Oh herregud här sitter jag med ömmande sönderslagna knän, mina egna avtryck av framtänderna på insidan överläppen, ett hack i min tå och ett ömt revben. Ja de låter kanske värre än vad det är. Det är faktiskt ganska bra med mig.
I torsdags natt efter en middag på Uba, lite standup och ett besök på Soleil så kom jag på den brilljanta idén att ta ett kvällsdopp från packhuskajen, lite tvekande ifall det verkligen var en bra idé trots allt så slänger mitt olugna badsällskap i mig i älven.
Jag antar att det är därför jag är halvt sönderslagen. En mycket udda kväll, natt och morgon. Fast rolig.
Igår, med sällskap av Antonia var vi på Soleil och Push. Efter de bestämmer sig tanten att åka hem och jag flummade runt lite ensam på Peacock innan jag kom på den underbara idén att åka hem faktiskt var bäst. Skönt att vakna upp i sin egen säng.
