å framhoppningen var hos stark som en oxe, tog 4 varv innan jag fick stop, kändes kaos..
Var för första gången nervös att gå in på banan, vi kände inte varandra & underlaget var riktigt dåligt.
Tvekade mycket på om jag skulle gå in och hoppa men bestämde mig för att gå in och testa & skulle det inte funka så utgår jag bara.
Väl inne på banan var det som att luften gick ur henne, lugn och fin.
Hoppade som en gud, högt över varje hinder!
Felfri grundomgång och vidare till omhoppning.
Det började spåra ut, fortare och fortare & svängarna blev mer och mer oplanerade.
Skulle svänga upp från fyrkantsspåret & hoppa ett räcke som stod snett igenom ingen svår sväng underlaget släppte och hon kom i obalans gick omkull & fick henne över mig.
Jag har alltid varit noga med att inte starta tävlingar förens man har risit ihop sig ordentligt!
Annars tycker jag att rundorna blir ur fokus och det är så lätt att man tappar självförtroendet.
Min mamma tänker likadant, jag har inte ena fått starta något för min kära mor.
Man ska känna varandra innan man ska ut och tävla och för mig och min familj tar det tid, jag kan inte prestera på en häst jag inte känner.
Jag måste veta precis allt om ponnyn & hur den funkar för att kunna rida planerat och bra på tävlingsbanan.
Jag formar mig efter hästens krav & beteende, och det är en förmåga jag är väldigt storlt över!
Jag är väldigt speciell med det & passar därför till nästan alla hästar!
