Vart ska jag börja!?  Hur ska jag lyckas förklara så du förstår hur denna resa är?

Jag ska försöka…

I Stockholm så tog stressen över mig totalt. Det gick så pass långt så jag fick åka fram och tillbaka till sjukhuset pga blödande magsår..vid 22års ålder. Det ska inte behöva vara så!

Så det var bara för mig att sätta mig ner och ta tag i situationen.

Tyst uppgiven stirrade jag ut i min röra, som på samma gång kändes som evigheten av ett tomt hål i mitt hjärta. Hade sorg och en omättlig otillfredsställelse förbannat mig?  Jag sa högt till mig själv och lovade att det är dags att ta tag i mig och mitt liv. Kanske faktiskt försöka bli en klok, nöjd och vettig person. Bli något mer och låta mig själv blomma ut till vad jag egentligen borde vara.

Hur ska jag lyckas med detta, vilken väg är rätt för mig?

Utan att ha sparat ihop pengar och tänkt ut en plan så köpte jag mig en biljett till INDIEN (dramatisk som jag är).

Men jag visste att det var landet med allt. Kan jag inte växa där så finns det ingen chans för mig.

Jag rensade ut min onödigt enorma garderob och ordnade sedan min egna loppmarknad. Det var kläder, skor och väskor i mängder.  Jag blev tvungen att hyra mig en lokal på 100m2 för att överhuvudtaget få plats med allt (och det var ca ¼ av mina kläder som gick till loppisen). Bara det att jag lagt så enorm fokus av mitt liv på shopping säger att något drastiskt måste göras!

Så efter att ha lyckats skrapa ihop så mycket pengar som möjligt på den korta tid jag hade, innan datumet då mitt flyg till Indien skulle gå. Så höll även datumet till mitt lägenhetskontrakt på att gå ut. Allt jag ägde packade jag hastigt ihop i kartonger och svarta plastsäckar och kastade ner det i min pappas källare.

Sen var det dags! Dagen var kommen…

Ja, helt plötsligt så satt jag där på planet till Indien. När jag var yngre har flera gånger rest runt i detta land med pappa. Men nu var han inte där som min trygga pelare längre. Nu hade jag 5månader framför mig i Indien. Hur ska det här gå?

Efter en rastlös och hyfsad obekväm resa (som alla långa resor är) så var jag äntligen framme i Mumbai. Luften var varm, fuktig, kryddig och dammig,  jag mindes då att det var doften av äventyr . Jag log för mig själv och fick den där bra varma känslan i kroppen man får när man vet att man är på väg åt rätt håll i livet.

Var det en sekunds känsla av ren lycka?

Efter att ha stått vid rullbandet och hållit tummarna att väskan ska ha klarat sig hela resan fram.  Så rullar jag tillslut ut med väskan på vagnen (som alltid ska vara helt omöjliga att styra rätt) och försöker ta mig från flygplatsens kaos.

Jag möts av taxi chaufförer i bruna (ganska fula) kostymer som  står och skriker efter ens uppmärksamhet. Jag försöker ha koll på min packning och samtidigt hitta den taxi som kan ge mig bäst pris in till stan. Jag känner mig som en trött blek zombie som inte orkar stå och kriga envist efter ett lågt pris just nu. Så efter en mängd galna förslag med överpriser (som skulle kunna jämföras med en dagslön) från giriga chaufförer så tar jag till slut den som givit mig bäst pris. Och jag tog första steget in mot mitt nya liv i Indien.

Jag  passerar stora getton som är uppbyggda längst vägarna. Människorna som bor där har tagit det dem kan hittat på gatan och försökt bygga sig ett skydd och hem med gamla reklamskyltar, kartongbitar, trasiga pressningar och bambu. Personerna jag ser har även mycket smutsiga och trasiga tygstycken till ”kläder” (något du i Sverige inte ens skulle tvättat undersidan av dina skor med). Håret tovigt och huden sotig.

Att jag sitter i en lyxig taxi med bra AC, en hel ryggsäck full med rena och hela kläder, ett Visa kort med pengar redo att spenderas och hälsan så mycket bättre än deras…SKAR i hjärtat och gav mig en klump i magen!  Jag skämdes att jag någonsin ens känt att det vart minsta synd om mig. Jag skämdes att vi i västvärden göder oss och glömmer dem i skuggan som behöver hjälp… PÅ RIKTIGT!

Jag blundade och önskade att världens all lidande för människor skulle upphöra och sluta existera (som jag senare i resan lär mig den riktiga betydelsen av).  Jag kämpade mot att mitt nu första möte med Indien skulle bli med tårar och skam.

 

Min första lektion från Indien: Uppskatta det du har och lid inte över vad du inte har.

 

Fortsättning följer…
    

♥

 

 

 

Det är så mycket som har hänt under min resa. Jag vet inte ens vart jag ska börja för att kunna beskriva för er hur underbar den är och hur jag har växt och utvecklats som person till något jag aldrig trodde jag skulle nå.

Men jag ska satta mig och forsöka få ihop det för er.. 

För jag önskar alla kunde iaf en gång i sitt liv göra en resa som denna...

Ja det var ju lite svårt att välja ut bara några bilder så jag får helt enkelt visa några i taget och berätta lite om vad som händer har i galna Indien...

 

Resan började för mig och Oliver 3 december 2012...

två blekfisar som var påvåg mot Indiens alla äventyr som finns att erbjudas.

Det var en bekväm resa med turkishairlines och jag halvsovandes glodde ca 5 filmer. Vi mellanlandade i Istanbull där vi gick runt i en timma och fönstershoppade tills det var dags för avfärd mot Mumbi...

Och sen var vi helt plötsligt där. Trötta och virriga. Dom indiska djupa dofterna, exotiska värmet och det högljuda språket kom som en örfil i ansiktet och jag kände mig plötsligt klarvaken och insåg precis att jag befann mig i INDIEN.

En riktig gora...

Resan kan börja 

Jag ska bara av mina 4000 bilder jag tagit hittills lyckas plocka ut mina favoriter så ni får en bra fin känsla av Indien jag upplevt och självklart berätta lite om hur resan har gått och vad för tokigheter och kul som hänt 

Har tyvärr vart sjuk  med hög feber så allt har blivit mycket försenat.

Men återkommer SNART! (typ ikväll)

 

                                                                     

 

lite "smakprov"...

 

I Januari kan du hålla utkik och hitta mig på en fotoutställning i Berlin

av konstnären Vladimir Rodjenko




 

♥

SNART!

Jag har verkligen blivit dålig på att uppdatera min blogg... kanske till och med borde kalla det för att jag blivit sämst på att göra det faktiskt!

Men om 6 dagar så drar jag på min vilda resa till INDIEN   Jag kommer börja min resa i Bombay och vara där i några dagar, sedan ta mig med ett skramlande tåg i 10h mot Goa i och hänga där till över jul och nyår och sen har vi resten av den galna kontinenten jag ska hinna med! Jag kommer vara borta i ca 4 månader och sen får vi se om jag drar hem till Sverige igen eller om resandet och äventyren fortfarande lockar mig mer.

Jag är ganska trött på den gamla vanliga vardagen jag stöter på här i Sverige varje dag. Känns som man redan sett allt och gjort allt man vill här

Det är dags för något nytt nu! Nya människor, ny kultyr, nya äventyr...ja allt jag möjligen kan tänka mig. Jag vill finna nya sidor hos mig själv. Kanske växa lite som människa och bli lite klokare på livet någonstans på vägen

Som ni kanske förstår så kommer det bli svårt för mig att skriva varje dag om min resa eftersom dom då inte har en dator runt varje hörn i Indien. Men jag lovar att jag kommer berätta om allt kul, konstigt och fascinerande jag upplever så fort jag lyckas nå en dator under min resa. Men mobilen och klackarna lämnar jag hemma och kastar istället på mig min backpacker rygga och vandrarkängorna... jag är inte rädd för att bli lite smutsig

 

♥

 

 

LITE FAKTA OM INDIEN

 

 

 

 

Ja hur mycket går det att göra under en dag?!

Igår så började dagen med att vi även skulle flytta alla Olivers grejer ner till min pappas källare. Han sådär lite på morgonkvisten får även fö sig att det måste bytas till vinterdäck på bilen. Efter lite svett, smuts och pust så är alla hjulen bytta. Precis då upptäcks det även att vi kommer aldrig få in alla grejer i den här lilla bilen! Så det var bara att byta till den större :P
Efter att ha kört alla hans grejer till källaren så är det dags att börja flytta alla mina saker oxå. Nu så måste vi först iväg till min mamma, för jag har grejer i hennes källare och allt behöver samlas på en plats. Så det är bara att ta sig dit och hämta allt och sedan mot pappa igen. I bilen på väg till pappa så har jag en stor GB gubbe ( ja jag hade en dum period då jag på fyllan med min bästis gladeligen snodde GB gubbar och ställde dem utanför polares ytterdörrar med en hälsning eller så tog vi hem den och kläde ut den och klottrade på den) iaf den här GB gubben åkte runt i hela bilen och förstörde tavlor, jättefina stora utklädnings vingar och allt den lyckades komma åt. GB gubben gjorde revolt i baksätet! Jag kände hur hatet mot den bara växte och hur det började koka i mig! Det var dags att göra sig av med clown fan! Nu börjar även tiden stressa oss eftersom vi hade en tid och passa (13:00) då min älskade lillebror Noah faktiskt har sitt 2års kalas. Så fort lastar vi sedan av allt från bilen ner till källaren och GB gubben ställer jag nu vid pappas ytterdörr... "gubben ser glad och snäll ut men han är farlig och inte att lita på" kanske jag borde hälsat.

Nere vid bilen springer jag på pappa. Han nämner bla att jag kan få en mac dator av honom om jag vill eftersom min är skräp. WTF?!...ja det är självklart jag vill. Men jag måste hämta den idag i hans polares butik på söder där den förvaras. Jag lägger det på minnet och vi skyndar oss sedan hem till mig igen. Duschar och fräschar till oss så vi ser hyfsat representabla ut igen :P
Klockan slår ett...Oliver står i endast handduk och jag virrar runt och vet inte vad jag ska ha på mig eftersom jag packat ner i princip ALLT! Stressen hänger på oss och vi får bara kasta på oss närmaste plagg vi når. Åter igen släpa med oss kartonger från mig ner till bilen som sedan direkt efter kalaset ska köras till källaren. Så med en bil proppad med kartonger, presenten glömd hos farmor och kläder som lika gärna kan råka sitta ut och in så tar vi oss till kalaset. Släkten är där och lillebror är hög på socker och överöst kärlek ;D Det blir mat, fika, paket öppning och sedan tårta. Noah som är tokig i bilar får bil, efter bil i paketen. Tårtan äter han självklart med händerna innan vi ens hunnit dela upp den i bitar och delat ut till alla gäster. Jag dumt nog smakar en bit av tårtan vilket jag sedan får ångra eftersom jag inte tål grädde :P
Efter ett tag blir det dags att röra på sig och försöka avsluta dagens flytt.
Åter igen är vi nu tillbaka vid pappas källare och lastar av allt från bilen.
Sen hem till mig igen och börjar lasta, släpa och bära kartonger till bilen. Vilken vi börjar bli ganska trötta på nu! Jag mår nu illa som fan från gräddtårtan jag tidigare på kalaset åt och får rysningar och det känns som att jag ska spy när dom helst! :S
Men innan källaren så måste vi den här gången förbi söder först för att hämta datorn pappa tidigare nämnde. Vi åker mot söder och väntar in pappa som kommer med tuben. Butiken är stängd pga att dom bygger om. Men ägaren ska vara där inne iaf för att bygga och fixa. Vi står nu där och INGEN är i butiken! :( Pappa ringer honom men ingen svarar. Efter några försök svarar en äldre dam i hans mobil. Hon är hans mamma och förklarar att han glömt mobilen hos henne då han tidigare var och hälsade på. Så hela grejen slutar med att morsan ringer hans flickvän som tydligen var med honom och han ringer sedan pappa från flickvännens mobil. Dom var bara iväg och köpte grejer till ombyggnaden och skulle vara tillbaka om 20min. Så vi alla tre chillar runt och går in i en video butik och börjat diskuterar film klassiker och "måste se filmer". Efter 30 min går vi tillbaka till butiken och dom är fortfarande inte där! Och vi kan inte ringa upp hans flickväns nr för hon ringde på dolt nr...Gaaah! Så vi ger upp det för dagen och bestämmer att vi hämtar den imorgon istället.

Vi åker nu sista turen för dagen till källaren och lämnar det vi hade kvar i bilen...trötta.
Efter det hem till Oliver. Han tvångs övertalar mig att vi ska gå på hans grannes överraskningsfest (som jag inte ens känner utan typ träffat kort). Och min nära vän Björn blivit kär i henne och vill inte gå själv för han känner INGEN där.
Jag är trött, ser förjävlig ut igen, hungrig och mår fortfarande svin illa från tårtan.
NEEEEEEJ JAG VILL ABSOLUT INTE GÅ!
Men ja ändå står jag nu där (tidspressad eftersom vi snart måste vara där) i Olivers badrum framför spegeln och måste fixa mig igen men känner egentligen mest bara för att spy och skrika ut min ilska. Min polare Björn sitter bredvid mig och försöker stråla ut lite lugn som han tror ska smitta över på mig. Jag ser att han sitter och egentligen mest är nervös inför att träffa Karin, hennes föräldrar och vänner. Jag kan inte bli sur på honom utan förstår att jag måste komma med på festen. Jag tittar på honom och irriterar mig mest på att hans hår har blivit för långt och han kan inte se ut så om han ska träffa Karin. Han ser min blick...

Jag: Björn! (strängt och irriterad röst)
Björn: Ja? ( nervös och stressad)
Jag: Du går och hämtar en sax nu! (bestämt)
Björn går direkt iväg utan att ifrågasätta. Han vet vad som väntar.
Snabb klipper jag honom och han ser genast lite vettigare ut. Oliver gör en smörgås till mig som jag fort slänger i mig. Sen kastar jag på mig den rosa pälsen och promenaden mot Karins villa kan börja...

Hos Karin så möter vi hennes mamma vid dörren. Vi hänger av oss och alla går till nedervåningen där hennes rum ligger och gömmer sig. Det är nersläckt och det står redan ca 40per som trängt in sig och gömt sig i ett rum. Det är varmt, luktar svett, alkohol och parfym.
Karin ovetandes kommer 10min senare, tänder lampan och alla börjar sjunga "Ja må hon leva". Hennes chockade blick var rolig att iaktta och festen kan nu börja.
Jag är trött och mår illa men biter ihop, minglar runt och försöker hålla Björn lugn. 1,5 h senare ser jag Björn och Karin hångla i hallen. Mitt misson är avklarat! Jag ber Oliver om att vi ska gå hem...(smart klarar jag inte att hålla minen mer). Vi säger hejdå till alla och promenaden hem gör jag raskt! Väl framme kastar jag av mig kläderna i hallen och springer till toaletten och spyr tills jag tappar andan...

FML peace out!!

<3

Jag vet... Jag bara slutade skriva mitt i allt. Slutade berätta om mina dagar.

Men den senaste tiden har varit så extremt rörig. Jag ska flytta och lämna min lägenhet. Det är papper som ska fixas, adressbyten, stänga av mobilen, el osv osv. Mycket av mina saker ska säljas, måste packa och det som blir kvar åker ner i pappas källare.

Samtidigt har min hälsa inte varit på topp och man har fått springa fram och tillbaka hos olika läkare. Dom hittar inte grunden till felet och jag har verkligen tröttnat på den där vidriga lukten av sjukhus och det känns som dom tömt mig på allt blod jag har.

Och har därför heller inte kunnat jobba på ett vettigt sätt. Vilket gör mig ganska rastlös

Men nu skiter jag fan i allt detta tråkiga och jobbiga! Jag vill bara lämna allt detta bakom mig... Och om 28 dagar så händer det. Jag lämnar landet tillsammans med min vackra älskade Oliver. Drar till Indien och kommer helst aldrig mer tillbaka!
(Och ja där blev det även en lång lång resa som jag måste förbereda mig för och packa till)

Men jag vet att jag måste det någon gång. Jag har ju min älskade lillebror på 2år som fortfarande finns kvar här. Så jag får komma och hälsa på ibland. Visa att jag fortfarande finns och lära honom lite om livet.

Men jag behöver verkligen den här resan...
Där jag kan släppa allt materialistiskt, sluta bry mig så överdrivet om mitt yttre och istället älska det jag har och inte ständig vara så dum att jaga fel i allt som egentligen inte ens finns...

<3

När nätterna bli längre och mörkret tar över...

Sitter på tuben nu. På väg för att göra ett nytt pass. Fan jag hatar det! Det spelar ingen roll hur mycket man försöker man blir verkligen aldrig bra på ett passfoto :P Hur tusan är det egentligen meningen att man ska se ut? Minns ni då man var tvungen att visa ena örat också? Haha fy fan tur att den tiden är förbi iaf!
Ringde och försökte få tag i mamma eller pappa så igår lovade man kan få lite stöd under den här plågsamma passplåtningen :P Tror du någon svarar eller.....neeeeej! Minuspoäng till båda japp japp! Ingen julklapp för dem i år haha ;D

Aja önska mig lycka till och att jag inte kommer se ut som ett mähä på bilden haha ;)

<3