jag vet ju inte om det kommer funka, men det är värt ett försök..

Vit iPhone 4s: Om någon hittar min telefon, den är både polisanmäld och spärrad. Den är spärrad både på abonomanget och självaste telefonen så den går inte att använda helt enkelt. Jag vet inte om det sitter kvar, men jag hade ett skal, på skalet var jag med en blå keps och min gamla hund Zally. Om någon hittar den eller har sett den kan ni antingen kontakta mig eller ge den till polisen. Tack.

mår inte alls bra idag, får väl skylla mig själv helt enkelt. Blev dessutom av med min telefon inatt så yäy för mig...

På den ljusa sidan så tycker mamma och pappa att det är skit kul, I'm happy I can make you smile, but I know you are disappointed.

att jag önskar att det bara var en dröm?

att jag går igenom varenda detalj av den kvällen som om det skulle göra någon skillnad?

att varje gång min telefon vibrerar önskar jag att det var från dig?

att jag grät hela den natten genom?

att jag försöker att inte tänka på det?

att du betyder fortfarande väldigt mycket för mig?

att jag orkar inte mer?

Sorry om jag klagar ganska mycket och är depp, men biland måste man bara få ut det onda.

Saknad är otroligt jobbigt, vilken saknad som helst. Att sakna någon, något eller en speciell tid gör fruktansvärt ont. Eller om man saknar hur personen var, som om personen har dött och någon annan har tagit över kroppen. Saknar tiden då jag var liten.. inga bekymmer över huvudtaget, ingen brydde sig om hur man hade håret, kläderna eller om man hade dom dyraste skorna.
Jag saknar att man bara kunde vara sig själv och bli bästa vän med någon från dagis. Jag saknar att efter ett sommarlov var man inte främlingar för varandra. Jag saknar ärligheten. Jag saknar personen du brukade vara för mig. Jag saknar att jag kunde hatera detta, jag saknar att jag var stark nog att inte tänka tillbaka på den tiden.
Jag saknar att vi inte pratar längre, jag saknar den relationen vi hade och allt vi gjorde tillsammans. Jag saknar att det fanns något mellan oss. Jag är arg för jag sabbade de. Det är inte så att du har sagt något, men jag tror ändå det var något speciellt, för på det sättet du tittade på mig har ingen tittat på mig innan. Jag är arg och frustrerad över att jag sumpade det utan att veta sanninge. Jag vill bara säga förlåt, men jag vet inte var jag ska börja. FÖRLÅT för exakt allt, jag vet att jag egentligen inte förtjänar en chans till men ja vet att jag gjorde fel och du hade rätt från första början. Jag vet.

Men vad finns det mer för mig att göra? Mer än att säga att det gör ont på kvällarna? Det ända jag tänker på är dig? Och det vi gjorde? Det vi sa? Eller när jag mår dåligt, vill bara ut ifrån denna världen, pallar inte trycket, pallar inte allt bråk. Pallar bara inte.

Jag Saknar Dig.