Ja, så är det! Alexander har två st. och det är ju inte dåligt det, sålänge det är människor som bryr sig. Förra helgen så ville båda hälsa på, så en kom med familjen på lördagen och åkte på morgonen när nästa kom med frugan sin.

Som ni säkert förstår så är en farfar min biologiska pappa, och den andra farfar är min styvpappa som kom in i mitt liv så tidigt att det blev "pappa" det också. Sen har vi levt tillsammans i över 20 år så det blir ju inte direkt att han uteslöts ut mitt liv för att han sedan något år tillbaka inte längre är min styvpappa heller. Men för mig är han givetvis alltid pappa han också.

Då är det något i mig som gör mig riktigt glad och lycklig, och förstår att det inte alltid är som man trott. När de första åker sin väg och båda två hälsar så gott till det kommande paret (efter att tydligen ha haft riktigt bra och trevliga samtal på vårt bröllop). När sedan nästa får hälsningen, så undrar de varför de inte stannade ett tag till och att det hade varit trevligt att träffas alla igen.

SHIT vad glad man blir av sånt här!! Men de alla fick reda på att de kommer att träffas på dopet, så då blir det väl lika trevlig då.

Med detta vill jag bara säga att man kan växa upp och tro att två personer inte skulle kunna gå ihop av olika skäl, och sen vänder det till att alla dessa som man tycker om, faktiskt går bra ihop de också. Älskar att allt är så otroligt okomplicerat nuförtiden!!

Nu är det planerat en helg i Skåne också! Ska blir riktigt kul att hälsa på.

HAHAHA.. jag vet att bilden är suddig, men kolla hur de låg när jag kom in i sovrummet!!

Små stunder, det är de som gör det. Jorden har funnits i ca 4,5 miljarder år, Dinosaurierna fanns i ca. 175 miljoner år, och det är inte mer än 2,3 miljoner år sedan vi började tillverka verktyg i sten, och påbörjade stenåldern. I tidsperspektiv som dessa är det lättare att förstå att, små stunder, det är de som gör det. Att livet är så värt det.

En stund i livet, tog jag mig tid att skriva ett inlägg om Damien Rice, och den stunden resulterade i att jag är lyckligt gift med den underbaraste kvinnan jag någonsin träffat. Den stunden jag insåg att det verkligen var hon jag ville tillbringa resten av tiden i mitt liv med, av den, i helhet, relativt korta stunden som vi har fått här på jorden, samtidigt, av de där 4,5 miljarder åren. Jag är så lycklig att vi finns här just nu, och tillsammans.

Inte nog med det, den stunden när vi fick reda på att vi tillsammans hade skapat ett nytt litet liv. En kort stund av en tid som stod helt stilla för ett tag. En stund som blir längre. En stund som följer oss i resten av vårt liv tillsammans. De små stunderna, det är de som gör det.

Små stunder av lycka som kantar våra liv, och ett liv som är en liten stund på Jorden när man tänker efter. Hur orkar då vissa leva den stunden och vara arga? Hur kan man hinna tycka illa om någon i mer än en minut. För när minuten blir timmar, och timmar blir dagar, och dagar blir år, så är snart vår stund slut, och då är det försent att inte vara arg längre.

Jag har precis börjat lära känna min egen son, han har inte gjort annat än berikat oss med att vara just han. Men ändå kan jag säga med all säkerhet att jag älskar honom villkorslöst.

En stund på Jorden är inte länge, så ta vara på de små stunderna, för det är de som gör det.

Då sitter man bakom skrivbordet igen. Känns sådär när man vet att abstinensen av att sätta näsan mot halsen och bara lukta på vår lille kotte är på max av att bara gå en runda ut i köket.

Det borde fan vara obligatoriskt att låta båda föräldrarna vara hemma samtidigt de 5 första åren ;P

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag har förberett mig ett bra tag på att bli väckt oräkneliga gånger varje natt. Men så blev det inte. Däremot får vi väcka Alexander för att han bör äta oftare när han bara är 4 dagar gammal. Han sover sig igenom natten annars. Vaknar till och är nöjd att få lite mat och hinner somna om innan han är färdig. Såklart är det lättare att byta blöjan samtidigt, när han ändå inte sprattlar hej vilt.

Någon gång efter 10 när det är dags att vakna så är det inte ögonen som är det första man ser. Slutet av en bra dröm gör att han ler om och om igen innan han gäspar och sträcker på sig. Sen är det dags att kisa en stund och titta sig omkring.

En liten rolig sak är att jag såg två vita streck i undre tandköttet på BB och sa till Jen "Haha.. han börjar få tänder!". Vi skrattade åt det och sedan fick vi reda på att det var så. Kött var det beställt!! Haha!!

Nu har jag skrivit för länge och har abstinens och måste gosa lite..

I pappas hemmagjorda korg

Första promenadturen i vagnen

Såhär mysig ser jag ut när jag vaknar på morgonen

Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över att få vara pappa till honom. Jag ligger med honom på bröstet, hud mot hud och känner hans varma, lilla hand krama runt mitt finger. Han nyser, sneglar lite lätt och slumrar om igen.

Så vrider jag bara på huvudet och ser mitt hjärta ligga bredvid och vara den vackraste kvinnan jag vet. Även stolt över henne, men av en annan anledning. För att hon fixade detta, var underbar mot mig undertiden, och allmänt bra genom hela altet.

Jo, vi bloggar båda två, men det är långt ifrån allt som läggs ut här. I bloggen skriver jag gärna när jag vet att jag har lite mer text att ge. Ibland ska det bara gå snabbt och beskrivas med bilder. Därför får ni åter igen gärna följa oss på Insta.

Levelbreak & Understreck

Den 3 september börjar dansen igen. Som ni märker är jag riktigt taggad och räknar ner. Det är en månad kvar och det rycker redan i benen. Sinclairs i Frölunda blir det denna terminen och det passar grymt bra på måndagar så att man har nära från jobbet.

Måste hinna se revolution med favoriten Moose innan det är dags.

Sen kan man undra vad som händer i frugans buk? Någon puffar och knuffar men är tydligen ändå inte helt redo att ta sig ut. Men, vad som helst kan hända när som helst. Det kan gå från lugnt till full action på en timme. Rätt sjukt!

Nu längtar vi som aldrig förr efter vår lilla!