Sitter i en bil på väg till Norrköping. Det är lördag eftermiddag och jag känner mig utvilad. Det är mulet ute men på vissa ställen lyckas solen tränga sig fram genom sprickor i molnen.
Min väninna Annika kör bilen. Hon är glad över att få åka med på en gratis fylla på landet. Jag ska vara gästbartender på en nattklubb.
Vi kommer fram och på hotellet träffar vi några kändisar som också ska jobba på nattklubben. En sångerska ska vara värdinna tillsammans med "Sveriges man". En sångare ska mingla omkring och skåla.
Sångaren är en väldigt speciell person. Han var känd långt innan jag började med syslöjd i skolan. Jag är nästan lite förvånad över att han tar den här sortens jobb. Men det är bra pengar och inget som bara ”Robinson-Robban” och ”Baren-Anna” tackar ja till.
En man som jobbar på nattklubben kommer och möter upp oss i hotellobbyn. Klockan har blivit sju och han hämtar oss för att bjuda på middag. Vi promenerar bort till stället som inte ligger långt ifrån hotellet.
Nattklubben är ganska stor. Tomt på folk. Bara personal som springer omkring och städar och förbereder. Vi blir visade till ett uppdukat bord. Vanligtvis på den här sortens jobb brukar det komma ut en kock och bjuda på en köttbit med pommes.
Men idag bjuds vi på finare middag. Först kommer det silltallrikar med nubbar till. Sångaren börjar sjunga på en snapsvisa, ” När kukarna står som hammarskaft, och fittorna rinner som hallonsaft, ja då är det vår! SKÅL!” Vi andra börjar skratta. Den snapsvisan hade jag inte hört sedan jag var 12.
”En gång till! En gång till! En gång till!”, vrålar vi runt bordet. Sångaren ler, höjer glaset och sjunger visan igen. Vi skrattar så att vi viker oss. När de här orden kommer ut från den välvårdade och stiliga sångarens mun så är det som att höra Madicken sjunga visan. Så fel men så roligt.
Några sillbitar och snapsar senare har vi redan börjat bli lite runda om fötterna. "Sveriges man" har med sin en kompis som är helt galen. Han ställer sig upp på stolen och vrålar, ”Nu kör vi! Och när vi kör, då kör vi tills vi dör!”. Vi skrattar och vi skrattar ännu mer när vi inser att han vrålar detta helt seriöst.
Varmrätten kommer in. Mera somrig mat i form av fisk med tillbehör. Vi beställer in två flaskor vitt vin. Klockan är knappt halv nio och vi är redan i högform.
Vi äter, skålar, berättar dumma historier och vid 22.00 slår portarna till klubben upp.
Vi har ett VIP-bord som väntar på oss på en upphöjd ”hylla” vid dansgolvet. Jag går och ställer mig i baren där jag ska hänga ett tag. Kvällen flyter på bra och vid 02.00 stänger klubben.
”Klockan är ju bara två!” ropar jag. Ingen av oss vill gå hem men det finns inte så mycket mer att göra än att packa ihop och gå tillbaka till hotellet. Sångaren har redan lämnat klubben visar det sig då vi inte hittar honom.
"Sveriges man" föreslår efterfest då han har en del öl i bilen. ”Vi går hem till mig!” säger jag och tänker inte på att det kan vara en dum idé i fall att jag blir trött.
Några minuter senare kommer vi fram till hotellet där entrédörren är låst. Det tar flera minuter innan det kommer en sur tjej och öppnar åt oss. Vi hinner knappt gå in genom entrédörren innan hon säger, ”Inget jävla liv nu, hotellet är fullt av folk som vill sova!” Hon är sur och otrevlig och min väninna svarar, ”Och vem är du? Den elaka styvmodern Gunlög?”
”Gunlög var inte så sur nu!” säger "Sveriges man" och alla skrattar. När vi kommer upp till mitt rum så möts vi av en märklig överraskning. I en av sängarna sitter sångaren i kalsonger, röker och kollar på porrfilm.
”Vad gör du? Hur fan kom du in här?” frågar jag. ”Jag vill kolla lite på porrfilm men vill inte göra det i mitt rum då jag inte vill att receptionen ska se vad jag kollat på.” svarar sångaren.
”Men hur kom du in?” frågar jag. ”Det var bara att gå ner till receptionen och säga att vi är tillsammans och jag ville överraska dig.” svarar han.
”VA!” vrålar jag. ”Bra hotell!” fortsätter jag. ”Ja nu skiter vi i det. Vem vill ha en cigarill?” frågar sångaren. Jag stänger av porrfilmen och sätter på MTV istället. Ingen fest utan musik.
Efter en liten stund går sångaren går in i badrummet. ”Hallå hör ni mig? Nu kan ni komma!” ropar han efter någon minut. Vi går fram till dörren och får se sångaren stå och duscha i ett par svarta string. Våra ögon blir stora och vi börjar skratta.
”Vad är det? Kom in och duscha nu!” säger sångaren. Men han får inget napp. När vi går tillbaka och sätter oss i rummet igen blir sångaren sur. Han kliver ur duschen, plockar upp sina kläder och lämnar rummet. För att visa att han är väldigt sur så smäller han igen dörren.
Vi skrattar och undrar om det vi just skådat var på riktigt. Någon minut senare knackar det på dörren. Min väninna öppnar. Där står sångaren i string och säger, ”Ursäkta att jag stör men jag glömde mina boots här inne.”
Vi skrattar ännu mera, det är helt sjukt. Någon timma senare är festen slut och alla går till sitt för att sova.
Jag vaknar av att min väninna skrattar och säger, ”Alltså allvarligt Anna, jag har hamnat i en skrattpsykos. Jag kan inte sluta skratta. Han knackade på här och skulle hämta sina boots.” Jag börjar också skratta.
Vi går ner till frukosten där de övriga i gänget redan är. Sångaren springer runt buffén och ropar, ”Anna Dabrowski anti sexorgie! Anna Dabrowski anti sexorgie! Anna Dabrowski anti sexorgie!” Jag skrattar så jag viker mig liksom de övriga i gänget.
Stackars övriga hotellgäster som tänkt njuta av en stilla frukost kollar på oss som om vi vore psykfall. Det får oss att skratta ännu mera.
Vid 12 är det dags att checka ut och jag får en räkning på 87 kr för betalfilm. ”Det tänker inte jag betala.” säger jag till receptionisten som svarar, ”Någon måste betala detta!” Det kan väl den göra som släppte in honom i mitt rum igår.” svarar jag och pekar på sångaren.
”Jag har inte varit någonstans!” säger sångaren. Det blir lite ordkrig med receptionisten som till slut inser att det bara är att ge upp. Vi sätter oss i bilarna och lämnar Norrköping med ett stort leende på läpparna.