Bördan av ensamhet

onsdag den 2 januari 2013, kl 02:13

Jag har haft det väldigt trevligt under mellandagarna och över Nyår tillsammans med grabbarna. Några i gänget är numera bosatta i Umeå där de studerar, så det har varit kul att de har varit hemma så vi umgåtts hela gänget och till och med spelat "Nyårscupen" i fotboll tillsammans med vårt traditionella "reunion-lag" HH64-p89.
Nyårsafton började vi 12.30 då vi var hos en kompis och kollade på Sverige - Finland i JVM följt av matlagning där ugnsstekt oxfilé med potatisgratäng och rödvinssås stod på menyn. Ett oerhört trevligt minne då vi alla satt och åt tillsammans. Utom vår käre vän Domeij som haft riktig oflyt och missat ALLT av detta pga magsjuka och feber/förkylning. Lider med honom!
Hur som helst så har dessa stunder blandat med tråkig information jag fått höra av en annan kär vän fått mig att tänka rätt mycket senaste tiden. I synnerhet idag/igår.

Världen kan verkligen vara den värsta och kallaste platsen man kan föreställa sig - om man är ensam.
Jag har alltid haft turen att vara bortskämd med vänner, familj och även bekanta, som betyder så mycket mer för mig än de någonsin kan veta. Det är så lätt att ta för givet, men jag har börjat ställa mig själv frågan: "Vad skulle jag vara utan dem? Hur skulle mitt liv vara om jag inte hade dessa att prata och umgås med?".
Det är en skrämmande tanke. En dunkel och tom vardag utan någon mening överhuvudtaget egentligen.
Människan är inte skapt för ensamhet. Vissa anpassar sig bättre än andra och en del hävdar att de föredrar att vara ensamma. Något jag tvivlar på att de verkligen menar. 

Jag har verkligen fått ökad förståelse och sympati för alla som känner sig ensamma. Vare sig de verkligen är det eller bara känner så. Det är känslan som är den värsta. 
Jag är dock övertygad om att ingen ska behöva känna så. Vissa har lättare att skaffa vänner än andra, men ingen ska behöva vara själv i denna värld oavsett bakgrund, klädsmak, fysiska attribut, genetiska förutsättningar eller ens personlighet. På det sistnämnda bör man dock kunna anpassa sig lite.
Så mycket av detta - om inte allt - börjar tidigt på skoltiden. Ett mobbat och utstött barn kan känna sig så resten av sitt liv och det är knappast lätt att gå in i tonåren eller vuxenlivet med en så pass stukad självkänsla. 

Man behöver inte tycka om alla, men om alla bara kunde behandla varandra med ömsesidig kärlek och respekt, så skulle världen vara en plats där alla kunde leva tillsammans i harmoni.
Istället ser vi folk dagligen som känner att de inte orkar leva i denna misär de känner och väljer således att ta sitt eget liv i hopp om ett slut på deras lidande. Lidandet av att känna sig ensam och värdelös. Detta är något jag tidigare tyckt varit själviskt att göra, men måste nu säga att jag har stor förståelse då jag sätter mig in i deras situation.
Utan kärlek och utan vänner. Men vilka problem man än har, så hjälper det så otroligt mycket att ha familj och vänner att vända sig till, vare sig det är för att man vill glömma problemen och komma på andra tankar, eller för att prata om det och få tröst.

Det ska inte behöva vara så här!
Finns där för era nära. Var snälla och trevliga även mot de ni inte känner. Le lite vänligt mot folk på gatan. Stoppa all form av mobbning.


[Lägger in ett par helt irrelevanta men för bloggen nya bilder också. Foto: Sidney Christensen]















NYHET! Flytta din blogg till Nattstad - nu kan du importera din gamla blogg - klicka här!
Ingen kategori
 ·  

Finalen 7/12 och framtidsplanerna

måndag den 17 december 2012, kl 00:58

Nu har jag lyst endast med min frånvaro på bloggen alltför länge och jag ber om ursäkt för det. Särskilt nu i dessa spännande tider som varit!
Jag gick alltså faktiskt vidare till finalen av Sveriges Man 2012, som ägde rum på Viking Line - Amorella den 7e December.
Nu förväntas jag kanske skriva ett långt inlägg om finalen osv, så lika bra att få det ur världen!

För det första var det riktigt roligt att träffa dessa härliga grabbar igen. Vi kom så bra överens på semifinalen och naturligtvis saknade man de andra då det bara var tio st med nu. Men vi pratar om en reunion i Stockholm snart vilket vore väldigt roligt. Vore synd att tappa kontakten.
En hel dag med repetition och genomgångar innan det till slut var dags för makeup och styling varvat med 5 minuters individuella juryintervjuer. Det är till stor del där besluten görs av juryn. Där de verkligen grillar en. Det är ganska skrämmande att komma in i ett rum där det sitter nio stycken och bedömer allt man säger, hur man säger det och hur man ser ut, medan de antecknar utan att man har en aning om vad de skriver. Jag fick lov att avbryta min makeup ca 5-10 minuter innan det var min tur att kallas in, då jag plötsligt blev väldigt nervös och var tvungen att halvt springa ned till min hytt för att spy faktiskt. Sedan försökte jag ta några djupa andetag och tänkte att jag INTE får sabba det här pga att jag är nervös och inte kan prata med juryn. Jag hade kommit så långt och tänkte absolut inte komma hem och berätta att jag mådde illa av nervositet och misslyckades. Det fanns bara inte i min värld.

Gick tillbaka till makeupen och fick den färdig. Nu var det nästan min tur. Jag gick till toaletten igen och samlade mig igen.
Är riktigt stolt över mig själv att jag i det läget kunde ta mig samman och gå in och faktiskt göra riktigt bra ifrån mig och vara glad och skämtsam under dessa omständigheter. Fick höra att jag var väldigt charmig t o m!
Efter det kändes det jättebra. Det värsta var över. Nu var det bara showen kvar där man förstås också blir bedömd och där det hela faktiskt avgörs. Men den skulle bara bli rolig!

Stämningen var helt galen på denna slutsålda kryssning. Alla skrek och folk sträckte ut och försökte ta på oss när vi gick. Man visste inte riktigt vad man skulle vänta sig innan man gick ut så första rundan där ute var verkligen speciell!
Sedan var det då dags för kröning. Där börjades det med titeln Mr Internet. Den som vunnit den titeln har alltså fått allra flest röster via internet under omröstningen för att utse finalisterna.
Efter lite spänning och väntan där berättade konferenciern Anna Book att det faktiskt blev nr 7 - Robin Mähler!
Helt sjukt, men det kändes förstås otroligt roligt och bra. En extra fjäder i hatten.
Efter det skulle de fyra slutfinalisterna utses, som senare skulle krönas i tur och ordning. Jag togs ut även bland dessa fyra, vilket innebär att de andra sex blev delad femma. 
Just där, var jag världens lyckligaste. Hade just blivit Mr. Internet och hade full chans och hopp om att vinna allt. Stod bara och blundade och tog in allt. 
Det slutade dock där och jag blev just fyra. Besvikelsen var enorm och jag hade svårt att dölja det då och efter showen. Jag var inte alls på festhumör efteråt. Jag ville verkligen det här och hade jobbat hårt.

Jag har med tiden fått lite perspektiv på det hela och det var ju väldigt tuff konkurrens där i toppen och jag är övertygad om att det var idel svåra beslut för juryn. Men ser man tillbaka till hur många hundra sökande det var från början och hur förvånad jag blev att jag blev kallad till casting OCH gick vidare till semifinalen, så får jag ändå känna mig rätt nöjd och glad.

Jag fick höra att en del i juryn hade mig som favorit tydligen vilket var en stor tröst, samt att jag fick flera lovord från andra på plats.
Jag har gjort allt vad jag kunnat och kan stolt se tillbaka på det utan någon ånger.

Vad är planen nu då? Jo, nu jobbar jag och Kristoffer Hultling (som kom tvåa i tävlingen ifjol) på en stor resa till våren för att promota oss själva. Målet är att hitta en eller två till som vill med och satsa, men annars åker vi bara han och jag.
Planen är några stora modestäder i Europa för att därefter åka och ta Asien med storm! Vi hoppas få napp med något bra kontrakt någonstans. Så nu gäller det att träna och spara pengar till detta och kanske hitta några modellgig här i Sverige under tiden. 

Fick idag höra att jag helst skulle behöva gå ned 4-6 kg dock. Jag som jobbat stenhårt för att gå upp i vikt, och har gått upp 6 kg på två månader. Jag har inget kroppsfett att ta från heller så det blir ju tyvärr muskelmassa som åker. Så nu måste jag se över mina träningsprogram  samt min kost, för att kunna träna och få definierade och lagomt stora muskler - men ändå gå NED i vikt! För att få de stora kunderna inom fashion, så måste jag väga 72-74 kg ungefär. Då har jag tydligen potential till att göra riktigt bra ifrån mig även internationellt, sa en insatt källa som är chef på en agentur av stort intresse.
Jag älskar att ha mål!

Den allra största anledningen till att jag vill det här, är inte att jag tycker det är så väldigt roligt, utan något mycket djupare och viktigare. Jag drömmer om att bli en person av inflytelse för att kunna inspirera och påverka. Tänk så många saker man kan påverka då! Man kan aktivt motarbeta mobbning, rasism och droger samt påverka folk inom vissa politiska aspekter. Man kan även inspirera folk, särskilt från småstäder långt från Stockholm, att våga satsa på sina drömmar. Hur omöjliga de än verkar och känns ibland, så är allt möjligt om man tror på sig själv och är villig att jobba hårt för det. För inget kommer gratis!
Man kan göra så mycket gott om man blir inflytelserik. Lång väg kvar dit dock, men jag har min dröm och jag har min vilja och motivation. Man ska inte låta någon säga att man inte kan. Det var en person som sa till mig i början av min modellsatsning att "man måste ha självinsikt". Jag blev förbannad och jag använde det som tändvätska för att bli än mer motiverad.

 

Tackar Lukas Vesterlund (även för detta lilla bildkollage), Engin Yilmaz, min bror Johan Mähler samt Jonas Zakrisson som följde med och var ett grymt stöd! Det grymma stödet man ser i höger bildkant på YouTube-klippet längst ned!


Här nedan är det bästa ur finalen. Nästan i sin helhet faktiskt! 

 



Ingen kategori
 ·  


Slänger in några nya bilder bara

fredag den 2 november 2012, kl 03:45

En av de två fantastiska fotografer jag har lyckan att få samarbeta med och utvecklas tillsammans med, heter Nathalie Näslund. (Den andra heter Anna Mähler (http://annamahler.se)).
Hade nyligen en plåtning med Nathalie på Österåsens Hälsohem, bl a i badet. Här är lite bilder därifrån:

















Glöm inte, kära vänner, att man har ända till den 6e November på sig att rösta mig till finalen av Sveriges Man 2012, vilket jag skulle uppskatta bortom ord och jag vill verkligen gå vidare! Så hjälp mig genom att först och främst köpa Hänt Extra och rösta därigenom för endast 15:- (så har ni även chans att vinna en plats på finalkryssningen).
För er som verkligen inte orkar/vill det men ändå vill hjälpa mig på något sätt så kan ni skicka ett blankt e-mail till 09@sverigesman.se, från upp till 5 epost-adresser per ip-adress. Så enkelt är det!

Mycket kärlek,
Robin Mähler


Ingen kategori
 ·  
 ·  

Min presentationsfilm m m

fredag den 26 oktober 2012, kl 03:30

Alla vi semifinalister har fått spela in varsin individuella presentationsvideo, så man får känna oss deltagare lite mer nu när det är dags att rösta! 
Rösta gör du för övrigt bäst genom att köpa Hänt Extra för ynka 15:-. Det uppskattar jag allra mest! Men blir väldigt väldigt glad även om du gör något så simpelt som att skicka ett blankt e-mail till 09@sverigesman.se, gärna från flera epostadresser om möjligt. Då röstar man på mig, och det går att göra både med Hänt Extra och e-mail fram till den 6e November.

Jag har ju som plan att flytta till Stockholm för att satsa på modellandet. Att hitta jobb är inget som helst problem för mig, inom restaurangbranschen. Det är boende som är problemet. Jag har dock kollat en del på lägenheter och främst rum, utanför Stockholm, huvudsakligen i Nacka, och jag ser att det finns ganska mycket faktiskt, så jag är optimistisk. 
Fotbollsvärlden lockar här hemma dock då det visats starkt intresse från en intressant klubb. Så vad som än händer kan det bli en rolig tid framöver. 
Jag har dock bestämt mig för följande: Går jag vidare till finalen i tävlingen nu, så flyttar jag definitivt ner. Det får vi veta senast den 12e November.
Går jag inte vidare så är det mycket möjligt att jag flyttar ändå - men det får jag ta ställning till då.

Hoppas ni gillar min lilla film! (Tack till min bror Johan för övrigt som har filmat och redigerat)
Stort tack till alla ni som röstar. Älskar er



Ingen kategori
 ·  
 ·  

Att våga sticka ut hakan

onsdag den 24 oktober 2012, kl 01:47

Då var det dags för det man kan kalla för något så motsägelsefullt som en fristående uppföljare till mitt föregående inlägg.
Här fördjupar jag mer i responsen jag upplevt från folk sedan jag började ställa mig framför kameran.
Det ska först sägas att jag framför allt fått ett massivt stöd som ökat mer och mer allt eftersom jag fotat och börjat satsa mer och mer. Utan alla dessa vänliga kommentarer och stöttande ord från både människor man känner likväl som människor jag inte visste existerade, så hade jag gett upp för längesedan och helt klart tagit åt mig mer då man fått höra något negativt.
Det har dock inte varit många alls som sagt något negativt - till mig. Det är bara en vad jag kommer på. En som menade på att han också skulle vilja bli modell, men att man måste ha självinsikt. Detta kommenterades på en då helt nytagen och nyuppladdad bild från en fotografering. Det var självklart inte roligt men det är något som har sporrat och motiverat mig, att jag ska visa honom.

Den positiva responsen har dock varit överväldigande och jag blir lika glad och förvånad varje gång jag får någon vänlig kommentar. Det betyder mycket och det är som sagt det som fått mig att fortsätta.
MEN, nu är det ju långt ifrån bara positivt. Jag bor ändå i en liten stad som heter Sollefteå. Det här kanske är typiskt Sollefteå, men jag antar att det är ett generellt småstadsfenomen; att man under inga omständigheter får avvika från strömmen. Man får inte sticka ut och "ta plats" på något vis. Inte synas, inte höras. Det är jättekul när man känner att det går bra och att man är på väg att lyckas med något man drömmer om och verkligen brinner för, vad det än må vara. Jag tycker även att det är jätteroligt när andra får uppleva det. Det måste man unna folk. Kanske extra mycket då det är någon från samma lilla håla som du själv är från.
Jag ser upp till alla (särsilt från Sollefteå) som har lyckats åstadkomma saker och verkligen gör något av sitt liv och satsar på sina drömmar. Det är väldigt inspirerande och motiverande att se att det faktiskt går. Kan han/hon kanske jag också kan?

Det här jag håller på med är ju en ganska speciell sak, som kräver självförtroende, och där har vi en sak man verkligen inte får ha. Man ska gå och näst intill ursäkta sin existens för att undvika att folk har något emot en.
Jag försöker, och tror att jag har lyckats, bli bättre på att inte ta åt mig och inte bry mig när jag får höra något negativt som sagts om en. Men det är svårt, för jag försöker verkligen att alltid vara snäll och trevlig och behandla alla människor med kärlek och respekt.
Det är normalt att, vare sig man vill eller inte, bedöma någon utifrån ens förutfattade meningar, redan så fort man ser en person. Det viktiga här är hur man agerar därefter. Är man villig att prata med och lära känna personen, för att därefter kanske kunna ändra sig och upptäcka att man hade helt fel. Att personen inte alls var som man trodde! Det har jag stor respekt för.
Något jag varit med om väldigt många gånger däremot som jag verkligen inte har respekt för, det är att
jag blivit bedömd på min personlighet - av folk som inte alls lärt känna mig eller ibland ens pratat med mig!

Det som händer är att dessa personer inte ens vill prata med mig eller lära känna mig, för att de fått för sig att jag är på ett visst sätt. Det jag fått hört några gånger är att jag "tror att jag är bättre än andra", är "en brat", är "dryg" och ja, allmänt stor på mig. Det är oerhört ledsamt för mig eftersom det är precis så jag verkligen INTE är och verkligen INTE vill bli uppfattad. En av de viktigaste egenskaperna jag blivit uppfostrad med är ödmjukhet, samt att alla är precis lika mycket värda. 
Varför skulle jag vara bättre än någon annan bara för att jag kanske är bättre än den personen på att posera eller dylikt, medan den personen kanske är mycket bättre än mig på att... svetsa t ex! Då kan ju den personen lika gärna gå runt och anse sig själv vara bättre än andra för att han/hon är duktig på att svetsa. Vilken värld vi skulle leva i om det fungerade så. Nej, 
jag skulle absolut aldrig kunna påstå eller ens antyda att jag är bättre eller på minsta sätt mer värd än någon annan, och jag blir näst intill illamående då folk tror det om mig.

Det scenariot jag sa att jag har stor respekt för, har lyckligtvis hänt flera gånger också; att någon börjar prata med mig och innan de ens lärt känna mig riktigt blir de förvånade att jag faktiskt inte var ett svin som de hade trott, utan att jag faktiskt var trevlig och snäll! Naturligtvis inte roligt att de trodde så om mig först, men jag respekterar det så länge man är villig att bilda sig en rimlig uppfattning. Tycker man sedan fortfarande att jag är en dryg brat så respekterar jag även det. Då har man åtminstone gett mig en ärlig chans. 

Jag har lärt mig att man tyvärr aldrig kommer ifrån det här dock, så jag måste arbeta mycket med mig själv och lite mental träning, för att stänga negativa kommentarer som inte alls kan klassas som konstruktiv kritik (massiv skillnad och där ska man ta åt sig). Det gäller att vara stark i sig själv och veta vem man är och var man kommer från. Och aldrig glömma det.

Tack så oerhört mycket alla som stöttar, inte bara mig, utan alla som har drömmar och vågar jaga dessa.


Ingen kategori
 ·  

Vägen dit jag är idag

tisdag den 23 oktober 2012, kl 08:17

Min resa hit har varit ganska lång. Jag minns när jag började stå framför kameran lite lätt, hösten 2009.
Jag hade under ett par års tid blivit uppmanad av några kompisar och bekanta att jag borde satsa på att bli modell.
Har alltid haft en sund dos av självförtroende, varit utåtriktad och gillat att vara med på bild - men då jag alltid även haft en lika sund dos av självinsikt, skrockade jag bara och menade att de var ute och cyklade. Att det inte fanns någon möjlighet!

Men så gick jag med på att bli fotad en gång och tyckte det var kul och märkte att bilderna blev rätt bra (idag hade jag inte varit nöjd dock). Men trodde ju fortfarande aldrig på någon modellmöjlighet. Men till slut var det en då nära vän, som jag vill tacka väldigt mycket idag, hur det än går i tävlingen, som heter Helena Persson - som ihärdigt, näst intill tjatade, på mig i frågan och slutligen gjorde vi en vadslagning. Jag kan tyvärr inte avslöja vad respektive skulle vinna, men det gick ut på att jag skulle ta lite bilder och skicka runt och inom ett år skulle jag fått något jobb eller hittat någon agentur. Hon bettade alltså på mig och jag emot mig själv. Man kan absolut inte kalla det någon kometkarriär, men jag fick ett par små gig samt hittade en agentur jag var till, i England. Jag förlorade alltså - men vann ändå. Inget särskilt hände dock, men det hela satt fart och jag började vid våren/sommaren 2010 fota mer och mer.

Jag utvecklades avsevärt och blev bättre och bättre framför kameran. Bättre på att ta direktiv från fotografen, bättre på att röra mig och ta egna initiativ. Detta resulterade förstås i att även bilderna blev bättre och bättre.
Mycket har kommit från detta, både på gott och ont. Jag började få till en porfolio som jag än idag inte blivit nöjd med, utan fortsätter att uppdatera så bilderna är fräscha. Så fort jag får till någon ny bild jag är riktigt nöjd med, blir jag missnöjd med någon tidigare favorit. Men jag tror det är bra. Jag har blivit väldigt självkritisk och kräsen, så jag är sällan helt nöjd, vilket leder till att jag kontinuerligt kan höja nivån på mina foton. 

Jag blev kallad till en casting och provfotografering, sommaren 2011, för Spahl Studios i Stockholm, som är en agentur/akademi och tillhör Scandinavian Group. Den gick över förväntan och jag hamnade där. Dock utan några följdaktliga resultat, förutom en kallelse till en provfotografering för en ganska stor grej, som dessvärre inte gick något vidare.

Jag har inte sökt så mycket, då jag inte velat bränna ut mig genom att skicka in en portfolio jag inte är nöjd med.
Så sedan dess har jag legat ganska lågt. Fortfarande fotat relativt mycket dock, och hela tiden haft satsningen i huvudet. 
I somras sökte jag då till Sveriges Man 2012, och som de flesta här nu har koll på så blev jag kallad till casting och provfotografering, som gick bra. Blev då uttagen till att vara 1 av de 20 semifinalisterna (två bortföll dock så det blev 18) som fick vara med på Viking Line-kryssningen i slutet av September. Roligaste jag varit med om! (Läs mer i ett tidigare inlägg).

Det som händer nu, i skrivande stund, är att svenska folket, fr o m idag, får rösta på vilka 10 som går vidare till finalen den 7e December. Jag har jobbat riktigt hårt för att förbereda mig inför en eventuell final, och jag kommer förstås fortsätta så.
Motivationen och viljan är riktigt stor och min inställning är att det bara finns en sak i mitt huvud, och det är final.
Det handlar inte om kaxighet eller övertro på sig själv, utan snarare att jag tror att man kan göra det mesta i livet om man visualiserar sitt mål, ber, och verkligen vill något och då kämpar för det. Med rätt inställning kommer man långt.
Jag sätter hela tiden upp delmål och just nu är det alltså finalen som gäller. Men mitt slutgiltiga mål med det här, är att få ett bra modellkontrakt och kunna verkligen jobba med detta. Det är drömmen, och jag närmar mig den.

Det här inlägget kan man säga är del 1. Jag kommer ikväll skriva del 2. Delarna kommer väl egentligen vara fristående, men ändå hänga ihop, på något vis! Del 2 kommer heta "Att våga sticka ut hakan" och handla dels om stödet jag fått - men framför allt om småstadsfenomenet som finns hos en del; att ingen får synas och "ta plats". Helst inte ens lyckas! Framgång kommer med ett pris.
Läs mer om mina tankar och upplevelser kring det, ikväll!

[Förresten, glöm inte att man alltså nu kan RÖSTA genom att köpa HÄNT EXTRA! #9 har jag och 15:- kostar tidningen!]

Här kommer några av de splitternya bilderna från min senaste fotografering med grymma Nathalie Näslund:












 


Ingen kategori
 ·  
 ·  

Vad är en dröm utan viljan och modet att följa den?

fredag den 12 oktober 2012, kl 08:00

Att mina uppdateringar skulle ske väldigt sporadiskt var åtminstone för mig, föga oväntat, men jag ska försöka bättra mig! Kommer nästan dagligen på saker som jag tänker att jag kan skriva om, men det är som att min hjärna är full nu helt enkelt. För att min idé ska få plats måste något annat bort. Så om jag sedan kanske ser på ett TV-program om blåvalar där jag får lära mig något intressant så som att en vuxen blåvals tunga väger ca 3 ton - ja men då ryker ju den där idén direkt också har jag något häftigt att naturligt smyga in i konversationen med nästa person jag träffar!
Och så står jag där, utan något att skriva om, så jag måste improvisera och vem vet vad jag kan börja skriva om då. Blåvalar och grejer kanske? Tänk er det!

Faktum är dock att det har hänt mer i mitt liv senaste veckan än det gjort på flera år känns det som.
För att citera min far så "snurrar jorden så fort att man inte hinner med just nu". 
Jag har inte mycket tid till övers då en typisk dag för mig ser ut så här nu: 
Jag tvingar mig själv upp ur sängen, går på gymmet och tränar, hem och duschar och äter, går på jobbet, kommer hem sent och tränar ett pass till hemma, sover för att sedan göra samma rutin igen.

Två pass om dagen, fem dagar i veckan är träningsdosen jag sysslar med fram tills finalen (Sveriges Man 2012), som jag hoppas gå vidare till. Utöver detta tar jag kreatin (ett pulver som hjälper musklerna att återhämta sig samt fyller med vätska så man bygger lättare och snabbare. låter som doping men är helt lagligt och är något som finns naturligt i kroppen) samt äter mängder av framför allt protein.
Jag känner mig otroligt pigg och glad nu dock. Jag har förbättrat min dygnsrytm avsevärt (säger han i sitt blogginlägg skrivet 03:20), dricker mängder av vatten, och äter väldigt bra. Jag känner verkligen hur både min kropp och hjärna fungerar så mycket bättre och hela jag känns som en välsmord maskin. Fantastiskt vilken skillnad det kan göra, även fast jag inte alls levde osunt och inte tränade innan.


 

Jag har fått ett grymt träningsprogram individuellt anpassat för mig och vad jag är i störst behov av att bygga upp, av Gold's Gym Sollefteåmitt självklara val av gym! Jag får även fri gymtid, så jag är väldigt glad över detta då det förstås kommer vara till en obeskrivligt stor hjälp för mig då det kommer till att träna upp kroppen på denna korta tid. 


Många frågar mig nu hur det går i tävlingen, så jag skriver lite kort om hur läget är och vad som händer;
Semifinalen var ju för ett par-tre veckor sedan på Viking Line, vilket jag redan skrivit om. Det som sker nu är att det kommer vara en omröstning som avgör vilka 10 som går vidare till finalen den 7e December - även den på Viking Line - Amorella
Ni hittar mig som #9. Man kommer kunna rösta via internet ( www.sverigesman.se ) samt tidningen Hänt Extra (15:- kostar den. Klart värt!). Här ser jag gärna att ni röstar via bägge alternativen, men jag prioriterar Hänt Extra-röstningen eftersom det bara är EN som går vidare från internetomröstningen medan NIO går vidare från Hänt Extra
Upplagorna av Hänt Extra man kan rösta genom kommer ut den 23e samt 30e Oktober. Internetomröstningen kommer börja så fort alla vi deltagare laddat upp våra individuella presentationsfilmklipp vilket vi har till 22a Oktober på oss att göra. 
Jag kan inte ens förklara hur mycket varenda liten röst skulle betyda för mig, vare sig jag går vidare eller inte. Skulle verkligen uppskatta det och därför kommer jag göra ett evenemang på min facebook där man kan gå med om man röstar, så jag får se vilka som varit så gulliga!

Jag är på vippen att flytta ned till Stockholm, för att satsa på modellkarriären. Jag var dit i Tisdags på en jobbintervju som servitör och bartender på det japanska spa-hotellet Yasuragi, på Hasseludden.
Det var sagolikt vackert både invändigt och utvändigt där och jag hade verkligen trivts där.
Det gick jättebra och han som har hand om det där var nyfiken på varför jag var intresserad då han kände att jag var näst intill överkvalificerad och att detta vore att ta ett par steg bakåt för mig vilket var kul.
Så jobb är jag inte det minsta orolig även om jag väljer att inte ta det där då det är ganska avsides.
Det är boende som är problemet. Så är det någon här som känner till någon lägenhet i rimlig prisklass eller ett rum i hus/lägenhet, gärna strax utanför Stockholm - hör av er!

Medan jag håller på med detta sökande och projekt, att flytta ned dit, så blir jag av min chef erbjuden att arrendera restaurangen jag jobbar på nu. På fullaste allvar! Blev väldigt förvånad, men det är något jag funderat på och diskuterat seriöst med en kollega, som jag efter detta även suttit ned och pratat igenom tillfället med. Ett enormt beslut att ta och väldigt mycket att gå igenom. Men vi båda kände att vi är intresserade - men inte just nu. Jag är inte beredd att kasta bort min dröm om en modellkarriär förrän jag gett det ett ärligt försök.

Som om inte det vore nog fick jag igår ett samtal av en ledare i en närliggande fotbollsklubb som vill att jag ska börja spela där. Detta lag har just vunnit sin serie och avancerat en nivå och har ett väldigt intressant lag och jagar nu 4-5 spelare till (däribland jag). Det är väldigt smickrande och helt klart något att ha i åtanke också, ifall jag blir kvar här. När även själva tränaren ringde idag och var på mig ännu mer och börjar prata om att ses och prata om ekonomi, så blir det intressant på riktigt.
Dock ett svårt beslut. Det är bara för mycket nu på så kort tid, helt otroligt! Angenäma problem dock, allting. Jag får vända mig till Gud där jag litar fullt på att svaren jag blir ledd till är de rätta för mig.

Jag vet att jag skriver på tok för långa inlägg då jag väl skriver något. Jag tror att det har att göra med att jag dels pratar mycket och fort till vardags och även skriver väldigt fort på datorn, så det känns aldrig som att jag skrivit mycket! 

Skulle kunna skriva mycket mer, men för er skull avslutar jag det här inlägget nu. Om det är något (förutom röstningsinformationen) ni ska ta med er från detta i övrigt ointressanta inlägg, så är ju det naturliga förstås att ta med sig att en blåvals tunga alltså väger 3 ton. Helt crazy!

Much love,
Robin





Långt ifrån nöjd, men nästan två månader kvar till finalen, så det är bara att kämpa på!

Nyvaken kille på Sollefteås bästa gym!



 


Ingen kategori
 ·  

Semifinalen av Sveriges Man 2012 - Så här var det!

måndag den 1 oktober 2012, kl 00:42

Då har semifinalen av Sveriges Man 2012 äntligen gått av stapeln, och jag sitter nu hemma, två dagar senare, tillbaka i verkligheten.

Det var det i särklass roligaste dygnet i mitt liv. Alla grabbarna var hur härliga och schyssta som helst och sammanhållningen var på topp. Vi peppade varandra och trots att vi förstås alla är konkurrenter till varandra, så kändes det inte som att någon tänkte så, utan snarare som att vi var där för att ha kul och bjuda på en bra show för publiken, vilket jag helt klart tycker vi gjorde!

Det fullspäckade schemat inleddes med flera timmar av genomgång och repetitioner av koreografin till alla de 6 sceningångar vi skulle göra i olika outfits, på olika vis. Det var väldigt mycket att ta in men vi repeterade så många gånger så det kändes tryggt för alla. Som att det verkligen satt.

Vi fick genomgående äta och dricka gott (vi var förstås alla lite varsamma inför showen med vad, och framför allt hur mycket, vi stoppade i oss, så vi inte skulle riskera att se uppsvällda ut osv. Ett glas rött fick det dock bli inför, för min del, för att stilla nerverna lite! Bakom kulisserna innan showen var det fullt upp med armhävningar och allt man kunde göra med vad man hittade på ytan som fanns till godo - allt för att få lite pump innan vi gick ut!

Momenten i showen var att gå in allihopa först och ställa upp oss i en "line-up" iklädda blåa jeans, vita sneakers och ett grått linne vi fått från H&M. Vi blev där presenterade var och en med namn och startnummer (mitt är #9, så det är vad ni ska rösta på sedan), innan vi gick av scenen för att låta Kayo uppträda med kvällens första låt, där 6 av killarna stannade kvar för att göra ett lyft med henne.

Sedan skulle vi gå in igen med en line-up igen som utgångspunkt (där det förresten är halva gruppen åt gången), och sedan gå två och två och korsa varandra för att stanna och posera i ändarna av scenen.
Detta gjordes i jeans, vita sneakers och en skjorta vi fått, som var stängd, med knäpp-knappar, som vi skulle slita upp när vi började gå fram. Naturligtvis hade vi inget under!

Efter detta var det förstås dags att gå i kalsonger. Men det låter lite tråkigt, så vi hade handdukar knutna runt midjan så vi såg ut att endast ha handdukar. Då gick vi ut två och två på scenen, stannade mellan Pandora och Kayo, sedan gick en ut och i en "T-form"
stannade vi och poserade på tre punkter. När man började gå för att posera slet man bort handduken (där det då alltså var kalsongerna vi fått från Björn Borg (tror jag det var?) under) och la den på axlarna eller dylikt. 
När båda gjort poserna stannade man kvar mellan Kayo och Pandora och blev frågad varsin (enkel och tråkig) fråga.
För mig gick det till så här. Pandora: "Här står jag med #9, Robin Mähler. 23 år gammal och 181 cm lång. Robin - du står ju här ganska avklädd nu. Vad föredrar du - avklätt eller påklätt?",
på vilket jag svarar: "Hmm... Jag tycker det är lite för mainstream med påklätt. Jag säger avklätt!".

Dags för en till line-up och presentation, om jag inte minns fel. Nu till ett uppträdande av Pandora, där vi kommer in i bara kalsonger, och går runt hela scenen för att ställa upp oss i en rad igen, och bli presenterade. Kan mycket väl blanda ihop saker men det ändrar inte upplägget särskilt mycket så jag är beredd att ta den risken.
Fast jag känner nu i skrivande stund att jag inte har full koll på hur det var nu på slutet, men showen kommer komma ut på YouTube i dagarna så jag kommer lägga upp det här sedan.
Men ja, jag tror vi nu gick in igen i kostymbyxor och våra (supertighta) Sveriges Man-t-shirts för en uppställning och avtackning, där även tre personliga pris skulle utdelas. Bästa Kropp, Bästa Frisyr samt Mr Personality (som vi deltagare fått rösta fram).
Jag tänkte att jag skulle få "sit that one out", då jag ansåg mig vara chanslös på samtliga priser. Just när jag står och tänker så, blir Pandora tilldelat ett kuvert och ska avslöja priset för Bästa Frisyr, och till min stora häpnad hör jag mitt namn. Så jag fick gå fram och ta emot en presentpåse vilket var fantastiskt roligt! Då blev man ihågkommen och det är något som är viktigt tror jag.

Sedan skulle Kayo köra sin discodänga Disco Inferno, där vi kom ut en gång till i samma outfits, oorganiserat och dansade tillsammans med henne, för att avsluta vår show och starta festkvällen. Vi skulle även få upp folk från publiken för att dansa, så det var bara att gå ut och ta tag i lite folk och få ut dom på dansgolvet med oss. Då skulle vi gå av scenen var det tänkt, men vi hade så kul så ingen ville gå av, så vi blev kvar och slet av oss tröjorna och dansade vidare!

När vi var helt klara med showen firade vi tillsammans i konferenslokalen och tog ett par gruppfoton och så, innan vi gick ut och fortsatte festa hela natten lång. Bästa kvällen jag hittills erfarat och nu är det som sagt att man är tillbaka i verkligheten. Men jag kan helt klart tänka mig att ha det så att det där ÄR min verklighet.

Jag och många flera fick rätt sköna fyllor, men det var ju ändå stor fokus på dagen efter, då det var fotografering.
Showen påverkar inte tävlingen så mycket, då det är svenska folkets röster som avgör vilka som går till final. Den är mest för underhållning och så. Det är fotograferingen här som är viktig. Bilder skulle tas till hem- och facebooksidan samt en bild till Hänt Extra, som även ställde några frågor till var och en, som kommer komma med i nästa nummer (antar jag), och man röstar då genom denna tidning, likväl som på internet, dit vi även ska filma in varsina presentationsvideos. 
Så nu blir det till att driva valkampanj, för det vore verkligen SJUKT roligt att vara med på finalen! 
Den är Fredag 7/12, så det är två månader och en vecka jag kommer ha på mig att träna upp kroppen till toppform. Nu har jag både tid och motivation att göra något vettigt på den fronten så jag hoppas jag får chansen att visa upp resultatet där. Då tror jag att jag har goda chanser att komma bra till och förhoppningsvis kunna få ett bra kontrakt sedan. Det är drömmen! Jag visualiserar allt det här flera gånger dagligen, i hopp om att det ska bli verklighet.

Det här inlägget blev vansinnigt långt, men jag tänker ändå även lägga in några bilder också. Dels från kvällen och dels från en liten snabb fotografering jag hade dagen innan jag åkte på kryssningen.
Håll till godo! :)


























 


Ingen kategori
 ·  

När framtiden stoppar din nutida planering av din framtid

måndag den 24 september 2012, kl 02:56

Att använda ordet misär vore en utomordentlig överdrift,
men jag har under en tid nu levt mitt liv lite i slentrian känns det som. Det har känts ostimulerat och rutinmässigt och frustrationen har gjort sig mer och mer påtaglig. 
Jag kan inte sätta fingret på en eller flera specifika punkter i mitt liv från vilka denna känsla kommer. Men där finns den. 


Jag älskar verkligen mitt liv och är så oerhört tacksam för allt och alla jag har i det. Men något fattas. 
Det finns en hel del jag kan ändra som jag tror skulle kunna göra mig gott, men problemet är att jag är fastlåst i min nutid - av min framtid!
Det är så mycket "vänta och se" jag måste ägna mig åt nu, vilket jag inte alls gillar men det är något jag måste finna mig i. Nu närmast t ex så står ju då Semifinalen i Sveriges Man 2012 på agendan, vilket förstås är en väldigt stor grej för mig, men det är även, helt utan överdrift, det enda jag har i rullning i mitt liv just nu! Annars är det verkligen stiltje. 



Men innan jag kan göra något åt detta så måste jag avvakta och se hur det går med tävlingen och vad som händer efter och under den, så får jag utgå från det sedan. Tills dess är det bara att låta tiden ha sin stilla gång och hoppas att något/någon dyker upp, antar jag.

- Ja, jag skrev "någon". Övervägde länge och väl innan jag började skriva om detta var något jag skulle nämna och var mycket osäker, men man ska väl till en viss gräns blotta sina känslor och tankar här, så varför inte. Jag är ganska öppen av mig hur som helst.


Det är hur som helst egentligen inget att hymla om egentligen, men en sak som skulle radera ut alla mina problem och de nedstämda tankarna jag tidigare nämnt - och det är kärleken. Jag vill hitta åt det fenomenet. Men det är svårt, och ännu svårare här, i en stad 
där det försvinner folk varje år men känns som att det tillkommer betydligt färre. Alla känner inte alla - men alla vet vilka alla är.
Hur ska man efter alla dessa år i denna stad kunna hitta någon man inte tidigare sett på det viset eller som sett en själv på det viset?

Jag är väldigt kräsen på den biten också, ska tilläggas. Men det måste man väl vara? Man ska ju förhoppningsvis vara med varandra en väldigt lång tid. Faller man så faller man dock. Det kan man göra för vem som helst om det känns rätt! Favoritmusik och huruvida båda gillar Sex & The City har ingen som helst betydelse för hjärtat.
Jag har absolut inga problem att gå singel (jag är van och har inget emot det här livet i sig) tills jag hittar den jag tror jag är menad att vara med snarare än att vara med någon bara för den falska tryggheten av att bara ha någon.



En sak jag vill göra för att förändra är att uppfylla en av mina drömmar jag haft sedan barnsben, nämligen att köpa en stor Grön Leguan (ödla). Jag har pengarna, platsen och tiden(efter lite pusslande och disciplin). Men då skriver jag i princip i sten att jag ska bo här åtminstone några år. 
Då kommer vi till nästa sak: Kommer jag behöva flytta ner till Stockholmstrakterna? Ifall det går bra i tävlingen och jag får kontrakt eller om det trillar in flera modelljobb och castingar och liknande. Det är ju ett måste om jag ska satsa fullt ut på detta.
Ponerar vi att det går åt skogen med allt som har med modellbranschen att göra så har jag ingen anledning eller önskan att flytta ned dit. Men har jag verkligen något mer att hämta här, i Sollefteå?

Ovissheten av min framtid låser mig fast i min nutid.

 





Ett praktexemplar på en vacker Grön Leguan.
De kan bli upp till två meter långa.
Här är en ståtlig hane!

 


Ingen kategori
 ·  
 ·  

Den ofrivillige vaskaren

tisdag den 18 september 2012, kl 05:21

För er som inte känner mig ska jag börja detta inlägg med att förklara att jag är lite klantig av mig emellanåt. Jag kan sträcka mig till att säga att jag kan vara en riktig sopa ibland till och med!

Jag har gjort av med rätt mycket pengar på kort tid - på absolut ingenting! Bara av ren klumpighet (vissa saker skyller jag dock ifrån mig på!)

I slutet av Augusti tog jag semester, då jag först skulle till Stockholm i två dagar, för att gå på castingen till Sveriges Man, och sedan åka vidare till London för att egentligen bara övernatta där innan jag dagen därpå skulle vidare till Jersey (en ö i engelska kanalen, tillhörandes England men ligger precis utanför Frankrike), vara där i två dagar, sedan till LonSdon för att återigen bara övernatta där och sedan åka till Stockholm och därifrån vidare hem till Sollefteå.

På bara några dagar lyckades jag i tur och ordning vaska följande:

* Två nätter på ett dubbelrum på hotell i Vietnam (jepp, ni läste rätt)

* En tågbiljett

* En flygstol (Inte en faktisk flygstol, men jag vaskade min fysiska närvaro på stolen) på planet från London till Jersey.

Och ikväll sög dessutom min ärkefiende, speldjävulen, tag i mig, rejält.
Det resulterade i att jag kom hem flera timmar efter att jag slutat på jobbet och framför allt i ytterligare en vaskning, om man nu kan kalla detta för det. 1720:- back. Som man kunde gjort något betydligt roligare för, alternativt donerat till välgörenhet, vilket hade varit avsevärt mycket bättre.

Lägger man ihop allt detta blir det väldigt mycket för ingenting alls, på väldigt kort tid. För att på något vis återställa kvällens fadäs tänker jag göra så här:

Flera gånger då jag står och tänker köpa eller göra något, för att unna mig eller liknande, något jag egentligen inte behöver, så tänker jag INTE köpa/göra detta, och räkna alla pengar jag TÄNKTE göra något för, tills jag kommit upp i 1720:-.

Tills dess tänker jag vara sur på mig själv och tillämpa silent treatment.


Jag vill passa på och utveckla mina misslyckanden lite genom att köra en FAQ:

* Robin - Hur i h-vete lyckades du med att råka vaska ett hotellrum i Vietnamn när du skulle resa som längst till Storbritannien??

Svar: Jo, det var som så att jag för bekvämligheten ville bo på hotell under min vistelse i Stockholm, så nära castingstället som möjligt. Så jag gick in på förrädiska Google Maps, hittade åt var 
castingen var, och gick in på några närliggande hotell på kartan genom att klicka på länkarna där på kartan. De första var lite för dyra. Men sedan hittade jag ett jättebra, med sista-minuten-pris och allt! Rex Hotel hette detta. Gick alltså in på länken där och bokade rummet direkt där.

Senare skulle jag få skjuts av mor och far till Sundsvall för att ta tåget vidare på resan därifrån, ned mot Stockholm och det härliga hotellet. Far frågade vad det var för hotell, men jag mindes ej namnet. Jag sa dock: "Jag tror det var lite asiatiskt hotell i alla fall".
I bilen gick jag sedan in på min mail för att kolla upp namnet, och kläckte förvirrat ur mig:
"Men vad i... Jag... Jag tror jag kan ha bokat hotell i Vietnam".
Mycket riktigt så hade jag härmed ett dubbelrum, två nätter i 
Ho Chi Minh City, Vietnam. 

* Tågbiljetten då, pucko?

Svar: Detta tog faktiskt mor och far på sig, då vi kom iväg rätt sent på väg till Sundsvall, samt att far stannade bilen på en parkeringsficka medan jag ringde och försökte lösa hotellsituationen. Vi skyndade vidare men jag fick bittert se på när tåget lämnade perrongen utan mig. Fick istället ta ett senare tåg till Gävle, sova hos min morbror, och senare ta ett morgontåg därifrån till Stockholm!

* Men inte kan du väl vara så dum så du lyckades missa ett flyg också??

 

Svar: Jodå, minsann, jag var inte riktigt klar än! Men här var det killen i glasburen på tågstationen på Ealing Brodway i västra London som blåste mig. Frågade efter bästa sättet att ta mig till Gatwick på och han sa att jag skulle åka till Paddington för att ta Gatwick Express-tåget därifrån. Sagt och gjort, jag åkte dit, för att upptäcka att det bara går Heathrow Express därifrån, så jag fick ta ett par tunnelbanetåg till Victoria och åka därifrån, och jag kom då för sent för att lämna in väskan till flyget och fick ta ett senare och betala £60 transfer fee...


Nu ska den ofrivillige vaskaren sova i 2.5 timmar innan det är dags för uppstigning. Vi ska nämligen ha personalfest, vilket inte händer ofta! Vi har inte fått veta vad vi ska göra heller. Vet att vi hyrt en minibuss, att vi ska ha oömma kläder, samt att det kommer finnas gott om alkohol. Det sista jag borde göra nu innan tävlingen är att dricka, men, nu kan det bli så.
It's time to get weird! 

Förresten. Som tillägg till detta redan jobbigt långa inlägg, om någon orkat ta sig ner hit, så vill jag bara säga att bandet No Doubt faktiskt gjort comeback för de som missat det!
Det var 11 år sedan de senast släppte en skiva och 10 år sedan de senast spelade tillsammans tror jag. Nu släpper de nytt album denna månad och deras första singel är ute och är riktigt bra!
Check it out: 



Ingen kategori
 ·  
 ·  

RobinMahler
Robin Mähler Sollefteå
4:a samt "Mr Internet" i Sveriges Man 2012. En blogg till för att marknadsföra mig som modell likväl som för mig att ventilera mina känslor och tankar.

Följ mig

Bloggarkiv
Statistik
robinmahler