Ja jag älskar verkligen avokado! Har just ätit 2 hårdmackor med mosad avokado, chili och rostbiff! Bland de godaste som finns!
Tidigare har jag kraftigt ogillat just den frukten... Men numer kan jag säkert äta 2 om dagen! Och just med chili så är det sååå gott!!




Körde ett spinningpass förut... Det gick jättebra och svetten bokstavligen droppade och rann åt alla håll! Den känslan älskar jag!! När man verkligen känner på riktigt vilken effekt träningen har på ens kropp!
Eftersom solen skiner så fantastiskt så var det faktiskt bara en deltagare men jag kan säga att det var precis lika kul ändå! Hon körde på stenhårt och tyckte om passet berättade hon efter. Jag körde passet lika som innan... Med snack och pepp som vanligt! Men denna gång hade jag gjort om mitt pass lite då jag mest kört 45 min pass... Och idag var det 1 h.
Vi får ju ställa in passet med ca 4 h kvar om det är färre än 5 anmälda men jag känner direkt att är det en enda deltagare som vill köra så KÖR vi :) man får helt enkelt höra vad individen vill... Och vill dom, ja som sagt! Då instruerar jag... Och gör ingen skillnad på pass med 30 deltagare eller 1! det som var så kul var att hon och jag hade varsin pulsklocka på oss... Så vi hade koll på varandra! ;)

I morgon kör jag igen kl 16,30! Lika pepp och börjar mer och mer känna mig mindre nervös innan passet! Jag är mer ivrig än någonsin att leda... Och har jag sagt att jag älskar det? JAG ÄLSKAR DET!!

Härlig dag har jag haft i övrigt! Barnens dagis har planeringsdagar torsdag och fredag. Vi har alltså ledigt tillsammans. Vi har verkligen bara varit tillsammans... Åkte till mitt jobb bland annat och åt lunch... Njöt av solen och uteservering! Och såklart maten ;)
Vi har pussats och busat tillsammans och jag älskar mitt liv med de små liven! Det bästa jag har... Och min största motivation i livet! <3

Är inne i en period med minuter av depression till och från. Rätt vad det är så är jag nära till tårar... Och i andra sekund så skrattar jag! Pendlar helt otroligt mycket hela tiden i humöret. Orken är inte helt hundra heller.

Sköter kosten relativt fläckfritt men slarvar... Inte katastrofalt mycket... Men ibland lite. Det räcker tydligen för att jag ska känna mig totalt misslyckad till och från.

Idag är det en sådan dag! När jag känner att jag ska tvinga mig själv till träning och min kropp behöver ett pass som jag vet att jag kan prestera på! Jag skulle på indoor i morse och CX.. Men valde istället att sova tills barnen klev upp för att sedan spendera min lediga dag med mina små glädjeämnen. Ångesten över att jag än en gång ställde in ett morgonpass fanns direkt när jag vaknade... Men är fullt medveten om att min kvalitetstid med barnen är 100% viktigare än att jag kör 3 pass på en dag. Siktar istället in mig på att köra stenhårt i eftermiddag på spinningen! Och då också värdera tiden med barnen! Det gör jag alltid ska gudarna veta!

Igår var jag deppig efter jobbet och då jag kände att jag ville försvinna bort från allt så åkte hem och tog emot oänderlig kärlek från mina barn! Det är dom som får mig att le oavsett hur psyket eller kroppen mår!

Jag erkänner mig nerslagen och ger inte sken av att livet är en dans på rosa moln...

Tacksam är jag... För allt det fina jag har...

Jag ska ge allt på spinningen senare... Då kommer jag må bättre! På mina "rosa moln" ;)

Har nu känt ett tag att jag varit ute på hal is. Förkylningar har bytt av varandra och träningen har varit osammanhängande... Frustrationen är total! Och kosten funkar inte. Vet vilka brister jag har och är fullt medveten om vad jag gör för fel. Därför har jag bloggat lite och nu också tappat lusten att blogga överhuvudtaget.

Skäms och säga de... Men jag har dålig motivation i och med mina motgångar och har kanske lagt på mig något kilo. Inte mycket... Vägde 71 i fredags. Inte hela världen, jag vet de.
Men det känns absolut som att jag gått upp till 100 kg igen och självförtroendet är helt borta!

Ja ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen...

Stundtals under L's spinningpass igår så kände jag mig superpeppad men orken fanns inte. Psykiskt kan jag säga att de är... För när tankarna snurrar... Så funkar inte allt hundra! Samtidigt som jag fick en komplimang av killen bredvid mig... Som sa att jag körde på bra... Så kände jag själv att prestationen inte var helt som det brukar!

Frustrerad är ordet och balans i kropp och själ finns inte. Den enda som kan råda bot på det är jag själv... Så är det bara!

Jag ställer höga krav på mig själv... Det vet jag att många tycker. Men jag gillar inte när jag tappat... Avskyr när jag kommer ur rutin... Och den brinnande känslan av endorfiner finns inte.

Så... Ut med tankarna bara! Hoppas på att jag kan hitta rätt igen bara!

Och frustrationen är total! Men äntligen börjar jag bli frisk från min förkylning och det börjar närma sig ett tränings tillfälle! Frågan är bara när...

Men jag äter helt fel! Äter socker... Någorlunda fel mat och just nu rör jag bara på mig i arbetet, något kroppen inte ens reagerar på eftersom den är van. Förra fredagen när jag vägde mig så hade jag varken gått upp eller ner, vilket inte gjorde mig något. Men idag känner jag mig som jag ökat i vikt och att mina gamla vanor har kommit i kapp mig. Har just nu lust att skrika ut JAG VET ATT JAG INTE SKA ÄTA SOM JAG GÖR!! Och jag är så trött på mitt egna beteende och hur jag har dålig disciplin så fort jag inte tränar... 

Jag är less, har knappt haft en felfri vecka sedan jag började jobba. Och OM det gått bra så har jag efter en helg med en dags unnande tappat ordningen... IGEN!

Jag är trött på mitt misslyckande och att jag inte tar tag i mitt beteende och skärper till mig! Jag är trött på att klaga över mig själv... Jag är trött på att jag vet bättre och inte gör något åt det! Att jag inte kommit i mål än är ett nederlag för mig...

Jag är less helt enkelt!

Jag menar, varför ska en måndag vara tråkig när man kan piffa till den med lite rosa i vardagen!?

Är verkligen mitt liv just nu. Mina barn är det vackraste jag skapat och mina vänner och sambo är något fantastiskt som finns omkring mig.
Varje kväll innan jag somnar så smeker jag barnens kind och viskar "Jag älskar dig" till dem och i min värld är det återspeglande vackert från deras sida till mig dagligen. Dom är min största kärlek i livet!

Mitt ärr på magen kommer alltid att påminna mig om min förstfödde och något jag älskar högt... Och min vikt jag förlorat nu är ändå värt allt i världen för att jag fick mitt andra älskade barn. Ingenting slår det!! Ni är värd all smärta jag känt och bearbetat... Det existerar inte ens i min värld längre då ni förgyller mina dagar med fullständig och äkta kärlek. Finns inget vackrare än ens eget kött och blod! Inte i min värld iaf... Älskar er och tack för att ni finns! Och tack min älskade P för du skapat dessa vackra skapelser med mig! <3

Nu ska jag sova till era andetag och känna lugn efter en fantastisk kväll med fina vänner.

Känner mig euforisk! Godnatt.

Tack A & B för era generösa gåvor till mig på morsdag. Ni är bäst!! Puss!!

Ja positivt kan jag verkligen säga att det var efter att jag varit på spinningen ikväll. Den vanliga instruktören var inte där idag så det blev ett aktivio pass istället. Då har man puls band vid hjärtat för att se hur man ligger och även hur mycket man faktiskt kan prestera för att nå sin max puls. Det gick väldigt väldigt bra och jag kände knappt av någon mjölksyra. Svetten droppade och jag var så energifylld när jag gick ut därifrån. Detta ska jag på igen!!

Jag kan säga att innan träningen så ville jag verkligen inte träna... Men under passet och efter så var de så otroligt värt det. Så det är BRA att pressa sig själv till att göra det man SKA och måste... För att nå sina mål, det känns ju faktiskt bättre efteråt.

Känns faktiskt som att det här var något jag behövde! Kanske man hittar tillbaka till sin motivation och brinnande eld?

Kom ihåg att detta är en blogg som kommer direkt från mitt hjärta. Iaf orden som snurrar i min skalle... 

Kan inte direkt säga att jag lider av allt i dag... men det som intresserar mig när jag går tillbaka i min gamla blogg om hur mörka och ärliga mina tankar var då. Jag skrev helt öppet om min barndom, mina kval i kroppen och allt annat depp jag gick igenom. 

Idag har jag fortfarande tankar på vad man gått igenom, så sant så. Men samtidigt så känner jag inget behov av att blogga om det som jag gjorde då. Känner också att jag gjort det bästa jag kunnat för att gå vidare och växa i mig själv och sedan verkligen njuta av mina barn och vår lilla familj... skapa nya minnen och en Hel kärlek. 

Jag är på väg att bli hel... gäller bara att våga hitta mig själv, framför allt lita på att jag kommer att klara av att hitta mig själv... men inget känns lätt... trots att allt det gamla är ett steg i rätt riktning...