För när vi kommer in på festen och bah chillar lite grann
och blickarna dom fastnar på den najsa flickan
Jag fråga är du ensam, hon sa nej jag har man
Jag sa fan varför var jag seg, låt mig få en chans
Så ska du följa med till mig?
Låt mig bara hålla i din hand, låt mig föra hem dig.
Eller ska vi röra oss mot dig?
Jag hörde bara: nej nej nej nej nej, nej nej nej nej nej

Jag och Emma har fastnat för denna låt ,haha ! Vi dissar dig och säger bara nej nej nej , vi är inte intresserade ;)
 

Isak kom och väckte mig vid 7 i morse så det var bara att palla sig upp ur sängen för mamma/mormor skulle komma och hämta oss efter 8 då vi hade tid på sjukhuset klockan 9. Isak har vart jätte duktig och lyssnar och lät dem undersöka honom helt utan problem.  Annars brukar han skrika och slita sig loss men idag så gick det jätte bra. 

De kände och lyssnade på magen , tog längd och vikt sen så tog de även 2 rör blod och de gick också hur bra som helst, han vart lite kall svettig då han nog var lite nervös men han fixade de galant så de belönade sig med 3 böcker och 2 klistermärken. Han kände sig väldigt glad efter åt och så var han glad för att mamma/mormor var med för det är inte ofta hon kan följa! 

Men nu ska jag ta hand om disken som finns sedan laga lite mat :) 

Isak går och håller hand med mormor <3

 

Sitter och kollar runt lite på internet och drömmer mig bort en stund, så mycket man vill ha men som man inte har råd med. Jag vill bland annat köpa hem massvis med kläder och skor, göra en liten makeover i garderoben med andra ord! Men finns även så mycket mer man bara vill köpa hem men de får komma med tiden hehe ;) 

Annars så vad gör jag ? Jo sitter och små sjunger med i vissa låtar och är social med Emma, ska snart sova för i morgon ska jag upp tidigt för att åka till lasarettet med Isak och kolla upp hans mage , det är verkligen på tiden att vi nu har fått tid !  Så hoppas vi snart vet vad problemet är :) 

Dessa 3 fina klänningar skulle jag kunna tänka mig att ha i garderoben ! ;)

Idag har jag ringt min hyresvärd och sagt upp lägenheten och sen ringt till dem andra och sagt att jag vill ha lägenheten och de vill ha in mig redan den 1 Juni så jag vet inte hur jag ska lösa allt det här riktigt, jag hoppas att det finns någon som kan ta över min ganska omgående och sen att jag lyckas få tag på cheferna för att kunna omplacera Isak på ett nytt dagis. Allting gick väldigt fort!  

Nu ska jag fortsätta att packa och städa bort sånt som man inte ens behöver längre :) 

Alla människor förstår inte hur det är att vara en ung ensamstående mamma eller att vara en ensamstående förälder överhuvudtaget. Jag har alltid vart ensamstående med min son ifrån första stunden jag fick reda på att jag var gravid. För mig var hela graviditeten en chock men samtidigt en skräck i början. Jag tänkte : men gud , jag bär på ett barn, jag känner mig inte redo, inte nu,jag vill vänta några år till, tills jag har en utbildning, en karl som jag lever tillsammans med så jag tog beslutet för att genomföra en abort så min mamma ringde och fixade en tid åt mig, när dagen var kommen så åkte vi till Falun och träffade läkaren plus en kurator som berättar hur aborten kommer att genomföras och eftersom jag var någon gång i vecka 9-10 så var jag tvungen att ta ett piller men jag blev så nervös , skakig och oerhört ledsen , jag kunde helt enkelt inte genomföra den för jag har alltid älskat barn så jag bestämde mig för att ta hand om den lilla varelsen som låg i min mage. 

Jag ångrar inte mitt beslut idag för jag har fått världens finaste och underbaraste son som jag älskar mer än någonting annat men jag kan inte ljuga och säga att det är helt fel fritt , jobbigt eller att det är riktigt tufft för det är de. 
Under hela graviditeten så var det bara massa problem runt om, folk reagerade negativt på att jag skulle behålla barnet, folk sa : Du kommer aldrig att klara av att ta hand om ett barn, hela din framtid och ungdom är nu borta. Du kommer aldrig kunna göra sånt som ``vanliga ``ungdomar gör i din ålder och blabla.  Men det som sved riktigt hårt just där är att vissa i min släkt även sa dessa ord till mig, utav dem som jag förväntade mig skulle stötta mig i detta.  

Men visst ingen vill se sitt barnbarn och så vidare i 16 års ålder få ett eget barn ? Men alla ni som tryckte ner mig så fruktansvärt långt med alla ord så kan jag bara fråga hade ni rätt ? Nej ni hade så fel!  Som 17 åring skaffade jag min första helt egna lägenhet och på helt egen hand, jag såg annonsen och ringde utan att tveka för jag kände att jag ville bygga upp mitt liv tillsammans med min son utan mina föräldrar, jag klarade av det, sen började Isak på förskolan och jag gick tillbaka till gymnasiet och går fortfarande , slutar snart andra året på barn och fritids programmet. 

Jag har nu fått sommar jobb och söker lägenhet nere på Rättvik för att allt ska kunna underlätta för oss, jag vill kunna jobba vissa helger och ibland på loven för att dra in lite extra pengar. Jag träffar mina vänner med och utan Isak, jag hänger med dem ut på krogen och har roligt. Jag har en underbar stödfamilj åt Isak, han har en mormor och en farmor som tar honom ibland.  Så jo jag hinner med att göra precis sånt som andra ungdomar utan barn gör. Jag klagar inte på mitt liv, jag tycker att jag har lyckats så fruktansvärt bra! 

Jag har även i över 3 år snart stått ut med stora konflikter med Isaks pappa , i både tingsrätten , soc och andra kontakten man kan ha för att kunna lösa umgängen och lite annat. Jag hamnade i en djup depression på grund utav allting så jag fick kontakta en psykolog för att försöka komma ur den men jag kan fortfarande idag känna av den men jag ger mig inte för jag kämpar framåt och det är min son, familj och vänner som hjälper mig stå ut med vardagen och får mig att se framåt. 

Allt jag vill är att min son ska må bra, att han ska slippa leva ett sånt liv som jag har fått gjort genom att ha haft en pappa som bara kommer och går, träffar en när det passar honom själv. Så själviskt beteende !  Men tyvärr det känns hopplöst i nu läget men soc dem ger sig tamefan inte, för under Isaks snart 3 levnads år så har hans pappa kommit och gått, jag har kämpat och kämpat, Bara förlåtit och gett nya chanser om och om igen.  Isak har legat i seperations ångest, han har vägrat ätit, gick inte upp i vikt som han skulle , haft svårt för att sova , haft otäcka mardrömmar och bara vaknar upp och gallskriker och skrämmer vett ur mig. Jag vill inte se min son må så igen för det gör så otroligt ont inom mig.  

Jag vet inte hur jag ska gå till väga, hur ska jag orka med allting, jag tycker att allting är tufft som det är redan nu, man lämnar tidigt på dagis, åker till skolan, åker hem hämtar på dagis och sedan lagar mat och gör allt annat som ska fixas. Alla sjukdomar och andra problem som vi har haft och har gör inte saken bättre, jag ligger efter i skolan, jag har dålig frånvaro och mer blir det för idag hade jag undersökning och nästa vecka ska Isak iväg till sjukhuset för att fortsätta utredning om han är gluten eller laktos allergiker , det är någonting precis hela tiden.  Och snart är sommarlovet här och då blir det jobb och jag vet inte hur jag ska få allting att gå runt med dagis och allt vad det är.  
Jag vill inte erkänna att jag håller på att bli galen utav allting, jag måste låtsas som att allting är bra men det är det inte!

Jag kan inte acceptera ett sådant beteende ifrån en förälder längre , har man barn så ska man ta sitt ansvar och vill man inte det så ja då är det så men man kan ALDRIG komma och gå som man vill, jag klarar inte av det längre, jag tänker sluta upp med att vara så snäll med att förlåta hela tiden. Det gäller att bestämma sig för hur man vill ha det. 
Jag har som sagt gått igenom detta själv och jag har tagit skada utav det och jag vägrar tillåta att Isak också ska få göra det.  

Att vara ensamstående är verkligen inte lätt , inte en dans på rosor men jag är den som aldrig ger upp, jag kämpar och är stark för min sons skull, jag kommer aldrig att svika honom. Men folk som inte har barn kan inte riktigt förstå hur jobbigt det egentligen är, hur trött och utmattad man verkligen kan bli. Men jag älskar mitt mamma liv men självklart hade jag velat haft någon att dela allting med , men den dagen kommer. Det är inte bråttom , det viktigaste för mig är att Isak ska må bra och få en bra uppväxt! Så jag hoppas att alla problem försvinner snart. 

Du är mitt allt, glöm aldrig det mitt lilla hjärta <3

Hallå ! Har ni haft en underbar fredag ? Det har då jag och Isak haft iallafall, strax efter 11 så gick vi över till Jossan och blev kvar där hela dagen , vi har stekt i solen och bara haft det allmänt trevligt med lite folk. Har då lyckats fått en otroligt fin solbränna haha, lovit eller ? ;) 

Jag har även fått hem mitt schema för hur jag ska jobba i sommar så nu tycker jag att dagarna kan gå fortare så man kan få jobba lite , njuta utav sommaren med underbara vänner , familjen och så ser vi fram emot classic car week och min 20 års dag. Kommer bli en awsume sommar ! 

Idag så tog jag en lång sovmorgon, vaknade vid 12 utav att telefonen ringde, hör min älskade son på andra sidan linjen och han säger att han vill komma hem till mig, blir så glad av att höra hans röst och vad han säger. Han kom hem runt 1 timme senare då satt vi bara och myste i soffan. 
Lite senare mot eftermiddagen så förberedde vi maten, fick bli lite tacopaj idag. Nomnom ! 
När maten väl var klar så satt vi oss och åt och kollade på lillebror på tjuvjakt, skrattar lika mycket idag åt den filmen som för några år sen haha !

Men nu sover mitt lilla hjärta, innan han somnade så sa han : mamma jag älskar dig, du är min. Godnatt o sov gott. 
Jag blir så varm i hela kroppen av att höra honom säga så fina ord till mig, man blir så glad som mamma.  mitt Älskade hjärta