Ilska, irritation, stress, panik och ångest.
Skolan stressar ihjäl mig.
Irritationen på hur folk beter sig tar koll på mig.
Paniken och ångesten för alla jävla tankar jag har om allt får mig inte att må bättre och den jävlar besvikelsen som uppkomit i denna världelösa värld.
Jag känner mig så instängd och utråkad av allt..
Så grymt less på allt, lust att bara supa bort alla bekymer, men de funkar ju knappast.
Världen är en bra opålitlig plats.
Den man litar på mest sviker när man minst annar de.
Men de har också hänt bra saker senaste tiden, som ex födelsedagen i måndags,
18 år och firades så klart med att dra ut!