egentligen inte älta det här med mina bakslag. Jag har inte struktur på någonting överhuvudtaget. Mumsar egentligen allt jag kan med noll karaktär.... och varje gång jag tar något till munnen så får jag ångest innan jag ens tagit en tugga. Mitt störda beteende gör att jag inte kan sluta av någon anledning. Varför? Ja det förstår inte ens jag. För jag har gått upp 1 kg de senaste 2 veckorna och jag är så less för att jag faktiskt inte inser hur stor jag är just nu! Varför gör jag ingenting åt det? Jag har ju 30 kgs övervikt? 30 KILO!!!! Inse hur mycket det är kära jag! 

Jag känner ibland att jag önskar att jag bara fick en ätstörning... eller något fel som gör att jag bara rasar i vikt. Ätstörning har jag ju redan på ett sätt... men så det går åt andra hållet. Inte friskt att önska att man var sjuk, så sant så! Men jag kan inte rå för vad jag tänker... och jag skriver ner det här för att det är det som snurrar i min hjärna för tillfället. 

Ett STORT problem med mig är att jag aldrig slutar äta. Förutom när jag varit på sjukhuset med mina barn, då slutar jag helt pga oro. Men annars så spelar det ingen roll om jag är sjuk eller att något annat har hänt... jag är inte som så många andra är. Mat är tröst för mig på något sätt... och så fort en liten motgång varit, tex att en person i min närhet hamnat på akuten pga sina anfall... då äter jag, för att jag inbillar mig att jag mår dåligt av dennes situation. 

Jag har redan så mycket problem med mig själv, så jag vet inte vad jag ska göra... Vill ha ordning på mig själv, väga 60-63 kg.... och må bra, fylld med energi och ett liv tillsammans med min mini familj. Det är vad jag vill... men ska motgångarna verkligen vara såhär många? Hela tiden? Eller är jag helt enkelt för vek?

Vad vet jag...

 

Designa din blogg - välj mellan massor av färdiga mallar på Nattstad eller gör en egen; "peka o klicka" - klicka här!