Varning. Personerna finns på riktigt!

DEL 13

torsdag den 15 december 2011, kl 09:24

Min telefon ringer, det är en killkompis. Jag umgås med ett gäng killar som hejar på Djurgården. Deras tjejer har av någon anledning fått för sig att jag ligger med alla i gänget. Grabbarna får inte umgås med mig men gör det ändå.

Jag är som en av grabbarna i gänget och har aldrig haft något sexuellt med någon av dem att göra. Inte ens en puss har utbytts. Vi är vänner som har jättekul tillsammans men tyvärr så är det något som flickvännerna försöker stoppa.

”Tittuuuuut!” vrålar Johan i telefonen. ”Tuuut tuuut!” svarar jag. Johan är en av mina bästa vänner. Vi träffades på Mallorca när jag var gästbartender efter att jag hade varit med i ”Baren”.

”Gumman var är du?” frågar han. ”På Storstad!” svarar jag. ”Kom till Undici!” vrålar han och lägger på. Jag frågar Sandra och Josefine om de vill följa med. Sandra blir jättepigg, ”Å killar!” säger hon och gnuggar sina händer mot varandra.

Josefine verkar mindre sugen, ”Men alltså vad är det för killar? ”Det är en av mina bästa vänner och hans killkompisar.” svarar jag.

Jag kan förklara att det är killar med fina hem och bilar men jag väljer att inte göra det. Så som Josefine uppför sig så förtjänar hon inte mina vänners vänskap och tid. ”De är nog inte din typ.” säger jag.

Josefine tar genast upp sin telefon och ringer. ”Hej Klara, var är du?” hör jag och förstår vem det är hon ringer till.

Klara har varit med i en dokusåpa av lägre klass, blivit tillsammans med en man för att han har en stor lya på Östermalm och förser henne med dyra skor.

Men Klara nöjer sig inte med det. Det är som att hon har en radar under sitt långa bruna hår. En radar som sniffar upp män med pengar.  Män som tar med henne på resor utomlands.

I hennes blogg står det, ”Jag har köpt nya skor, jag är i London, jag sitter i en privatjet o.s.v.” Hon skriver aldrig vem hon är med och hon visar aldrig bilder på den hon är med. Allt för att man ska tro att det är hon själv som betalar för allt.

Hon berättade för mig en gång att hon var 16 år första gången hon åkte ner till Frankrike med en tjejkompis för att umgås med rika män. Enligt henne så gör alla tjejer så. ”Nej Klara, alla tjejer gör inte så!” svarade jag henne då och hon tittade förvånat på mig.

Jag visste inte att Josefine och Klara känner varandra. Det förvånar mig verkligen inte och jag finner det rätt roande.

”Josefine, hur känner du Klara?” frågar jag. ”Vi har inte känt varandra så länge. Vi träffades på en middag på Sturehof. Jag var där med en man som skulle möta upp en vän, en flygkapten från England och han hade med sig Klara.” svarar hon.

”Ska du träffa henne nu eller?” frågar jag. ”Ja, hon sitter på Sturehof med några grabbar från Norge.” ”Du då Sandra vad vill du göra?” frågar jag. ”Jag följer med dig!” svarar hon. Vi dricker upp vinet och går ut på gatan.

Klockan är 22 det är mörkt ute. Berusade människor brölar lite här och där, det är rätt skönt väder ute och vi bestämmer oss för att ta en promenad bort till Stureplan.

Vid Svampen lämnar vi Josefine och går upp till Undici. Vi glider in, lämnar jackorna i garderoben och spanar efter grabbarna. ”Anna, Anna jag förfryser osten Anna!” hör jag och ser mina vänner som sitter vid ett runt bord.

Vi går dit och Sandra hamnar genast bredvid Anders som alltid ska hålla på och flörta med alla tjejer. Johan fyller upp två glas med Bacardi, ingen is, ingen blanddricka utan två glas fulla med ren Bacardi. Han sträcker fram glasen till Sandra och mig, ”Välkomna tjejer!”

Jag börjar skratta. ”Skojar du eller?” frågar Sandra. ”Har du aldrig sett hur Sue Ellen i Dallas dricker sprit?” frågar jag och vi skrattar. ”Gumsorna vad är det? Det är bara att svepa” säger Johan.

Jag tar en klunk och en till men känner att det inte är läge för svep. Jag häller över hälften i ett annat glas och fyller på mitt glas med is. Det kommer fram en kvinna och börjar massera Johans axlar.

Hon är 40 år, har kort brunt hår, en kjol över byxorna och säger plötsligt, ”Kan jag få en öl?” Johan skrattar och ger henne en flaska från ishinken som hon måste ha spanat in då den innehåller flera öl.

Kvinnan tar ölen och går iväg. Någon minut senare kommer hon tillbaka. Hon har ölen i ena handen och masserar Johan med den andra handen. ”Vad fan är detta?” frågar Johan och alla skrattar. "Ge mig 500 spänn!" säger kvinnan... 


NYHET! Flytta din blogg till Nattstad - nu kan du importera din gamla blogg - klicka här!
Ingen kategori
 ·  
« DEL 14 DEL 12 »



Laddar kommentarer
NAMN:

Ditt ip: 23.20.33.176
BLOGGLÄNK:

Stureplans Sanningar
Anna Dabrowski
Efter 16 år på Stureplan är det dags att dela med sig. Kändisfester, lyxprostitution, galna människor, sex, efterfester, limousiner, könssjukdomar, droger, spritluder och en miljon storys. Allt jag skriver är sant!

Följ mig

Bloggarkiv
Kategorier
Statistik