Jag vill skrika & slå på dig men det går inte.. jag hinner bryta ihop innan de.. de gör så fruktansvärt ont i mig när du gör som du gör.. du sa att det var slut på lögner men nej tydligen inte.. hur mycket mer lögner ska jag få innan du ger upp & inser att du inte kan hålla på som du gör.. du är nog den personen som ljuger så mycket så du själv har börjar tror på dina egna lögner.. Du sa till mig att allt du sagt till mig har du menat.. men hur kan jag va så säker ? om du kan ljuga om en annan sak kan du väl ljuga om detta med ? du bad mig lita på dig & det gjorde jag.. är detta tacken ? är tacken att jag får en kniv i ryggen flera gånger om? Du förstår inte hur mycket du sårade mig igår när du stod framför mig & sa att det var sant.. Det kändes som att mitt hjärta gick i tusen bitar.. jag försvann för bara några sekunder för att intala mig själv att jag hörde rätt.. du sa verkligen att det var sant..

Du fick mig lycklig för en sekund,
 & du fick mig att känna mig
som en prinsessa.
Känslorna dom växte för
varje sekund jag tittade på dig.
Känslan jag fick i kroppen
varje gång du tittade
djupt in i mina ögon
är obeskrivlig.
Du skulle bara veta hur tryggt
det kändes att somna i
din famn & vakna upp
av dina pussar i min nacke.
Jag ville inget annat än att
visa upp dig för hela världen,
visa att du var min pojkvän.
Jag hoppas ..
Allt blev mörkt & du försvann
hur min hand.
Vet inte hur jag ska kunna
förklara den dära smärtan
som kom helt oförbered.
Väntan på att du ska bli
min & ingen annans
är fruktansvärd.
Det gör ont i mig varje
gång jag tänker på att
du inte är min utan du är
någon annans.
Jag försöker påminna mig
själv om orden du sagt till mig.
Vissa gånger går men inte alltid.
Jag vill bara att allt
ska få ett slut,
slut på lögner & svek.
Jag vill kunna känna din närhet
varje dag & hoppet
om det lever fortfarande kvar.
Hoppet om att du kommer bli
min & att vi kommer få de bra
kommer aldrig någonsin
lämna mig.
Men jag väntar inte föralltid.
"Ditt namn bredvid mitt & ett hjärta i mitten"

 

Att en person kan vara så känslokall trodde jag aldrig, speciellt inte om dig.. Du har sagt så mycket & nu gör du bara tvärtemot.. klart du lovade aldrig men tycker inte man ska behöva göra det..
Det var det här jag var rädd skulle hända & därför tvivla jag att åka upp till dig.. men jag gjorde det, & nu sitter jag här.. grundlurad av dig jag trodde var annorlunda.. Har inget svar på vad det var som hände, men något hände det är en sak som är säker.. Jag hinner bara tillbaka hit & sen hör jag aldrig mer av dig. Jag försöker verkligen hålla vår kontakt vid liv men du gör det så fruktansvärt svårt för mig.. Jag försöker hålla minnen kvar men dom bara försvinner sakta bort.. längre & längre bort för varje dag som går.  Du brukade alltid kalla mig för din pingvin & när jag får syn på en pingvin påminns jag om dig men de försvinner sakta sakta bort det också.. Så mycket skratt vi delade & nu är det bara tårar som kommer fram av dina ord & ditt beetende.. Jag trodde verkligen på allt du sa, men nu vet jag inte om jag bara ska låta det va.. Jag trodde verklgen du var en sann vänn som man kunde prata om allt med.. men det visar du bara att jag hade fel. Jag öppnade mig för dig om Olivia, det kändes tryggt.. men det gör det inte längre..
Mitt huvud ångrar att jag åkte upp till dig, men hjärtat ångrar ingenting & lever kvar med smärtan du sedan gjort.
Dina ord sårar mer än vad du tror.
Vem vet vi kanske springer på varandra i Sentrum & börjar om från ruta ett.


Konstigt nog längtar jag till flytten, få börja om på en helt ny kula.

Det finns så många frågor som jag inte har något svar på. Den här väntan är fruktansvärd, den ger mig sömnlösa nätter med tårar i floder. Hur länge till ska jag behöva vänta, väntar på att du ska förändras & bli min? Kommer det någonsin att hända eller väntar jag i onödan? Är det verkligen mig du vill vara med som du säger eller är det bara ett sätt att få mig lycklig för stunden? Vad du än gör med mig så fungerar de. Allt du säger vill jag lita på, jag försöker verkligen. Men efter att bli sårad gång på gång får mig osäker. Jag är heller inte den bäste & har behandlat dig som en pring men jag gör mitt bästa trotts smärtan & rädslan. Varje gång jag hör eller ser ditt namn tänker jag alltid på hur vi kunde haft det.. Finns det en liten liten chans att det någon gång kommer att bli vi ? Jag hoppas & hoppas men hur länge till ska jag behöva hoppas ?

Allt blir bra en vecka eller två, du visar verkligen att det är mig du vill vara med. Du behandlar mig som en prinsessa & gör mig till världens lyckligaste tjej. När jag ligger i din famn, kramar du hårt om mig & pussar mig i pannan & berättar hur glad du är över att det är jag & ingen annan. Men sen, vad händer sen?  Du försvinner ut i det tomma och blir en helt annan person, jag vill ha den underbara & finaste alltid.. inte bara en vecka eller två lite då och då, utan ALLTID!! Snälla kom tillbaka, jag saknar dig så.. kom tillbaka & säg att du stannar för alltid.
Det gör så fruktansvärt ont i mig när du bara försvinner, vad är det du håller på med när du försvinner? Jag får aldrig veta det.. du säger bara " men vill inte att du ska bli sårad " vad är det jag ska bli sårad över ?! snälla berätta det för mig! Jag vill ju veta allt om dig..
Snälla kom tillbaka & säg att du stannar föralltid.