Jag vill inte ens höra av vad dem kommer att säga.
Angående vad jag ska göra och vad jag inte ska bli.
Vägen är lång, jag vet.
Men jag tänker genomföra varenda sekund jag spenderar utan att säga varför.
Jag har dykit djupare, tagit mig ut ur mitt mörka rum.
Jag tänker ta reda på vad som är det bästa för mig.
Vilket yrke jag vill ha, vilken framtid som väntar mig.
Jag ska hitta det som gör mig lycklig
Så, kan ni låta mig försöka att bli bättre?
Låt mig då vara som jag är.
Vinna eller förlora bryr jag mig inte om.
Jag vill bara vara den jag är
(lägg märke till att mina ögon e svarta, mascaran rann när jag grät haha, gud va känslig jag har blivit)
