Jag vet att jag tjatar om dessa men nu var det faktiskt ett tag sen jag tog upp ämnet.
Jag är väldigt fast besluten om att jag tycker tatueringar är vackra, på alla, mer eller mindre.
För mig är det ett sätt att uttrycka sig. Det är en väldigt fin konstform.
Jag vet själv vad det är för tatuering jag vill ha till att börja med.
Texten "Keep on fighting" i nacken.
Inget mer med det liksom.
Men då kommer vi till frågan alla som är mer eller mindre tveksamma/emot tatueringar frågar:
"Vad kommer du tycka om dina tatueringar när du blir gammal?"
MITT svar på den frågan är helt enkelt så att om jag en gång känt för tatueringen och tyckt att den symboliserar något med mig som jag vill visa världen, kan jag inte tänka mig att jag skulle ångra den när jag blir äldre. Helt ärligt nu, hur coolt är det inte med heltatuerade gamlingar? Jag tycker det är fantastiskt!!!
Fast det känns som att det här med tatueringar har urartat kanska rejält. I och med att det blivit mer accepterat och att det är lite "trendigt"att tatuera sig. Så antar att min generation kommer vara tatuerade gamlingar. Vem vet? Då kanske det är en döds-synd att vara tatuerad. Det är jag tveksam till dock. Utvecklingen kommer förhoppningsvis bara gå framåt :)
I vilket fall är det så att om man kan stå för det man tatuerat i alla lägen, i alla skeden i livet så ska man inte känna sig hämmad eller rädd att tatuera sig. Det är så jag resonerar i vilket fall.
