Att se solen gå upp över horisonten är inte bara jääättevackert utan dessutom helt fckd up och skitjobbigt om man ofrivilligt vaknar 06 efter att ha somnat 03 som jag gjorde igår. Måste uppenbarligen ta ett snack med min jetlag. Det har gått drygt en vecka sen jag kom hem från Thailand så har lyckats vända tillbaka halva min dygnsrytm, så nu somnar jag lika osunt sent som innan jag reste några tidzoner österut. "Vaknabiten" har dock inte hunnit ikapp.

Kan ju ägna mig åt att tvätta fönstrena så länge......

2005 var jag extremt nära att flytta till New York, jag hade varit där en hel månad i sträck innan och hade fallit pladask. Dock dök en del oväntade saker upp som fick mig att tänka om och dagen innan avresan till New York  (allt var bokat och betalt, flyg, boende osv) så bestämde jag mig för att stanna i Stockholm. Konstigt nog så har jag aldrig ångrat det beslutet, men självklart har jag ibland funderat på hur mitt liv skulle se ut idag om jag hade flyttat till New York då?

Idag skulle jag aldrig flytta till Nwe York, kanske lite för att jag är bekväm? Jag har en perfekt plattform, nätverk och alla tänkbara skyddsnät och fördelar en vanlig dödlig kan ha? Men framförallt skulle jag sakna mina älskade vänner här i Stockholm alldeles för mycket. Har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan dem. Och har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan det liv jag byggt upp här i Stockholm helt enkelt. Älskar verkligen den här staden galet mycket. Till och med dagar som denna när jag är superförkyld, då vill jag inte vara någon annan stans än hemma i min lilla lya. Detta kom jag att tänka på när jag hörde låten nedan som Kodie skickade till mig...

För första gången i mitt liv har jag kört en vit vecka. Dvs en planerad vit vecka. Det har hänt tidigare av misstag, el slump så att säga, flera gånger till och med. Säkert månader om man räknar ihop alla dessa oplanerade vita veckor. Ibland händer det nämligen att jag har extremt intensiva jobbperioder, och då hinner jag inte gå ut, el ens på middag. Och då blir det ingen alkohol. Och när jag är på vilosemester brukar jag iof inte heller dricka...men aja nu fick jag för mig att planera in en "vit vecka" - vilken grej! Inte en droppe alkohol. Känner ingen jättestor skillnad iof, men ändå ganska bra efter en blöt sommar och höst. Tror  nästan att jag kör en vecka till av bara farten. Fram till fre 28 dec vill säga, då vankas uppladdningsmiddag inför nyår. 100 partysugna vänner och bekanta på Rose. Kommer inte vara nån som kör alkoholfritt då kan jag lova ;)

Stort TACK till alla som kom till FOU igår! Jösses vilken kväll. Faktiskt så bra att jag måste lägga upp bilderna snabbare än snabbast. Men eftersom jag vet att det inte kommer hända får ni tillsvidare hålla tillgodo med en liten bild tagen av en riktig proffsmingelfotograf, dock inte vilken bild som helst utan en bild på dreamteam Anna, Solmaz, mitt exkex Anders och jag. Det var fin fart på hela gänget, och kanske speciellt mig och Solmaz då.

Som ni ser har mina kläder krympt i tvätten, så i helgen är det shopping av nya trasor som gäller, måste helt klart utöka garderoben. Har förstått att vissa andra tjejer kör en ny outfit varje gång de går ut (?!?!?!). Toppen jag hade på mig igår var minst fem år gammal, kanske tio? Hmmm, det kanske inte är kläderna som krympt utan jag som växt? Det tål att funderas på, en annan sak jag tänkt på - vad är grejen med skägg? Varför har 90 % av alla killar skaffat skägg? Det började för kanske ett år sen? Nu är invasionen total. Jo jag vet att det är kallt, men det betyder ju inte att jag går runt med igelkottspäls i ansiktet, vilket är ungefär lika snyggt och skönt ur hångelperspektiv. Våga vägra skägg säger jag bara!


 

Nu får det var nog med hälsochock för den här veckan, nu är det fördrink och laxbjudning hemma hos mig med tjejerna som gäller. Nästa punkt på agendan är fördrink coh middag på V där världens bästa exkex bjuder in till baluns. 

Varför är det helt omöjligt att hitta världens bästa pojkvän när man kan ha världens bästa ex? Det tål att tänkas på... En sak som är säker är däremot att tillställningen på V ikväll kan inte bli annat än ett maraton av stökighet. Lite därför vi grundar med en middag innan. Målsättningen är att komma hem före 03.00. Har nämligen en hel del att ta itu med imorgon. Och ja, ett sort lycka till är på sin plats!

Nej idag var tyvärr inte en dag då jag tittat på mig själv i spegeln med förundran och beundran...känner mig risig, krasslig och orkeslös...men har trots detta fått en hel del vettigt gjort. Även om man ser ut som en rishög kan man mao var lite awsome. Och som alltid, imorgon är en ny dag! Då skall jag vakna frisk som en fisk och titta mig själv i spegel och tänka som smilfinken nedan. En grymt nyttig powersmoothie + en stark kaffe på det, sen är jag superwoman. Japp, det är planen för morgondagen. Seeing is believing? Believing is seeing? Or just delusional? Night night kids!
 

Häromdagen gjorde jag något lite knäppt och halvgalet vilket jag förklarade, eller kanske bortförklarade (?) med att säga "Nej jag är inte helt normal, men tänk vad tråkigt att vara precis som alla andra?" Det kändes dock oklart om han jag sa det till höll med om detta. Hmmmmmmmmm... Nåväl, det är iaf min bestämda åsikt. Riktigt stiffa människor är oftast inte så spännande, eller de är lite som sömnpiller, man blir ganska trött. Och överdoserar man så dör man. 

Den minst stiffa människan jag känner är utan tvekan Lina Hellqvist. Och idag är hennes dag. Vi skall fira henne med ett stort födelsedagskalas på Junibacken i bästa Pippi Långstrump manér. Kan inte bli annat än uppiggnande och latjolajbans!

Inte för att jag är något större fan av Zappa, men det här var ju väldigt klokt.

Man väljer faktiskt själv vad för sorts liv man vill leva. 

Sen kom jag på att just ikväll väljer jag att sitta hemma och jobba med fakturering som jag inte hunnit med innan istället för att gå till ett VIP-event med ett par härliga väninnor, där det bjuds på glamour, gratis mat och dryck....och säkert en del snygga killar... Vad f*n säger det om mig? Hmmm, fast det är självvalt och jag älskar mitt jobb. Så nej jag klagar inte. Det är det viktigaste. Ibland måste man helt enkelt prioritera för att hinna med det viktigaste, och de ännu roligare tillfällena.

Idag åt jag lunch med mina oldschool bästisar från gymnasiet, Jenny och Karin. Eller jag och Jenny har faktiskt gått på dagis, låg-, mellan-, högstadiet, mediegymnasiet och Beckmans ihop. Sen flyttade hon till Fiskrensarbyn och pluggade industridesign, träffade en kille och blev ansvarsfull småbarnsmamma för snart två år sen. Även Karin har barn och vuxenjobb. Själv fortsätter jag slå nya rekord i oansvarighet. Tror faktiskt att jag är mer barnslig och vild nu än jag var på gymnasiet, iaf i vissa avseenden. Eller när jag gick i gymnasiet trodde jag att jag var väldigt vuxen iaf. Nu har jag nog gett upp hoppet.

Och ärligt talat, varför bli vuxen nu och skaffa barn om man kan vara ett barn själv i några år till? Det tål att tänkas på. Noga.