Kom att tänka lite på det där med lydnad igen.
Ni har väl alla hört det uttrycket en lydig hund är en lycklig hund. Och så brukar man skämta om att en lydig man är en lycklig man. Det har ni alla säkert hört några gånger.
Men det stämmer ju faktiskt lite, ja kanske inte det med mannen men med hunden. Hundar har ju lika som hästarna ett flockbeteende. De vill alla ha en ledare. Eller där måste va en ledare i flocken. Och för en häst eller hund blir vi deras flock. Därför behöver vi bli ledare över våra djur. En katt tillexempel är mycket mer egensinnig. Det är mycket svårare att lära dem saker. De går sin egen väg och skiter i vad andra tycker. Katter är heller inget flockdjur. Inte på samma sätt som hundar och häster. Dock kan man aaabsolut lära katter sitta eller olika konster. Man kan lära att katten Inte får hoppa upp på köksbänken men de måste man lära dem redan när de är små för har du låtit dem göra det en gång då fortsätter dem.
Sen är det ju också lite som man säger det är svårt att lära en gammal hund sitta. Det är det. Det tar längre tid och det krävs mycket mer tålamod. Det är det som är det svåraste med Pripps. Han är 6år. Han har hittat sin plats i rangen. Han är ganska så hög. Hade han varit 3 år hade de kanske varit annorlunda, de vet ofta inte riktigt vilken rang de helt är i. Pripps har varit mycket lätt att få att förstå saker och ting. Han lär sig fort men han ifrågasätter allt. Testar går det idag. Nej vi testar väl imorgon igen. Det gäller att vara konsikvent hela tiden.
I början undrade jag nästan vad jag hade gett mig in på. Pripps va absoluuut iiiinte ohanterad men han var van vid Jörgen. Han visste var han var gentemot Jörgen. Helt plötsligt kom han till nytt ställe och nya människor. Där är nog lite skillnad på en 3 åring och en 6 åring. En 3 åring hade kanske inte första dagen gett sig in i en fajt. Det gjorde Pripps. Han skulle se var jag stod. Han stegrade och höll på. Vägrade stå still och höll på. Först försökte jag ta den snälla vägen och prata lugnt och klappa fint men han fortsatte ställa sig. Tänkte nej det får bli den hårda vägen. Tog kjedjan på fort han va på väg ryckte till och i försvar stegrade han jag ryckte till igen han kom ner och jag backade han för att visa att de han gjorde var fel, utan att bli arg på han utan bara tillrättavisa han lugnt och sansat. Så höll vi på så. Flyttade han med mig han och gick mot han för att han skulle flytta sig. Nej sa han och jo sa jag tillslut såg man att han lite gav sig. Så höll jag på de första dagarna. Gick i paddocken och stannade backade. Gick fram stannade och backade. Flyttade och stannade. Tillslut tändes där ett litet ljus. Han förstod ganska så fort att det var jag som bestämde. Men han testar mig dagligen fortfarande. Ny flyttar han sig ordentligt i stallgången han börjar sluta gå i mitt knä när man går med han. Han stannar fint när jag stannar. Men där återstår mycket arbete till. Men det är roligt för att för varje dag som går växer bandet mellan oss. Men han behöver tid. Det är lättare att rida in en yngre häst pga att de som vilken ungdom som helst vet de inte riktigt var dem står i livet. Dock så finns det 3 åringar som är väääldigt säkra på vem dem är så man ska inte dra alla över en kant och det finns så klart äldre hästar som är hur läätta som helst att rida in fast de är 6-7 år. Men överlag är det lättare att rida in yngre hästar. Och det man borde tänka på när man håller på med unghästar att det är där man lägger grunden! Det de lär sig som föl redan har de med sig hela livet. Nu menar jag inte att Pripps är svår eller så, absolut inte! Men han ifrågar sätter saker och ting på ett annat sätt.
Pripps har en bra grund. Han vet i grund och botten att det är vi som bestämmer. Jörgen är en fantastisk hästmänniska och han har den naturliga ledar rollen. Men alla hästar testar sina nya ledare. Han kom till ett helt nytt ställe. Den han visste var hans ledare åkte där ifrån. Där va nya hästar och nya människor. Inte konstigt han testar mig. Helt naturligt. och jag ÄR glad det kom första dagen och inte efter den första månaden.
Ska väl nämna vem det som verkligen fick mig till att öppna ögonen för hur viktig lydnaden är det är en god vän till mig, Jessica. Hon har de mest fantastiska hästarna. Hon har PRE hästar och de är några av de trevligaste hästar jag mött. Och Jessica hon är så otroligt duktig! Jag har lärt mig otroligt mycket av henne. Hon har ett sådant lugn och får alltid hästarna dit hon vill. Det var hon som fick mig lite mer att förstå hur viktigt det är och faktiskt hur roligt det är! Och hur mycket man får gratis över att de vet vem som är deras ledare.
Hästar är så himla mycket mer än ridning. De är ens vän. De vill dig väl. De vill göra dig glad och lycklig.
Om något går fel stanna upp och tänk igenom vad det var du gjorde, innan du blir arg på din häst. Det kan faktsikt va så att du gan en signal till hästen men tänkte en annan själv. Bli inte arg på hästen innan du vet att det faktsikt var hästen som var tramsig eller testade dig.
Jag är i alla fall väldigt glad för Pripps och jag tror att det kan bli en riktig drömponny. Jag kommer att fortsätta jobba med att han ska ha en båge vid mig och inte trycka bogen mot mig. Vi tar det steg för steg. Sen så nästa mål är att vi ska börja rida på han. Detta kommer att ske nästa vecka. Vilket jag tror kommer gå galant då han verkar tycka det är rätt kul att han ryttare på sig.
Har ni några synpunkter eller så var inte rädda för att skriva.
Eller tips eller vad som.
Vill bara tillägga att hur ni gör med era djur är absolut upp till er. Jag dömmer ingen. Men jag vet hur jag vill ha mina djur och jag tränar efter det. Men som sagt vill ni ha tips eller ni vill ge tips så är det bara roligt! :)
Nu ska jag sova och drömma om min "vita" sagoponny!
Nattinatti!