Vers 1

Människor dör som flugor världen över

brödrar dödar söner som mödrar föder

hur länge ska vi kriga, hur länge ska vi strida

hur länge ska vi lida, för att någon begår fel

nån som skyller ifrån sig att det är vårt fel

säg mig,vem vågar stå sitt kast i dagens värld

känns som om vi redan glömt bort vår sanna själ

men varför vända blicken bort,

när du och jag inte ens nått vårt  sista stopp

vi visste dock att kärleken alltid segrar

fast vi tveka och fastna i förnekan

medan massmedia måla upp sin verklighet

som inte alls är sann, fast dom flesta vet

att det här är ett spel som pågått allt för länge

men om  dom starka hjälper, fattiga länder

kan vi tillsammans vandra mot samma ände

 Vers 2

Nån säger han känner sig fångad här

men det är ju våra handlingar som gör oss till dom vi är

vi glömmer oss själva här i den snabba världen

och kommer inte ihåg själen och dess sanna värde

men alla bär en smärta inombords,

varför är det ingen som tror på å finna bot

ha en inre tro som ger honom sinnesro

och låter sitt liv flyta som en rinnande flod

kanske är det för ens osäkerhet

kanske är det för att vi inte tror på fred

inte ser det som sker, men försök å lyssna

för jag håller hoppet kvar för bröder och systrar

och när rösterna tystnats, kan du höra hur mitt hjärta

det viskar: ( hjärtslag)

Vers 1

Denna galna kärlek gör oss till vagabonder

när alla går bakåt går vi åt andra hållet

med karta och kompass,

kan vi förbli vi som lysande stjärnor i en salig galax

för livet är en resa, en upptäcksfärd

fyllt med glädje men ibland suckar man så här

(utandning), dagar av smärta

som vi  genomgår för att vakna med lättnad

när nattens gatulyktor slocknat ut

försvinner mardrömmarna med ett morgonljus

hoppas nu, att det som varit förlorat blir återfunnet

så att vi kan satsa allt och nå den drömmen

och när vi hör suckar av oro

får vi inte glömma att även törnbuskar har rosor

för varje väg har sin strid, i denna värld

och varje färd tar sin tid, lev och lär

 Vers 2

Medan jag rappar i takt till stycket

försöker jag resa med en lätt packning på ryggen

så att jag inte blir nertyngd av bördor och laster

utan fortsätter kampen ända tills jag känner att jag är framme

och när livet blir så härligt

kryper jag ur min puppa för att blomma upp likt en fjäril

och när världen rusar förbi

stannar vi upp ett tag för att kunna säga;  Gud så fint,

njuter vi av stunden, då kommer solen

och bringar fram den väntande sommarpassionen

och när kylan uteblir,

stannar vi; som flyttfåglar kvar på ljusets stig

och när vi hör vågorna slå in mot stranden

inser vi att livet är större än kornen i sanden

så lägg dig på ett moln

och känn sakta brisen svepa förbi dit du går

 Vers 3

Om du störs av buller och brus

kan du hålla snäckan mot örat och höra dess lugnande ljud

här finns inte tur & retur

bara en gratis enkelbiljett som vill skänka dig ett ljuvligt slut

så innan du vänder dig om

titta på noga på ditt förflutna liv och lär dig hur man säger ifrån

istället för ååå sätta krav, och  se bättre dar

låt ditt hjärta sjunga ut som en näktergal

ingå i äktenskap, med ögonblickets stund

och ta skilsmässa från framtidens lögn

rita din fina dröm, på ett vitt pappersark

och skåda solen som sakta smyger fram

Vers1

Utan att få några sorgsna blickar

ska jag söka berätta en historia om en pojke och en flicka

och hur alltid dom vita molnen låg på marken

när dom lekte  på gräsmattor och lekparker

med melodier & sköljda ord i renat vatten

sjöng dom med kärlek sina ramsor hela natten

pojken ritade morgonens soluppgång

medan flickan ritade nattens fullmåne

ingen ville bli ensam kvar som Noahs son

både ville sitta i en båt som ror mot samma mål

tillsammans ville dom alltid samsas åt

så att hjärtat av rädsla inte börja banka hårt

ingen av dom var redo att börja vandra och gå

så när alla sprang åt alla håll stanna dom båda två

efter några år, sa hon om jag älskar mitt liv

blir jag kvar i hans famn  resten av mitt liv

Refräng:  

Vi var bara barn som blev så förälskade, du vet

Vi lyser upp varandras hjärtan

Vi var bara barn som blev så förälskade,

du vet Vi är dom enda för varandra

Vers 2

Åren gick och dom blev äldre med tiden

banden stärktes tills dom blev vänner för livet

deras tro växte så starkt att själen fick hopp

så som eld sprider sig när gräset är torrt

i sitt glädjerus besteg dom världens topp

där vindens kraft kunde få dom å sväva bort

ingen kunde sära dom, två ihopsvetsade själar

som i sina ungdoms år blev så förälskade och kära,

 mot havsbotten dom färdats, för att i ett musselskal

kunna finna den glänsande  och förtrollande pärlan

så många vackra dagar,

där dom sprang med snabba steg och jaga pappersdrakar

satt å prata, om allt från morgon till kväll

medan kärleken flammade som lågor av eld

och när molnen börja fälla tårar av regn,

sa dom till varann: det här är en strålande kväll

Refräng:     

Vi var bara barn som blev så förälskade, du vet

Vi lyser upp varandras hjärtan

Vi var bara barn som blev så förälskade,

du vet Vi är dom enda för varandra

Vers 3

dom smälte samman som två solstrålar

och insåg att även denna jord åldras

för att kunna bli evigt ung,

får man hålla varandras händer hårt och inte tveka en stund

och för att gemensamt uppnå  helande lugn

får man inte tveka i bråkdelen av en sekund

Hur kan goda dagar passera och bli gamla minnen

För två eviga livskamrater som andas himmel

Det gäller å hålla ut, och ha tålamod

så att vattnet från glädjens bägare inte droppar ut

 mjukt liggandes på dödsbädden hand i hand

blunda dom ögonen tills dom fann varann

ur människokropparna lösgjordes deras själar

dom hitta äntligen hem och börja leva för å tjäna

hur denna historia slutar?,  hur det blev?

jag vet, dom lever i evigheters evighet

 Refräng:     

 Vi var bara barn som blev så förälskade, du vet

Vi lyser upp varandras hjärtan

Vi var bara barn som blev så förälskade,

du vet Vi är dom enda för varandra

Vers 1

Ur mitt hjärtats djup kommer orden

när jag tar ett par steg ut i morgonsolen

rosorna doftar så gott i den ljumma luften

och mitt hjärta har gett upp det sunda förnuftet

från himlen lyser ett skinande ljus

som tar bort smärtan från min svidande hud

mina tårar rinner för en lidande Gud

så säg mig, kunde det blivit ett finare slut

näktergalen överröstar fåglars röst

och helar ett djupt sår i mitt bröst

längtandes efter natten och månens tröst

släcker den med droppande tårar våran törst

jag flyger fjäderlätt till världens himmel

med utbredda vingar som färdas med vinden

i själen inre, har vi sökt finna frid

så lev i nuet min vän om du vill vinna tid

Vers 2

 Varför följa denna tid som går

när den här dan är bland det vackraste jag sett

Jag hoppar av lycka och svävar bland vita moln

när jag hör porlandet från en vattenbäck

med papper och bläck, kan jag uttrycka mig klarare

jag sjunger med hjärta tills lyckan gör dig gladare

denna rädsla och oro gör oss svagare

men om vi kämpar tillsammans kan vi klara det

Så gå framåt för å hamna på rätt väg

Och allt i det förgångna, bara släpp det där!

för om du likt Josef blir lurad ner i en brunn

borsta dammet av kläderna, och res dig upp

om du i denna värld av svek tvingas spela dum

ha hoppet kvar i hjärtat, och ge aldrig upp

 Vers 3

 Nära och kära jag har mist så många

sen jag lämnat det förflutna åt de vilsegångna

som en berusad dervisch vet jag ingenting

sen jag blivit insugen i kärlekens virvelvind

om denna värld nöjt sig mindre smink

hade det varit tillräckligt med att bara finnas till

om vi slutat klaga i en evighet

hade vi kunnat vara blyga i vår nakenhet

och inte förgiftat luften med hat o krig

Åh, Jag saknar doften av ett paradis

och att bara få leva ett helt vanligt liv

Med kärlek, glädje, och min glada min

Vers I  

Med tummen i munnen kommer du vaggas till sömns

till dess att änglarna ger dig en vacker dröm

och därmed, får dom dina små ögon å tindra

till godnattsagan, såå jaaa sov min lilla

för imorgon ska vi vandra och gå, genom dammiga moln

tills vi lyckas finna sanningens spår

och när vi tillsammans får bekämpa det svåra

ska jag spegla mig i dina pärglänsande tårar

så att mörkret översköljs av kärlekens flod

så att vi slipper drunkna i ett hav med världens blod

och när själen får ro, av sanningens fläkt

kommer vi kunna förnimma Guds andedräkt

så min vän, dröm dig bort i vinter mörkret

och när solen tittar fram, vinka adjö till hösten

skåda dessa stjärnor som i himlen glimmar

och ge av din kärlek till den som vill finna det lilla

Refräng x 2:

Upplev ett kärleks rus

strömmande ur själens djup

jag ger dig glädje nu

levande till världens slut

Vers II

Sakta, doppar jag fjäderpennan i bläckhornet

så att du kan höra min djupa längtan i orden

älska din moder, för  vi är dom enda på  jorden

som spänd av all förväntan väntar på solen

och om tårar faller till våra forna dagars liv

ska din andedräkt torka dom likt havets bris

lev ett barnsligt liv, och strid för din dröm

för längs hatets stig, finns varken vila eller sömn

fäll glittrande tårar för uttorkade hav

för alla världens barn behöver en som offrar sin dag

en helig krigare som hjältemodigt kämpar för alla

med en givmildhet som är till för att hjälpa andra

vandra, vidare bland de stickande törnen

för i rosengården kan ingen undslippa sitt öde

döden, är endast för den som fruktar sitt liv

men för den som älskar finns inga skuggor vid liv

Refräng x 2:

Upplev ett kärleks rus

strömmande ur själens djup

jag ger dig glädje nu

levande till världens slut

Vers  III

Javisst, drömmen om livet lever

så länge man seglar i motvind med sönderrivna segel

och trots att stormens vindar blåser kallt

får man aldrig nånsin ge upp sin svåra kamp

för den som i nattmörkets skugga står fastfrusen

kan inte besjunga solen som frambringar dagsljuset

tacka nuet, och be en bön från djupet av hjärtat

drick ur glädjens bägare och bli rusig av smärtan

njut med lättnad, av stundens ingivelse

och frigör dig själv från livets dunkla lidelser

för höga höjder uppnås blott, genom att tänka smått

vårda därför alltid anden i din människokropp

hoppas innerligt att mina ord ger dig hopp

så att du kan sväva högt över bergets topp

bredda ut vingarna och bara flyga iväg

färdas med evighetens vind till själarnas värld

Refräng x 2:

Upplev ett kärleks rus

strömmande ur själens djup

jag ger dig glädje nu

levande till världens slut

Outro:

Vare sig du blir min son eller dotter,

älska din moder; och var alltid tacksam för hennes ändlösa kärlek

och kom ihåg: Liksom trädet som inte rör på sig utan vinden,

väntar jag  tills jag fått höra ditt första andetag.

Vers 1

Vi famlar i blindo och tror allt ordnar sig

Vi  vill finna slutet men vågar ej

Vart finner vi svar på våra frågor

När världens  alla hörn står i lågor

Klart vi betraktas som bödeln

när  fördomar sprider sig som en löpeld

hur ska vi  leva utan hat och fruktan

när vi har ögonbindel och händerna är bakbundna

jag undrar:  om vi inte släppt taget om striden

varför ska vi då dra tillbaka tiden

om vi bara slutar snegla åt andra håll

kan vi gå framåt i en och samma flock

leva i nuet,

komma i mål tillsammans för att känna seger och jubel

leta efter ljuset,

och med tiden finna lyktan som leder till slutet

Vers 2

Vad väntar du på? En morgondag med pengar och lycka

Där människorna varje dag ständigt hycklar

Vill du följa strömmen där trender hypas

eller när vinden blåser mot dig slänga din kappa

I din nakenhet bara blotta din själ

Inte bli för girig och lockas av cash

Med ordet kärlek i din vokabulär

Skrika åt världen: ingen stoppar min väg

Har du vilja och mål, hjärta och själ

Fäll då en rinnande tår för allt besvär

Gör vad som helst för att nå din dröm

Ge barnen hjälp på traven och ge dom beröm

För en hämnd är ond,

så istället för att slå tillbaka ha självkännedom

ryck dig i kragen och säg: vi slåss blott

och kämpa för kärleken nonstop

Vers 3

Jag krigar tills jag dör

och om kärlek är en lång väntan står jag sist i kön

mitt renande ord är lika vitt som snö

och stiger sakta upp ur en dimma av rök

rimmen ni hör, med en brinnande glöd

rör inte hjärtan utan innebörd

jag sätter fart här och nu

istället för att släppa en rad där jag svär så fult

så som världen ser ut

börjar man fråga sig själv ifall bär nån tur

och även om sträckan är lång,

går jag fram som ett tåg utan backväxel och broms

Intro:

Neda, honungen som rann ur din mun i sanningens stund
blev som ett minnesvärt foto i mitt samlingsalbum
Om jag blir tvungen, slåss jag för dig sötnos
ända tills gatorna färgas med röd blod
ställ dig framför mig med en levande blick
så ska jag polera mitt hjärta så du får en klar spegelbild

Vers I

Ur havets skum föddes min afrodite
med en naken kropp lika len som sidentyg
döpt i rosenvatten för att se det vackra livet
la sig ljuset över hennes fina hy
grekiska gudar avundas min skönhet
för alla dom vet att det här är en gåva från Gud
än idag är min brinnande själ glödhet
för den här historian kommer aldrig att få ett slut
Min allvetande skapare är den enda som vet
att vår tid är utmätt till oändlighet
änglarna spred, sin kärlek över jordens hav
för att beströ marken med gröna rosenblad
kom, jag tar med dig genom skogen sal
och visar dig paradiset där ingen kvinna sörjer
använd hjärtats kompass mitt trogna barn
för att kunna se alla dessa himmelska fröjder

Vers II

Din vackra stämma påminner om en näktergal
och dina fylliga läppar smakar smält choklad
aldrig nånsin har jag mött en så älskad dam
som gett så mycket kärlek till ett ensamt barn
bland dunkla nattmoln fylld av eld och hat
tändes morgonstjärnan som gav mig hjälp och svar
salta nattregn föll i min gråt i långa perioder
tills den dan du kom och sträckte ut din hand
jag lät sorgens flod torkas i solen
när du hjälpte mig styra mitt skepp i hamn
låt oss rulla runt i gräset hand i hand
och kramas tills vi blir intrasslade i varann
vi kan svetsa ihop själarna här och nu
för att kunna se livets heliga färg
vi kan förlora oss själva i ett kärleksrus
för att börja bestiga evighetens berg

 

Vers III

Jag drömmer rent, när jag begraver huvet i kudden
för inombords finns det inget smärta å dölja
jag stänger igen ögonen och blundar för stunden
och låter ljuset lyfta bort hjärtats slöja
över hela dig strör jag en hand socker
för att smaksätta din kropp min strålande stjärna
låt oss älska för evigt på havsbotten
för å känna viktlösheten i våra själar
med ditt hjärta ska jag få dessa frön å blomma
i vår trädgård där det inte odlas fördomar
i dödsrikets underjord hörs en änglasång
som ska föra dig tillbaka till jordelivet
Herrens rop kommer få dig att vända om
och visar dig ett helt universum där solen skiner
så ta med din själ till Guds rika slott
för å anslutas med de odödliga rikets folk

Vers 1

Ger dig 20 liljor till om du inte har några kvar

känt dig en kortare tid men det känns som åratal

dom dar jag anar oråd o tvivlar på allt

är det ditt hjärtformade ansikte som är min drivande kraft

det jag ville få sagt mellan 4 ögon var,

att din vackra röst hörs fortfarande i mina öron

låt dig inte luras av rykten, snacket går

glöm inte, i det här skalet finns det plats för två

det räcker med att jag tänker på dig och jag somnar så kvickt

många passera min väg, men just du fånga min blick

jag önskar att du kunde va här idag

för ditt kärleksbarn, behöver sin näringskanal

titta, så som du glänser med din vackra hy

gumman snälla för min skull dumpa din attityd

det här är en sjöjungfru som vill stanna i havet

men en dag ska jag komma efter för du faller mig i smaken

Refräng:

En dag

så kommer jag (kommer jag)

lova i nöd och lust.

Om du ger mig en bröllopsnatt av ljus

 älskar jag dig livet ut. Våra själar blir ett

Vers 2

Jag ser alla dessa getingar runt min honung

men vid din sida kommer det alltid finnas en konung

som bekämpar männen som galopperar mot makten

så mycket bläck jag slösat för du är så god och vacker

en magisk fé som hjälper dom fattiga i slummen

men en hy som smakar så gott att det vattnas i munnen

jag slipar mitt ord, och pennan glöder än

det här är kalligrafi som sköljer ögonen

var inte orolig, för om världen går under

ska vi fälla ut vingarna o stiga upp till kulmen

åhh, människor jag bara ville dom väl

men nu skjuter dom tusen pilar på min akilleshäl

har ingen smärta kvar, gråtit bäckar och hav

men så länge d finns tillit så är vi ett äkta par

o när vi åldrats, hoppas jag att vi stannar upp

så askan efter gamla eldar åter flammar upp

Refräng:

En dag

så kommer jag (kommer jag)

lova i nöd och lust.

Om du ger mig en bröllopsnatt av ljus

 älskar jag dig livet ut. Våra själar blir ett.

Vers 3

Rynkor gör en gammal men du är en ung kvinna

med en så levande röst som pulserar i mim trumhinna

släpper in dagsljuset och ger mig sinnesro

och reparerar alla mina skador inombords

känner mig stolt, inte för det pengar jag fått

utan det räcker att du ger mig varje cell i din kropp

så hur länge till ska jag stå här o va hårdhudad

när jag fått känna på läppar som är så mjuka

i min själ finns det mer än hundra liv

smakade på livets sötma, men blev stungen av bin

tiden har rullat förbi, och nu försöker jag slå mig till ro

ger historian ett ansikte för jag målar med ord

din persiska prins, kommer att offra sitt liv

vad gör man inte för att rädda drottningens liv

din röst är som en vaggsång, får mig att somna i tid

och sprider liv i mitt livlösa fotografi

Där stod jag helt utfattig som en kyrkråtta

då ödet ingrep på ljuvaste sätt

en utsliten kvinna från storstan hade dragits till byhålan

där inte ett underverk hade inträffat på flera år

Refräng:

En dag

så kommer jag (kommer jag)

lova i nöd och lust.

Om du ger mig en bröllopsnatt av ljus

 älskar jag dig livet ut. Våra själar blir ett.

 

Vers 1

Det brinner en så stor brasa i mitt blod
att jag inte kan uttrycka mig i fraser & ord
men det är kärleken som har satt sitt spår
gjort mig hel och tagit bort alla sår
Jag känner ljuset i hela min kropp
för dom mörka dagarna har bleknat bort
men det fanns en tid då ens ögon domna
för man tog ett dödsgrepp på det förgångna
Det enda som man hade i tanken
var å korsa mållinjen och stå på prispallen
man kanske vinner och möts med applåder
men det är ingen som hör en när man gråter
Det jag lär mig mer för varje år som går
är att man får skörda vad man sår
så innan du ska ge upp och ge dig av
tänk klart, för livet har sin egen plan
 

Refräng:

Jag sprider lite kärlek
till dig som vill ha närhet
Ge mig mer, ge mig mer kärlek
Ge mig mer, ge mig glädje
Jag sprider lite kärlek
till dig som vill ha närhet
Ge mig mer, ge mig mer kärlek
Ge mig mer, ge mig glädje

Vers 2

Har sopat undan spåren efter dom tunga åren
och inom mig har jag rensat de hundra såren
så många gånger jag svalt ormens gift
men nu har jag lärt mig å undvika den ondes blick
för, man vill ju inte begå ännu en synd
och sälja sig själv för några falska mynt
Oooch, jag hoppas att alla hör det
för vem som helst kan falla för det
såå, låt oss bekämpa giftet för våran Gud
innan det genomsyrar hela vår natur
för så länge du inte tar del av ljusets källa
kommer du att fortsätta gå i lucifers fälla
snälla, gör ditt bästa för att hitta ut
annars kommer ditt hjärta att klyvas mitt itu
till dig som gått vilse i ren renodlad lögn
vakna upp genast ur din törnrosasömn

Refräng:

Jag sprider lite kärlek
till dig som vill ha närhet
Ge mig mer, ge mig mer kärlek
Ge mig mer, ge mig glädje
Jag sprider lite kärlek
till dig som vill ha närhet
Ge mig mer, ge mig mer kärlek
Ge mig mer, ge mig glädje

Vers 3

Korten har lagts på bordet för jag syna bluffen
fladdrar med vingarna och svävar fritt i luften
för kärleken som Gud har nedkallat
har brutit sig igenom mina försvarsvallar
multiplicera det med evigheten
för att få en inblick i det jag upplever
på vägen hit, stötte jag på föräddare och svin
och jag fann min lycka i botten av en bägare av vin
det tog sin tid tills jag fick kniven mot strupen
och kunde inse att mitt liv blivit stulet
ju mer jag såg hur fienden segra
desto mer börja mitt leende blekna
den ena ville få allt serverat på ett silverfat
och skryta om framgångar, men inte jag!
Den andra sålde sig själv för ädelstenar
När toppen blev nådd fanns det ingen skäl å leva
 

Refräng:

Jag sprider lite kärlek
till dig som vill ha närhet
Ge mig mer, ge mig mer kärlek
Ge mig mer, ge mig glädje
Jag sprider lite kärlek
till dig som vill ha närhet
Ge mig mer, ge mig mer kärlek
Ge mig mer, ge mig glädje

Intro

Jag läste någonstans att mödrar är fysiskt handikappade,

för dom har inte mer än två händer

Vers I

Tillsammans upplevde vi många dagar i strid

när jag inte ville gå i skolan fick du mig att vakna i tid

Tack för att du håller mig om ryggen i vått & torrt

för varje gång du blommar upp, så doftar det gott

Hon skyddar oss under sina vingar och det är så härligt

Hon är en fröjd för ögat och hon gör mig gråtfärdig

Det är din förtjänst att jag sitter här i bussen och skriver

om jag dör planterar jag dina frön i Guds rike

jag bär på din ärlighet tills jag vilar i graven

jag lämnar all stress och bestiger pegasen

Jag tänker så mycket, hur du lärde mig å bekämpa trycket

det var därför jag inte fann någon lycka i pengar & smycken

det är min skyldighet att du glänser i stycket

jag vill ge dig tusen pussar, men det blir alltid en för mycket

Refräng:

Moder jord som skapat mig

du gav mig liv och jag älskar dig

Moder jord som gett mig allt

vill tacka dig tusenfalt

Vers II

Nu lever jag i sagorna som du en gång beskrivit åt mig

förlåt mig för alla gånger som jag skrikit åt dig

mormor dog, må henne vila i frid

ändå kunde du uppfostra oss på eget initiativ

jag är livrädd, känner mig ensam och utskrattad

åt helvete med regimen och att dom fängsla vår pappa

jag har upplevt allt för många dystra tider

ingen hörde mitt nödrop att min syster lider

förutom du mamma, en ledare med stil

jag ser en makalös stjärnhimmel och du leder mig dit

så givmild som du är med din vackra elegans

kommer du aldrig någonsin att tappa din glans

tro mig, du gav mig inte alls för lite stöd

du var dränkt av sorger medan jag satt på polisförhör

jag tänker inte sitta här och ljuga om saken

jag håller tummarna för dig till slutet av dagen

Refräng:

Moder jord som skapat mig

du gav mig liv och jag älskar dig

Moder jord som gett mig allt

vill tacka dig tusenfalt

Vers III

Din odödlighet, får mig å stå på egna ben

jag ska bygga ett imperium och leva i fred

obesvarade böner rann ut i sanden

när du känner dig otrygg, kan du stanna hos skalden

Det som hörs i min röst, är klangen av stolthet

så länge som du ler, vill jag inte ha nåt mer

jag utrotar hatet med sanna ord

låter dig blomstra så glädjen kan slå rot

det här är din belöning bara att du slappnar av

vart min trygghet under dessa vackra dar

från första första nappflaskan till mitt sista andetag

om jag packar och drar eller taggar snart

så ska du veta min vän, att det här är mitt sanna jag

Refräng:

Moder jord som skapat mig

du gav mig liv och jag älskar dig

Moder jord som gett mig allt

vill tacka dig tusenfalt