Jag har förkärlek till franskan. Kan lyssna på franskmusik i eigheter och riktigt ta till varje betoning av varje bokstav. Franskan är ett spännande och sexigt språk. Vad man än säger så låter det som att det ligger världens känsla bakom det. Franskan är ett språk som tvingar en att överartikulera och röra läpparna på ett sensuellt sätt.
Jag har förkärlek till killar med randiga tröjor, slarvigt nyvaket hår och trötta ögon. Killar som inte säger så mycket, vilket gör dem mystiska. Dem som mest ger en blickar. Självsäkra sådana.
Jag har förkärlek till människor med smilgropar. När jag var liten bad jag till gud, jag ville till varje pris i världen få smilgropar. Det finns någonting så otroligt vacker med en grop i kinden, som gör sig synlig utan att man riktigt kan kontrollera det.
Jag har förkärlek till människors skratt. Det finns något så otroligt personligt över en persons skratt. Att man liksom kan identifiera någon efter dess skratt. Jag älskar när människor skrattar högt och ohämmat. Dem som skrattar med hela ansiktet, så att ögonen lyser. Man kan helt enkelt inte fejka ett ärligt skratt.
Sen har jag förkärlek till människors leenden. Ett leende kan göra mig lycklig, göra hela min dag. Ett brett, tänder-blottandes-leende. Finns få saker som slår det. Ett leende sprider värme och det älskar jag.
Jag har en förkärlek till mycket sådant trams.Saker som får en att må bra, utan egentlig anledning. Så människor bjud mer på er själva.
