Vill tänka på annat. Vill gå ut & fota. Gå ut & Gå. Gå ut bara. Men vädret är ju åt helvete. Regnat nästan hela dagen samt åskat. Hoppas på lite bättre väder imon så jag kan komma ut lite. Hjälper ju inte alls o ligga inne. Tänker bara mer då. Alla säger : Släpp det, tänk inte på det. Nä, men de är inte så jävla lätt. Kan inte bara släppa något som gör så jävla ont.

Du kommer förlora Mig.
Jag orkar inte kämpa mer.
Men det kanske inte spelar någon roll?
Allt jag gjort för dig , alla ggr jag fanns där,
& alla gånger jag stöttade dig.
Betyder det ingenting längre ?

Jag är trött på att alltid vara den som finns där.
Alltid vara den som ska ställa upp.
Alltid vara den som ska vara stark.
Alltid vara den man kan lita på.
Alltid vara den som stöttar.
Alltid vara den som står stadigt vid sidan.
Alltid vara den som förlåter..

Vart finns DU nu, när jag behöver dig ?

Tror dom flesta, iaf tjejer, känner igen sig i de. Så säger jag hela tiden fast jag har rätt mycket kläder. MEN jag använder inte hälften för de passar inte eller så vill jag inte ha de. Så nu har jag börjat rensa IGEN, ja o mamma gjorde ju de innan sommaren men då tog vi bara hälften för de är så jävla mycket! Så nu är det igång igen ;)
Får ju min lön i Augusti så då kan de va bra o veta vad man behöver o inte!t 
Har dock riktigt svårt för o slänga/välja bort kläder.. Kan ju komma till användning någon gång liksom?
Fast kanske är dax nu, har ju kläder jag inte använt på år som bara ligger där..
Brukar rensa innan sommaren och innan vintern. För då vet man vad man behöver :D
 

Fota !

För varje dag som går blir det lite lättare.
Det blir lite lättare & andas,
Lite lättare att tänka klart,
& Ångest avtar lite för varje dag som går.

Problemet med mig är att jag ältar saker in i det oändliga, analyserar varje vinkel av det och tänker : Tänk om. Tänk om jag inte gjort så, tänk om jag gjort så ist och TÄNK OM det aldrig hade hänt. Nu hände allt det och det finns inget jag kan göra åt det. Varför ska det vara så svårt och bara släppa allt och sluta tänka ? Det hjälper inte någonstans och försöka analysera det som hände, för det kommer inte ändra någonting
 

“You can spend minutes, hours, days, weeks, or even months over-analyzing a situation; 
trying to put the pieces together, justifying what could've, would've happened... 
Or you can just leave the pieces on the floor and move the fuck on.”

Oh I had a lot to say was thinking on my time away
I missed you and things weren't the same

Cause everything inside it never comes out right
And when I see you cry it makes me want to die


I'm sorry I'm bad,
I'm sorry you're blue,
I'm sorry about all things I said to you
And I know I can't take it back
I love how you kiss,
I love all your sounds,
and baby the way you make my world go round
And I just wanted to say I'm sorry

This time I think I'm to blame,
it's harder to get through the days
You get older and blame turns to shame


Every single day I think about how we came all this way
The sleepless nights and the tears you cried it's never too late to make it right
Oh yeah sorry!