Ibland är det svårt att få ner känslor på papper; i text på en skärm. Till en början, tänker jag bara säga tack. Tack för att du träffade Jim Morrison den där dagen i Los Angeles. Tack för att ni startade the Doors. Tack för att du var en fantastisk keybordist. Tack för att du var (ovetandes) alltid där för mig, vad det än gällde. Jag har gråtit till er, jag har festat till er, jag har skrattat till er, jag har somnat till er, vaknat till er... Vissa har svårt att se varför jag gråtit som jag gjort och jag tänker inte förneka att jag gör det till och från. Men jag vet varför. Precis samma anledning som varför jag grät vid Morrisons grav i Paris. Precis samma anledning som varför jag grät när Proof gick bort; musiken. Ni delade med er av det finaste som finns. Jag fick en inblick i era liv, i ert skapande. Ni delade detta med världen. Det är svårt att förklara i ord hur jag känner, för det gör ont i mig. Vila i frid Ray Manzarek. Tack, tack för allt.

You broke on through, now celebrate with the Lizard King.

Väl mött

Dagens visa: The Doors - Break on Through (To the Other Side)

The gate is straight
Deep and wide
Break on through to the other side
Break on through to the other side
Break on through to the other side

Persiennen, eller vad den nu skall liknas vid, är neddragen. Utanför susar träd och byggnader förbi. Genom persiennens nät, syns ett grått landskap. Det är sorgset. Lika sorgset som jag själv. Ibland känns det bra, ibland känns det inte bra. Men precis som tåget, är jag på väg till. Ja, jag vet faktiskt inte vad jag är på väg till. En examen? Nya vänskaper? Nya platser? Nej, jag är egentligen på väg till samma ställe jag alltid återkommer; mitt älskade Göteborg. Plötsligt spelas Is She Old, med KAKKMADDAFAKKA, i hörlurarna. Om det vore så väl, att jag fick se dom live. Den lyckan, den euforin. Igår fick jag uppleva The Sounds, för inte första gången, live på Gröna Lund. Det var underbart och idag är min röst knappat hörbar. Precis som så sig bör.

På återseende

Väl mött

Dagens visa: The Sounds - Tony the Beat

Get down and do what you've been told

Det var så nära. Så nära. Har klarat åtta månader.
Frågan är när det inte går längre. Det är nära nu. Allt för nära.

Väl mött

Dagens visa: Classified - Quit While You're Ahead

You better quit while you're ahead
Ah that's what I said, or you're better off dead
Hey eh, you better quit while you're ahead

Ibland känns det som att. Jag vet inte. Känner mig lite giddy, men samtidigt är jag så trött. Så orklös. Så... Men sen lyser jag upp lite. Och det känns bra. Har insett att jag inte riktigt trivs som singel, men samtidigt vill jag inte söka efter någon. Trivs samtidigt som singel. Tror jag. Men saknar till viss del närhet.

Likaså är jag nyfiken. Vad hade hänt ifall jag vågade ta det steget. Jag önskar att jag hade vågat det. För jag tycker fortfarande om dig. Men det är fel av mig att ta upp det. Samtidigt känner jag att jag måste. Jag måste få berätta det. Men när, hur? Du bor så långt bort. Likaså är vi aldrig ensamma. Hur ska jag då kunna berätta det? Det är så privat. Mellan dig och mig. Men jag kommer aldrig att glömma dina läppar mot mina och hur bra det kändes. Hur mycket jag trivs i din närhet och hur mycket jag önskar att jag hade vågat. Att jag var redo. Att jag inte fegade ur. För tänk ifall det hade blivit du och jag. Hur hade det sett ut idag? Åh, vad jag ångrar det. Har nog aldrig ångrat något så mycket som det. Men jag kan inte heller tänka så. Det tär bara på mig. Men ack, jag måste berätta det för dig. Men inte idag, inte imorgon. När vi ses igen, på tu man hand. Ja. Då är det dags. För jag vet inte heller hur du känner. Tänk om du känner likadant?

Väl mött

Dagens visa: The Doors - Moonlight Drive

Come on, baby, gonna take a little ride
Down, down by the ocean side
Gonna get real close
Get real tight
Baby gonna drown tonight
Goin' down, down, down

Sometimes life shits all over you, and wants you to give up.

Sometimes, life supprises you with better things.

Väl mött

Dagens visa: Arctic Monkeys - Dancing Shoes

Get on your dancing shoes
You sexy little swine

I shall now always be protected, against all evil.
Should evil prevail, all I need is to call your name.

Väl mött

Dagens visa: The Kooks Stormy Weather

I see surround pass the time
I try to get it off my mind
And I live in a world oh so small
But I can get around a soul

And it feels like love, love, love
Oh yes, it feels like touch, touch, touch

What did I say?
What did I say?
What did I say?
Oh, I didn't mean it

What did I do,
Oh, to hurt you?
Oh, I didn't mean it
Oh, oh, I didn't mean it

Och här är jag. Igen. Det började för ungefär två veckor sedan. Antar att min maniska period är över (för det var nog med största sannolikhet en manisk period) och nu är jag där nere igen. En och en halv vecka, präglat av självmordstankar och självskadebeteende (men jag har inte fullföljt någonting). Men ack, så jag vill sitta där med ett rakblad i ena handen och se blodet sippra igen. Men nej, jag får inte. Jag får inte. Jag får inte. Jag får inte.

Oh, vad jag önskar

Har absolut ingen som helst sexlust heller, vilket är väldigt ovanligt. Vill bara ligga här i sängen och aldrig komma ut. Men samtidigt känner jag mig så ensam, vill ha sällskap och få vara med någon. Någon som håller om mig, som berättar att det kommer att gå över, någon jag känner mig trygg med och som tycker om mig. Fast... Det vill jag inte alls, för att jag vet om någon skulle komma hit, skulle jag stöta bort personen direkt. Jag vill vara ensam. Försvinn.

Väl mött

Dagens visa: The Doors - You're Lost Little Girl

Think that you know what to do
Impossible yes
But it's true

Av någon anledning, älskar jag kontrastet av mina
pärsikofärgade byxor mot mina blåa Converse av läder.

Väl mött

Dagens visa: The Doors - Blue Sunday

I found my own true love once
On a blue sunday

"Innehållet i dina svar visar att du tagit till dig innehållet i kursen.Texten är välbearbetat och du tar stöd i relevant kurslitteratur. Du försöker att förstå de begrepp du använder även med annan litteratur.I din text så reflekterar, analyserar du och drar slutsatser kring din argumentation i relation till innehållet i din text och innehållet i litteratur."

Lycklig_chey_89! Nästan samma känsla som efter en konsert!

VG. VeGe. Känn bara hur det rullar av tungan. VeeGee. Och jag älskar det! Men så har jag också satt ribban högt för mig. As if I cared? Jag är så jävla nöjd och stolt över mig själv just nu och det ska firas! Med.. Ja.. Med vad? Sex? Mat? Alkohol? Sömn? Träning? Ja, en blandning av allt, kanske? Fast ingen alkohol. Nej, sånt vill jag inte hålla på med!

Väl mött

Dagens visa: The Doors - Break on Through

Day to day, hour to hour
The gate is straight, deep and wide
Break on through to the other side

Sjuttonde mars år tvåtusenelva

Minns inte så mycket av händelsen. Har försökt minnas vad jag tänkte på, varför jag tänkte det och vad som utlöste det. Har fortfarande inte kommit fram till något ... jag förstår varför rent teoretiskt, men min likgiltlighet angående hela händelsen, förstår inte ... [hon] tvingade mig att säga förlåt ... Varför? Jo, för att jag är tydligen egoistisk och elak som utsatte dom för vad jag gjorde MOT MIG SJÄLV! Självklart gjorde jag det, tomma ord såklart. Men man måste ju vara civiliserad. Nu är livet som vanligt igen. Inget nytt under mina gråa moln inte. Så jävla less.

Sjunde juni år tvåtusenelva

Det är så lätt [för mig] att förlora mig i dom världarna och glömma bort den som sker utanför tryckkonsten ... Kanske inte händelserna, men känslorna ter sig otroligt verkliga ... Det är som att alla olika världar, börjar smälta samman till ett kaos - fastnar jag där, kommer jag kanske aldrig kunna ta mig ur?

[...]

En annan jobbig sak, är när man måste visa sina känslor i sociala sammanhang. Eftersom man förväntas reagera på ett visst sätt i en viss situation. Ganska jobbigt att kliva upp, gnugga sömnen ur ögonen, försöka få ordning på de ostyriga dröm-känslorna, för att sedan stoppa de verkliga under sängen och sen ta på sig "glada masken". Och den börjar bli tyngre och tyngre att bära ... Inte ens när jag är själv, bågar jag lägga undan masken och rota fram mina riktiga känslor.

Första augusti tvåtusenelva, klockan nolletttjugosju

Det är natt. Det är mörkt. Jag är ensam under alkoholens inverkan. Med andra ord är jag utelämnad till världen och dess lockelser ... och jag hade inte varit så ensam som jag är nu ... Helt ärligt, vem fan vill se vad det är jag skriver? Det är nästan patetiskt. Hur kan jag ens tycka detta är sorgligt? Det är pinsam ... Six feet under ... Det är som ett kosmiskt skämt. Om du [kan se] ljuset i "tunneln", kan du då säga vilket håll jag ska gå åt?

[...]

Du och jag, vi är en, vi är ett, vi är samma, vi är själsfränder. Så fort jag är ensam, och du inte är närvarande, känner jag mig osäker ... Detta är det absolut sista jag borde säga ... lämna mig aldrig. Du är jag, jag är du. Utan dig existerar jag ej. Och om du någonsin lämnar mig: vad fan är jag då?

tjugoåttonde februari tvåtusentretton

Och här sitter jag, ungefär två år senare efter första anteckningen och känner fortfarande igen mig i det. Det är så svårt att inte falla tillbaka i det. Men jag har saker jag tycker om nu, som gör det värt det. Eller, mer värt det, jämfört med då. Det kommer alltid finnas där, men förhoppningsvis inte i en lika stor utsträckning. För jag vet vad jag vill nu. Jag vet exakt vad jag vill. Äntligen.

Väl mött

Dagens visa: The Doors - Been Down So Long

Well I've been down so god damn long
That it looks like up to me
Well I've been down so very damn long
That it looks like up to me
Why don't none of you people
C'mon, c'mon, c'mon and set me free?