Tänkte bara påminna lite om min nya blogg, www.camillaerica.blogg.se. Gå gärna in och kolla!

Jag har bestämt mig för att sluta blogga på Nattstad eftersom jag ogillar sidans upplägg.

Dels för att jag inte kan logga in utan att massa äckelkillar bombaderar en med meddelande, och dels för att jag inte tycker att de som utvecklar Nattstad sköter prioriteringen av sina bloggar snyggt.

Nu ryker väl jag från Nattstads framsida snabbare än kvickt men det skiter jag i.

Jag hoppas mina läsare fortsätter följa min nya blogg, www.camillaerica.blogg.se! 

Förut kollade mamma på mig och frågade "Du sover väl inte med linserna på va?". "Nej" säger ja.."eller jo, ibland...".."eller va fan, ja, jag sover med dem jämt!". Då drog mamma värsta skräckhistorien om en som hon pluggade tillsammans med, som fick operera ur ena ögat efter en inflammation hon fått från sina linser. Jag vet hur mamma är när det kommer till att argumentera, om att relatera till en "verkligen händelse" som i själv verket inte finns. "Du hittar bara på nu va?" säger jag. Men då säger hon att hon faktiskt inte gör det. När hon gick i skolan med denna personen var hon "bara" blind på ena ögat, men har tydligen nu senare även fått operera bort det.

Det var nästan så att jag sprang in till toaletten direkt och tog ur mina linser. Men jag hejdade mig. Dem är ju trots allt en del av min identiet nu. Men jag ska verkligen skärpa till mig i mitt "lins-användande". Jag ska inte sova med dem, göra rent dem ofta och byta ut dem oftare! Ett litet tips till er som är lika slarviga som mig när det gäller linser!

Jag har köpt *host, ärvt* den nyaste, flashigaste mobilen! Jag fick nys om att Sofia hade skaffat sig en iPhone. Min första tanke och fråga var "Vart har du din gamla mobil då, kan man få den eller?". I samma veva fick jag reda på att även mamma skaffat sig en iPhone. Guldläge tänkte jag! Lyxproblem. Vilken av dem flashiga ärvemobilerna ska jag välja?

Äntligen har jag blivit av med mitt röda, gamla, halvtaskiga Sony Ericsson-fanskap (även den en ärvemobil, som jag fick då mamma köpte den som jag ärvt nu, haha). Jag minns en gång när jag sa något om att min mobil var från medeltiden, då bad min lillebror mig att visa vad jag hade för mobil (han har väl inte jätte koll på vad jag har för mobiler, eller ja, han har väl inte jätte koll på något överhuvudtaget). Han sa då att "det där var väl inget", och drog fram en ännu risigare mobil "jag har ju fan den första färgmobilen!". Den ena är värre än den andra i den här familjen.

Min nya, snygga mobil. Äntligen en telefon från detta decenniet. Nu står jag mig ett tag till! Och kanske kan jag få ärva mammas iPhone när tekniken nått så långt att mobilerna flyger? (Till vilken nytta dem nu skulle göra det!)

Talet till Ottilias namngivelse på söndag är klart! Det är jag och mina bröder som ska säga några "väl valda ord" var. Jag är ju som bekant ingen talare, men jag hoppas att publiken ser till innehållet istället för framförandet. Men jag ska självklart göra mitt bästa!

Jag och min storebror övade en stund på talet förut. Och jag har stått framför spegeln och talat till mig själv också. Känner mig fruktansvärt löjligt när jag gör det kan jag säga. Jag kan det utantill men det låter ju ändå som att jag läser rakt av.

Mina underbara, fina flickor! Ottilia blir bara sötare och sötare, hur ska det här sluta?

Snart bär den årliga turen till Gotland av. Det ska bli så jävla skönt. Det finns inget finare ställe i Sverige än Gotland. Jag har ju visserligen inte besökt alla Sveriges hörn, men av vad jag sett kan inget konkurrera med denna underbara ö.

Vårat hus på Gotland ligger ungefär 1 mil utanför Visby (eller närmare bestämt 9 km). Så vi brukar cykla, åka inlines eller ta oss fram på någon utav pappas gamla rostiga mopeder från medeltiden han dragit dit (ibland får vi såklart skjuts också, det är inte så att vi kommit till ön där inte bilar existerar). Vi har en fyhjuling där också, eller ja, den är egentligen min lillebrors men alla får åka på den. Förutsatt att den funkar vill säga.

För några år sedan när vi var där så skulle jag, min syster och en kompis till henne (som också heter Erica) åka till Tofta-strand. Vi knödde ner oss alla tre på fyrhjulingen och drog iväg, helt utan karta och kompass. Pappa berättade någon väg vi skulle ta men vi förstod nog inte ens hälften av hans vägbeskrivning. Sen sa han åt oss innan vi stack att "stoppar polisen er så vet jag ingenting om det här, ni tog fyrhjulingen när inte jag var hemma". Haha. Det är ju inte lagligt att åka runt med den på allmänna vägar. Den resan började med att vi irra runt i 40 minuter inne i ett jävla militärområde med skyltar som det stod "DANGER" på överallt. Och slutade med motorstopp. Vi slapp dock undan poliser den gången.

Men en annan gång stoppade polisen oss faktiskt. Men det var trevliga poliser som bara sa åt oss att inte åka runt med fyrhjulingen på vägarna. Dagen efter såg samma poliser oss komma puttrandes på en rostig gammal moppe istället.

Är det fint väder så är Gotland nästan som att vara utomlands. Jag längtar. På måndag åker vi!

Motorstopp i Tofta!

Jag är nog SMHI:s flitigaste besökare. I alla fall under sommarhalvåret (eller nej, förlåt, sommarveckorna). Jag är inne flera gånger om dagen för att se om det finns chanser till att få lite brun färg på kroppen. (I och med att jag bara är inne på deras sida under sommaren blev jag fly förbannad när jag nu i våras märkte att dem gjort om sidan, jag kunde ju den gamla utantill!)

Förra året tyckte jag faktiskt att man kunde lita hyfsat bra på deras prognoser. Men i år har dem varit helt jävla värdelösa. Ingenting stämmer. Och vid varje uppdatering dem har så ändrar dem jätte mycket. Jag kan inte gå in idag och kolla vad det ska vara för väder om 5 dagar, för då har dem ändå hunnit ändra prognosen femtioelva gånger.

Men jag är tack vare SMHI som en levande väderprognos (dock en felaktig sådan, eftersom jag går just efter vad dem säger). Pratar någon om vädret eller undrar vad det ska vara för väder någon dag så vet jag oftast. Fast jag får alltid tillägga "..enligt SMHI" efteråt.

Jag har fått i uppdrag att hålla tal på söndag när Ottilia har sin namngivelse. Jag har dessutom stenhård press på mig att det ska vara bra, eftersom andra i släkten har åtagit sig uppgifter som att sjunga, och verkar verkligen gå in för det (vilket är jätte fint!). Men det ger ju som sagt mig ännu större press.

Jag har suttit här en stund nu och försökt sätta ihop något. Och det går framåt. Det är väl egentligen inte det som är det jobbiga, det är att framföra det som gör mig lite nervös. Jag vet ju liksom hur det har gått för mig i skolan när jag har framfört något.

Vi gick bort till lekplatsen för att Ottilia skulle få gunga. Undra vem som hade roligast?

Är du trött på att se ut som en i mängden? Känner du att du vill ha den där lilla extra festlooken som fångar alla blickar?

Då är Sofias sminkskola något för dig! Lär dig fort i 3 enkla steg!

Steg 1: Börja med att lägga på din vanliga sminkning...

Steg 2: Hotta upp sminkingen genom att smeta ut syrrans ögonskugga i hela ansiktet, och du kommer garanterat att synas ute i vimmlet!

Steg 3: Känner du dig ändå inte riktigt nöjd? Känner du dig fortfarande som "en i mängden"?

"Steg 3" är för den vågade!

Har ni några frågor kan ni vända er till www.alicesofiaa.blogg.se!